Fitness magazine
Visste att jag skulle medverka i nr 8, alltså i juli-numret.
Bilderna blev bra men jag kände knappt igen mig själv...dels pga upp-piffningen men oxå för att jag var blond och korthårig..are. Jag fick även veta att jag skulle vara med i nr 10-septembernumret.
Igår stod jag i affären och till min vana trogen ögna jag igenom tidningshyllan för att se om någon ny träningstidning kommit ut.
Ja kul, Nr 9 är ute.
Jag drog åt mig tidningen och la ned i varukorgen tillsammans med de andra ihopplockade grejerna.
Väl hemma och efter att ha fixat och donat, ätit och tillslut redo för att varva ner i sängen med min tidning får jag syn på denna bild i mittenuppslaget. Hoppla!
Där var jag ståendes i spagat med månadens outfit. Ha ha, kul.
En riktig surprice.
Så detta innebär att jag kommer vara med i 3nr på raken, skoj!
Nästa månad är "dansmodet" om jag inte mins helt fel.
Trevlig lördag.
Mysica
Även om jag har min käraste här hemma delar just den meningen så finns det en till förutom han som tar del av mitt hjärta.
Det spelar ingen roll om jag släpper in henne, hon rent av snor en liten plats utan att fråga och har nu rotat sig fast.
Vilket jag är mäkta glad för idag. Fanns det fler som hon skulle jag ha världens största hjärta, för ingen skulle gå omärkt förbi. Men som tur är finns bara en My. En mkt speciell sådan.
Våran relation talar klockrent för ordspråken "ärlighet varar längst", "tiga är silver men tala är guld" eller tja, för all del, "ett gott skratt förlänger livet" funkar oxå. Å tro mig, vi kommer bli gamla som gatan! :D
Hon sprider enorm glädje och värme.
Vi gråter, flummar, skrattar, diskuterar,filosoferar, (administrerar, konkurerar...haha, rim rim rim) och för all del...vi jobbar även ihop. Hon är min högra hand lixom.
Behöver jag prata finns hon där.
Behöver jag ett gott råd ger hon mig det.
Behöver jag piggas upp drar hon nåt "kul" skämt...typ aktiviaskämtet.. ;)
Behöver jag grina, grinar hon med mig :)
My är en gåva till männen, men jag skulle snarare säga att hon är en gåva till mig. :)
Hon är så sjukt inspirerande, smart, jordnära, energisk, glad, humoristisk och j*vligt BRA!
-FLER MY:AR ÅT MÄNSKLIGHETEN!!
Vi är som Jing och jang, Tjorven och stina, Lady och luffsen, Helan och halvan...eller stopp, jag tar tillbaka det sistnämnda.
Men ni förstår. Vi delar allt.
-kunskap
-jobb
-säng (ibland :)
-mat
-känslor
-mål
-tankar
-skratt
-gråt
-irritation
-hysteri, flummeri, skafferi.. :D
Ja, kort och gott, LIVET.
Jag önskar alla fick ha en vänskap som jag och my besitter med varandra.
En vänskap som är äkta, genuin, trygg och helt fantastisk.
Du är en vän för livet. Du är grym. Punkt.
My..sica B)
Magkatarr
Magkatarr.
Ja, och mycket riktigt, detta lider jag av till och från. Och nu är det TILL.
Det är närmare bestämt punkt nr 4 som berör mig mest.
Känner ett total stopp högt upp i magtrakten och en känsla av att nyss ha blivit träffad i mellangärdet bara man petar i det området, irriterande.
Inte nog med att man "känner" sig uppkörd, man ser dessutom uppkörd ut...eller nä...snarare uppsvullen.
Stod i dag i gymmet under tiden ja körde en kund och tittade i en av salens alla 1000 speglar och kunde inte slita blicken från mitt eget mittparti. Vred jag mig i profil skulle jag själv gissat på att jag var i 7:de månaden. Som tur är så kan jag ju lugna mig själv genom att intalande förklara för mig själv att så inte är fallet, utan att en viss envis Magkatarr orsakat den icke välkomna bulan på magen.
Efter lite varmt the´ blandat med lite medicin al a Jessica (bananbit och chokladbit :) känns det nu lite bättre och det är dax att sussa.
Ska drömma mig tillbaka till magens utgångsläge.
Yes please!
Snart höst
Inte bara genom att ljuset ger med sig på eftermiddagarna eller att kvällarna blir kyligare och kyligare utan det är nu folk börjar vakna upp efter sommarledigheten och bli varse sitt slappande med god mat och vin-konsumtion.
Sommar och höst är som dag och natt på mitt jobb.
Nu börjar det bli mkt att göra vilket är riktigt roligt, dock känns det som att jag och mitt huvud planerar föööör mkt vad den egentligen får plats med på hårddisken. Titt som tättslår den bort minnet och ersätter med nya planer och ideer, Därav mina sjuttioelva minneslappar och 43 "kom-i-håg" meddelanden sparade på mobilen.
Skulle jag (för en tredje gång) av någon underlig händelse råka tappa/ramla med mobilen i något vätskeformat så skulle det bli total kortslutning i mitt liv, jobbigt värre. Nej, så mobilen håller jag i stadigt grepp. Funderar allvarligt på att köpa ett sånt där "nu-vet-jag-vart-jag-har-dej-snöre" som man har runt halsen att fästa mobilen i. Eller......nä.
Känns som att jag måste stressa av lite nu.
Dax för mattan, here I come.
Njuta
Watch and see.
En skön fjällmatta kan man alltid burra sig ner i och koppla av på...
Ett tyngdlyftarbälte är inte heller fy skam, formar sig prima som en korg..
Fast filten är nog gosigast...
..dock är armvecket perfa att ha som hakstöd,å så får man dela lite täcke på köpet..
..sittpuffen går oxå att slumra till i, mkt skönt..
...allt som man kan vila huvudet på är utomordentligt, tja..som här, en fot.
Nisse föredrar min sida av sängen då jag drar till jobbet...
Hugo blir glad när jag kommer hem och vill ligga nära..
..På tal om att ligga nära så skiter nisse om det blir obekvämt för nacken, bara det är nära..
Ja, dessa två små sötnosar somnar sött var som, bara dem får närhet.
Återhämtning..
..är precis vad min kropp har satt sig i position att göra just nu tror jag.
Den lever just nu sitt eget liv. Lyssnar inte på mig (med "mig" menar jag mitt mentala) överhuvudtaget.
Vare sig jag vill springa, gå, plocka, måla, fixa och dona så lunkar den bara på som den sig själv behagar.
Jag tror någonstans att det är "denna" som ligger i skuld till detta.
Spikmattan.
Har lite pö om pö börjat ta mig ann denna smärtsamma matta, dock inte förstått meningen med den riktigt.
Men nu har jag lovat min PT-kund som för övrigt prackat på mig den att jag ska testa. Hon tjatar på mig om hur viktigt det är att komma ner i varv och hur då denna skulle hjälpa mig, medan jag tjatar på hur hon ska ta tag i sin träning och kost. Så vi går väl jämt ut antar jag :)
Hur som helst så la jag mig iaf igår kväll efter middagen ner på golvet med piggarna stickandes inunder mig i väntan på att min hemmagjorda glass skulle bli färdigfryst i frysen.
Tv:n skråla (som valigt..) på hög volym med friidrotts-vm på högvarv.
Eftersom jag själv älskar idrott tyckte jag att detta var ett ypperligt tillfälle att "koppla av" lite framför tv:n.
Det här med avslappning har aldrig legat mig riktigt i fatet.
Dock vet jag att det är mer än behövligt i och med mina ständigt återkommande magkatarrer.. :/
Mamma har länge varit på mig och försökt få mig att koppla av till ett sånt där avslappningsband som hon själv kör med, ett sånt där dem säger något i form med: "slappna av i vänster lilltå, sedan i höger...andas djupt och känn riktigt hur luftet strömmar inom dig..känn hur tung du blir"
Nej! Det funkar inte på mig.
Sen gjorde jag ett försök med Pilates på jobbet en gång, det sägs ju oxå ska vara avstressande..
Där ligger fokus på andningen..å tro mig, jag andades...jag andades så jag bev alldelles yr och gick ut.
Men det där med andning har jag nu efter lite eftertanke förstått är väldigt viktigt.
Så nu när jag låg där på spikarna framför tv:n började jag tänka på andningen. Att andas hela vägen ner i magen och inte med korta bröstandetag som jag annars alltid verkar göra.
Helt plötsligt, 20min senare "vaknar" jag av muskelryckningar...
"Hjälp, vad hände.." var mina första tankar.
Jag förstod att jag lyckats koppla av, stänga av tankarna, Shit vad skönt!
Efter avsalppningen åt jag (lite motvilligt...blev ju så trött) min glass och somnade sedan ovaggad.
Håll i er! Jag slog i morse upp ögonlocken 12:14!
Efter nästan lite mer än 12 timmars nattsömn så har jag nu idag gått omkring i någon slags dvala.
Återhämtning? Jo tack.
Känslor
Vad är känslor egentligen?
Är det bara något ord man använder sig av för att ge ett uttryck en större och bättre betydelse... eller är det ett kall då någonting känns extremt bra resp dåligt?
Jag vet bara att känslor kan förekomma på så många olika sätt och dem kan både vara positiva men även negativa.
En känsla kan vara bra hos en person men inte alls hos en annan, den kan helt enkelt ha två helt olika betydelser och mening för 2 olika personer. Men hur ska man då någonsin egentligen kunna förstå en annan om man inte har samma känslor och samma spelplan att följa?
Känslor är svårt.
Frustration är en typ av känsla, men hur ska man kunna förklara den om man inte riktigt vet vad den står för.
Och hur ska man kunna ta i tu med den om man inte kan förklara den?
Tänk om inte tankar fanns.
Vad mycket lättare livet skulle vara då, för troligtvis skulle inte känslor heller existera. Men om inte Känslorna skulle existera så skulle vi nog inte få ut så mkt av livet, och vad vore då meningen med livet och människan?
Allt kan ibland kännas svart som natten, men någonstans där bland regnbågens alla färger finns ljuset bara man vågar och ger sig lov att öppna sig känslomässigt.
Det är svårt att bryta sig igenom en betongvägg men betydligt mycket lättare att ta sig igenom ett skynke.
Känslor är till för att uttryckas och dela med sig av. Dem kan både hjälpa och stjälpa en situation. Det beror helt och hållet på hur man uttrycker dem. Så när vet man om det är rätt läge för att framföra dem om man inte är säker på att dem tas emot på rätt sätt, eller det sättet man tänkt sig? Är det någonsin rätt läge?
Att uttrycka sina känslor är som att stå med ena foten utanför stupet och den andra fast på jorden. Är man tillräckligt modig att hoppa, att våga ta itu med det som löser beslutet?
I mångt och mycket så är det känslorna som sätter värde på saker och ting,dem kan vara läskiga men 3ggr så befriande.
Kan vi inte ta itu med dem, eller uttrycka dem så kommer vi inte heller kunna lösa sådant som kommer i vår väg.
Säg vad du tycker och tänker...i ord..i KÄNSLOR.
. TIGA ÄR SILVER, MEN TALA ÄR GULD.
Själv föredrar jag att skriva. :)
Detox
Efter en semester där sjukhusvistelse med mkt smärtstillande, 1 penicilinkur och 2 kurer voltaren (+ mkt pasta, vitt bröd, salt och expresso i en vecka i italien) legat i spetsen så tyckte jag att det var dax att göra en rensning av kroppens påsamlade gifter.
Dem har säkert legat där inne i mig och gottat sig en längre tid.
Detox är jobbigt, det tar på psyket och inte minst fysiskt.
Plötsligt känner man sig som 80 bast igen, trött, ont i huvudet ,tål inte värmen, yr, ont i kroppen...MEN! herregud vad gott jag sover. :)
Jag känner mig ju inte allt för överraskad av symptomen som uppkommit då man bara stoppar i sig godsaker som dessa..
Bönor och ärtor...
Frukt och grönt..
Färska kryddor..
Eller som idag då det bjöds på delikata rödbetsbiffar med ugnsbakade rotfrukter..
Mumma va? :)
Marko har oxå hakat på detoxen...försöker iaf.
Träningen har han tagit tag i ordentligt nu, kul kul kul!
Vi hann med en morgonprommis, 1 timmes tennis och därefter 30min styrka idag.
Efter all motion skrek inte direkt kroppen och hans yra huvud efter maten här ovan, så han slängde i sig 2 mackor och skrek av glädje.
Väl dax för delikatessen på tallriken så måste jag faktiskt säga att han höll rätt god min.. "mm ja, det här var helt ok".
"Å kul" tänkte jag.. Han försvinner ut i köket och jag tror mig höra det berömda prasselt i brödkorgen...mkt riktigt så står han och brer två smörgåsar till...ihopp om att jag inte skulle höra. Osis att jag precis var på väg ut i köket efter honom, got ya! haha. Fast det var han värd idag så som han slitit.
Märkligt nog känns det verkligen som om det är något som är på väg ut ur kroppen..nästan så att man känner sig lite lättare och renare. Sen om det är kilon i form av muskelr, fett, vätska eller gifter som avdunstas är en annan fråga :)
Kör bara drygt 1v så det är bara 3dar kvar.
Kämpa, kämpa!
Nu lite fruktsallad..mmm....
Sista minuten
Tidig morgon anländer vi till ett stilla Arlanda. Vi checkar in, strosar lite, jag köper mig en the och marko går för att inhandla lite sista-minuten-kalsonger och strumpor...
Helt plötsligt är han borta och jag får lite panik då jag ser att klockan springer iväg.
Jag får syn på honom och försöker förklara att det är lite brådis.
Trött och yr fumlar han in i butiken mitt imot då jag mer eller mindre skriker "Hallå,det är typ 15min tills planet ska lyfta!"
Han rusar snabbt övert ill boarding-tavlan som står typ 100m därifrån.
Var han inte vaken innan så blev han det nu. "boarding closed" Panik! Nu vart det fart på gubben :D.
I tron om att våran semester skulle sluta innan den ens hade börjat kunde vi pusta ut då vi väl kom fram till vår gate...kön fanns kvar.
Resan upp i luften gick bra, vi hade redan börjat fantisera och planera alla goda matupplevelser och lugnet vi skulle få uppleva där nere i Italien.
När hjulen slog i backen letade vi oss vidare till Avis där vi skulle hyra en bil för att kunna ta oss vidare. Det gick smärtfritt.
Med vår lilla Ford puttrade vi ut på vägarna....och här började stressen på nytt..
Galna Italienare skrek, tuta och hött med näven då vi förtvivlat försökte lokalisera oss ut genom stan och vidare upp och ned för bergen.
Vyerna var fantastiska...inte ville vi köra förbi dem i ett svep bara... :)
Vi behöll lugnet någorlunda och kom till sist fram till våran destination: Alassio.
Hungriga som gamar cheka vi in på vårat 4-stjärna hotell...och vore det inte för de 4 stjärnorna så hade vi nog gissat på
2-stjärnigt.
Helltäckningsmatta, 15-tums-tv, galler för fönstrena och med en utsikt mot hotellets fläktsystem...Grazi!
"Vart fan tog havsutsikten vägen !?"
Ja, ja nu skulle vi ju iaf få god mat.
Den var godkänt, jag tog en tonfisksallad och Marko en Frute di mare, vi var helt ok nöjda. Vi varken sköt i taket eller grimaserade.
Drypande av svett gick vi ner till våran strandremsa (alla hotell som låg längst stranden hade sin egna lilla privata strand, skönt tänkte vi!) för att fråga om det fanns några lediga solstolar.
Visst fanns det de, vi skulle bara gå upp till receptionen för att boka och få med oss ett kvitto......på 45euro /dag!!!!!!
Här försvann våran semesterglädje....eller iaf Markos..kul..
Efter att vi smällt solstolincidenten gjorde vi oss iordning för middag.
Shoppinggatan var lång och miljön var exakt som våran gamla stan.
Lakanen vädrade dem på streck utanför fönstrena, precis som på film... mysigt värre.
Miljön var allt annat än lugn och behaglig.
Vi kom dit en Söndag och det visade sig att hela italiens befolkning tydligen gärna tar sig till just Alassio för lite semester...ja men såklart!
Vi hade hoppats på middag med skön ljuv musik med lite tända ljus...
Här bjöds det istället på höljudd italienska, springandes barn bland borden, lite längre bord ljöd musiken från en bar och mitt iallt hade även några svenska familjer hittat hit oxå, så några smygfoton blixtrade även till..
Som tur var hade vi bara 2 såna här dagar annars var det helt ok.
Den störtsa upplevelsen vi fick var iaf då vi betsämde oss för att ta oss upp i bergen (vi hade blivit rekommenderade) för att käka middag. Ingen av oss hade i våra vildaste fantasier kunnat ana att det verkligen var UPPE I BERGEN. Utsikten fick oss bli helt knäpptysta och tagna. Vilken utsikt!
Högst där uppe fanns en liten restaurang som ägdes av en lite 73-årig dam..inte ett ord engelska så vi körde teckenspråket.. :)
Under kvällen bjöds vi på Italiens specialiteter, hör och häpna: 16 rätter!!!
Jag var smart nog och tackade nej till det som jag inte tyckte lockade så mkt.
Dock var den hemmagjorda raviolin helt ok.
Marko däremot smakade allt och blev därefter så mätt som man troligtvis blir efter 16 rätter.
Till dessa rätter fick vi 2 flaskor vin. Jag kan säga att 1 räckte gott och väl.
Mellan för/varm och efterrätterna fick man göra en bensträckare och ta lite luft på gården.
Lite lätt lulliga blickade vi ut över dalen och undra vad flaskan igentligen innehöll.
För allt detta fick vi pröjsa 40euro, löjligt!
Marko lämna det dubbla.
Servitören försökte förklara att det bara kosta 40 och inte 80 och Marko försökte tillbaka förklara att det var hans dricks. När det väl gick fram blev han gladare än gladast! Kul att se.
Sista dagen fann vi restaurangen vi letat efter. Den hade en stjärna i michelin-guiden. Grattis tänkte vi.
Redan vid entren märkte man standardskillnaden. Här kunde man inte bara kliva på hur som helst, utan här fick man plinga på dörren för att sen bli inbjuden. Dem lotsade oss till en liten väntsal med gigantiska fotöljer. Där blev vi placerade med menyer i handen för att sedan få en välbehövlig förklaring om vad de ihopkomponerde menyerna innebar. Efter att vi gjort vårat val fick vi ta plats inne i matsalen, ÄNLIGEN!
Tända ljus, lugn musik , god mat och ett FANTASTISKT vin.
Även om det var 9 rätter så var portionerna i minsta laget...typ äggkoppsformat.
Hur som helst var vi nöjda med kvällen.
På väg hem beslutar vi oss för att ta en annan väg hem..... jaha ja. Det är här alla populära rstaturanger ligger...SÅKLART!
Vi fick iaf 5 SOLIGA dagar, lite kaos, mkt bad och mkt skratt.
Så i det stora hela var det en bra semester.
Nu väntar Detox på hemmaplan :P
