wgard

Den här förbaskade kylan är inte rolig längre. Visst det är fortfarande väldigt friskt och vackert när det gnistrar på snötäckta marken och rätt mysigt med knarret under kängorna...MEN, nu räcker det.
Jag och Moa sitter som två fångar här hemma. Jag skulle mer än gärna gå ut i naturen men för Moas skull och hennes lungor håller vi oss hemma då termometern visar xxx antal minusgrader.
Å när väl minusgraderna sjunkit en aning blir det protest från skruttans håll, hon är trött på att bli inkorvad i tjocka overaller, att inte kunna röra sig fritt.
Hon bara sitter där med armarna rakt ut i vädret, så tjockt och bylsigt är det och jag förstår hennes frustration.

Trots denna kyla och till största del vistelse inomhus går det ingen nöd på oss förutom en infunnen känsla av tristess då vill säga. Vi har intagit position i köket, vi har ju en given plats här lixom;)
Upptäckte att brödet är slut, muslin är slut, Moas pure´är slut. Vad göra!?
Vi fixar.

Min vanliga musli fick en starkare smak av kardemumma, me really like.


Brödet är bra som det är, mao fortf farligt beroendeframkallande.


Moa fick en helt ny tutch i sin pure i form av brytbönor, tomat och potatis, den gillades, tur...puh :)


Nu fortsätter jag "projekta" medan Moa tar en lur.