wgard

Jag börjar känna mig stark och formen tar sig allt mer. Jag älskar ju att skapa, är det inte med penna och papper, pensel och tavla, symaskin och tyg, virknål och garn så är det med motstånd och kropp. Att se något ta Form, att kunna styra det önskade resultatet dit man vill är tillfredställande. Jag börjar känna igen mitt gamla jag, kroppsligt, även om det är en bit kvar.


(Magmuskeldelningen har äntligen hittat tillbaka efter graviditeten och glappet är borta.)

Men nu är jag till freds både fysiskt och mentalt, vilket innebär att jag trivs med livet.
Att hitta tillbaka till sin kropp och form har inte varit lätt men nu kan jag känna att jag även trivs med det jag ser och speciellt hur jag känner mig.
Ryggen känns mer och mer stabil, känner att det börjar ta sig, att den svarar som jag vill, därmed går även träningen allt lättare och lättare (trots att tiden är emot mig).

Glöm inte att det mesta är motigt till en början men då man väl fått igång ångan är man i rullning och då gäller det bara att behålla farten uppe så går det lätt. Så småning om kommer utdelningen ochän mer motivation med den. Så, alla ni som har svårt att få ändan ur, bestäm er, plocka fram lite jäklar anamma och piffa till livet med lite måbrafeelings. Alla kan bara man vill.