Kärt återseende

Direkt solen tittar fram fylls jag med energi och känner lust, lust till allt.
Störst lust fick jag till att släpa ut Spinningcykeln på altan och köra ett pass, vilket jag gjorde. Om det var kul? Kul!? Sååå underbart skönt och förbaskat kul skulle jag vilja säga.
Glad är jag också över att jag har en så fruktasvärt nöjd liten tös som gladerligen sitter på sin filt framför cykeln och facineras av hjulets spinnande och hejjar på mamma som kämpar med tramptagen :)

Den här flaskan var ett tag sen jag brukade, men idag plockade jag fram den igen efter mina spinningintervaller och svepte en hemmagjord proteinshake. Like in old days :)

Kärt återseende med andra ord.

Känner mig glad, på god väg framåt och hoppas armbågsirritationen ger med sig inom kort.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0