Hon hugger mig i ryggen...

Denna oskyldigt söta hund som ständigt ska vara i min närhet så fort jag är hemma hos My.
Hon får mig alltid å tro att vi är bästa vänner Men!, så fort jag vänder ryggen till hugger hon mig i ryggen och blir väl självaste djävulshunden... Det är tacken för att man sitter hundvakt va?
Som ni kanske kommer i håg sist jag satt vakt till henne så snodde hon mitt sprillans inköpta bröd som jag hade sett fram emot att äta till frukosten  dagen därpå.. Hon lämnade några ynka smulor och en nerdreglad plast på golvet..

IDAG åker jag iväg för att handla mat en snabbis, jag var borta i max 20min.
Vi har haft en soppåse som hängt på sopluckan ända sen igår morse då den ordenarie soptunnan varit full och ingen "orkat" slänga den. Lättare att hänga en ytterligare på själva dörren då :)
Jag var väl medveten om vad som skulle kunna hända med denna påse men skorpan hade inte rört den på 2 dygn...fram tills ikväll.



Jag kommer hem från affären, sliter upp dörren och det är förvånansvärt tyst då jag kommer in i hallen (i vanliga fall brukar hon yla rätt ordentligt), jag förstår ganska snabbt varför då jag ser att hon ligger i full sjå på köksgolvet med huvudet nerstucket i min sop-påse. Jag kan nästan se hennes reaktion framför mig då hon hör att jag tar i handtagen "shit, nu kommer hon, måste proppa munnen full!". Mkt riktigt, Hon ligger med hela huvudet nerborrat i en skorp-påse som jag hade slängt (det var typ hälften kvar..). Hon har verkligen gjort sig förtjänt av namnet nu, Miss SkorpanHon fick även i sig en del glass, fruktsallad, dill, citron, granatäpple och grönsaker.
Tur att jag slipper ta hand om den magen imorn.

Jag var rätt sur ända tills vi skiljdes åt hemma hos My.
Hon blev förlåten.

Jag har nu lärt mig att ALDRIG mer glömma soppåsar framme med skorpan närvarande, tro mig!

Uppdatering...

...kan behövas.
Har verkligen varit kass på att skriva här på ett tag...på ett ganska långt tag faktiskt.
Har hänt rätt mkt under senaste tiden vilket gjort att jag tappat motivationen till mkt, däribland bloggandet.
Men nu börjar jag se över ytan igen, jag ser ljuset, I´m back :)

För er som undrar så går PT-kampen med marko fortsatt bra trots mkt jobb som kommer ivägen en del, är dock lite rädd att jag är på väg att få en sparris till sambo om det fortsätter i denna takt. Även om inte träningen gått som vi velat till hundra procent så har han skött kosten exemplariskt.
         = blivande sparris?

Fick iaf höra i förrgår att Marko och jag ligger i topp med ett annat par, så nu är det bara att kriga på i 6v till.

Närmaste framtiden:
Igår blev det en Myskväll med massor av god mat och och lika mkt pratande med Mys-pys.
Vi är riktigt grymma på å få till riktigt bra middagar.
Å då snackar vi middagar, ingen skitig varmkorv med bröd och ett stort glas mjölk.
Skulle en av 3-rätters-rätterna falla bort under våra middagar skulle det kännas som en stor förlust,ett stort tomt hål, ett eko.....för då är det verkligen ingen Mysica-kväll längre. Nä, här blir det allt eller inget. :)

När vi dukar fram våran matbuffe kan man tro att det är minst 4pers till som ska avnjuta våran mat, men icke. Här dukas det ändå bara för två!  :)


Jag fixade en förrätt med hemmagjord skagenröra på pumpernickelbröd på en bädd av avokado..mmm.



My stod för huvudrätten igår. Det bjöds på thailgryta med kycklingklubbor, ris, sallad och världens godaste fruktbröd!


Glömde ta kort på grytan innan vi började äta...Det var 9 klubbor från början, slutade med 1 kvar (matvrak :)

Till efterrätt hade jag svängt i hop en Kladdkaka med nötter i, till det färska bär och grädde, satt som en smäck.


Efter denna matorgie var vi mätta, men efter allt pratande långt in på småtimmarna var vi och grävde en extra gång i kladdkakan. Sen sussa vi gott.
Tack för väldens bästa kväll.



Imponerad

Kors i taket så har jag inte behövt tjata, gnälla eller påminna herrn om träningen denna vecka.
Motivations och initiativtaganden har dessutom fattats på egen hand. (?!) Med andra ord, imponerad.
Kosten däremot har varit lite jobbigare men det funkar och kommer förmodligen falla mer på plats ju längre in i kampen vi kommer.
I torsdags blev det ett rätt tungt överkroppspass, trots grym träningsvärk sedan dagarna innan bet han ihop.
Dock konstaterade Marko att detta inte är någon lek då han kvidande under ett superset får ur sig "Det här är ingen söndagspromenad, det här är på riktigt, det ska gudarna veta!".

Även om träningspassen är tunga och krävande så är det inge´snack om saken att vi även har mycket roligt.

I helgen väntar välförtjänt vila för att ladda batterierna på nytt till kommande vecka.

PT-kampen är igång

På jobbet har vi nu startat 2:a omgången av PT-kampen.
Marko anmälde sig frivilligt som adept.
Så nu är vi igång med 10 veckors hårt träning och god kosthållning.

Jag gav honom som förslag inför PT-kampen att kanske välja en annan PT för husefridens skull men icke.
Så här är vi nu och jag tror inte att Marko riktigt förstått vad som väntar under dessa veckor.

Från att tidigare levt ett rätt hektiskt, stressigt liv med sena nätter, dålig kost, nada träning och lite för mkt alkhol i samband med fester kommer livet nu bli en totalomvändning.
Förhoppningvis får vi då också de reslutat jag (och han såklart) förväntar mig.

Första passet avklarades igår med reslutat av en framstapplande gnyende Marko idag. 1-0 till mig.
Från det att vi började träna ihop för drygt 2 år sedan så har ju träningen halkat efter en del.. ingen direkt kontinutet.
Därmed tror jag även att minnet om vem som bestämmer under ett träningspass med mig som PT också föll i glömska då han igår under de mest jobbigaste övningarna skrek "TYST!" till mig...
Idag ångrar han det stort då jag igår förklarade för honom att nu är det jag som bestämmer och säger du tyst till mig en gång till så får du straffrepetitioner... hehehe. 2-0 till mig.

Det kommer bli en tuff kamp med många svåra konkurrenter.
Men vi kommer ge gärnet, nu är det vinna eller försvinna som gäller.
Utan tvekan, Vi ska vinna över magen iaf.

Invägningen.

Vi startar denna kamp på hela...

Kroppsvikt: 82kg

Fettprocent: 24%

Muskelmassa: 59kg

Nervös invägning..


Ja....atleten..eller ska vi säga blivande :)


Kulan ska bort!

Framifrån..

Å så var det sidobild..


Å bakifrån..

Håll i er, nu åker vi!
Ciao.

RSS 2.0