wgard

Nu är inte datorn blockerad längre.
Gårdagen blev mest en massa flaxande och farande mellan vårdcentraler och sjukhus..

Läkaren ringde igår och det visade sig att ett av proverna som togs för typ 2v sedan inte var riktigt hundra gällande min lunginflammation. Min penicilinkur är nu uppäten men dock fortfarande hängig så jag blev kallad till återbesök.

Så efter ännu en undersökning där jag drog upp allt ifrån kramper i lilltån till ett värkande huvud blev jag till slut 8 rör blod, en mugg kiss och lite snor på en provsticka fattigare på kuppen. Hoppas bara nu att dem får fram vart problemet vekligen ligger så man snart kan få känna sig frisk och pigg igen.

Underligt igentligen hur hypokondrisk man kan bli när man inte riktigt får klartecken i vad som försigår i kroppen. Plötsligt tycks man finna alla möjliga knölar och ömmande fläckar överallt, läskigt!
Känns skönt att jag frågade om allt jag kom på nu iaf :).

Efter undersökningen blev jag skickad till SÖS för akutröntgen på lungorna.
Fick svaret som visade att det fanns en fläck på vänster lunga, precis där jag har ont vid inandning och beröring.
Plötsligt blev andningen tyngre och tankarna flög omkring i huvudet som små spöken,
-vad är det som är fel?!

Halft nedstämd åkte jag till ica maxi som planerat för att handla med ALLA andra människor inför nyår. Måttligt upphetsande. Hängande mer eller mindre över vagnen som rullade fram mellan alla dessa koridorer och hyllor med uppradad mat önskade jag bara att ett knäpp med fingrarna skulle kunna få mig att vara hemma på ett kick.
Vid sista avbockade artikeln på handlingslappen var det full fart mot kassan och gasen i botten hem.

Väl hemma ville jag helst av allt bara krypa ner i soffan under täcket och tycka synd om mig själv. Men självklart hade jag lovat bort mig för hjälpträning i styrkelyft till damernas A-lag i handboll.
På med smilet och iväg!

Deprimerande deprimerande deprimerande...  jag fick verkligen kvitto på att det är nåt som inte står rätt till inuti mig.. Minsta lilla ansträngning fick mig att bli halvt svimfärdig och chippa efter andan. "Herreguuud, jag som har världens bästa kondis i vanliga fall!!!" Ska aldrig mer skratta åt äldre människor (nu pratar vi 80-90åringar) som hasar sig fram med rullatorn användandes som pitstop för att kunna fylla ut lungorna på nytt med ny fräsch och härlig luft. Nä, en vacker dag är man väl där själv, på riktigt riktigt.
Hur som helst så utförde jag trots allt mitt "arbete" med en känsla av en gamlings kropp och status. Inte alla 80-åringar som klarar utföra en frivändning och pumpar benböj med halv lungkapacitet, hehe, skämt o sido.
Väl klar med instruerandet satte jag mig sedan i bilen för att åka hem.

Datorn var blockerad av Marko och fille som fastnat framför något dataspel.
Jag käkade lite och hann väl inte mer än att lägga huvudet på kudden,
sen var det tack och godnatt.

Snart blir det till att åka och handla det sista inför nyår (glömde lite igår) och fixa lite andra ärenden.
Sen ska jag träffa mysan,jihuuuuuu!!! kul kul kul.
Sen åker jag nog hem till mammsen och pappsen för marko har åkt ner till göteborg för att medverka i.....ja vad hette det nu? någon gala i samband med bingolotto var det iaf.

Ikväll får jag iaf datorn för mig själv så då kan jag sitta huuuur länge jag vill och finula.
See ya later!