Nedräkning

Nu har nedräkningen börjat...PÅ RIKTIGT!
Idag går jag in i V40. Fattar ni!? Jag har gått i 40v med ett litet växande liv inom mig, 40 v!? Det är sjukt lång tid. Att nästintill ett helt år kan gå så fort som jag tycker att denna graviditet har gjort kan jag inte riktigt förstå, men det har den hur som gjort iaf och snart kommer det vi väntat på, våran lilla baby. :)

Undrar hur hon kommer se ut?
Ja, ni läste rätt, det är en liten hon.
Råkade tydligen försäga mig på bloggen här för ett tag sedan och var inte tillräckligt snabb för att hinna gå in och ändra det innan nån SE&HÖR-människa snappat upp det. Stod även i Expressen igår att vi redan fått barn hörde jag.
Jaha ja, där ser man? Intressant. Vad jag vet så har inget kikat ut än.. Fortf ganska rund om magen lixom :)

Ibland verkar dem veta mer än man själv vet, lustigt det där ;)

Vi skullle inte ta reda på könet men då vi väl var på vår första ultraljudkontroll kunde vi inte hålla oss...dålig karaktär va...mmm. Inte riktigt lika bra som vid träning.
Först kunde BM inte se för att navelsträngen låg mitt mellan benen så då blev vi faktiskt lite lättade. Det var alltså inte mening att vi skulle veta tänkte vi. Men så plötsligt utbröt hon, "jo men vänta, nu kan jag se!". Typiskt :)
Men man vet ju aldrig, kanske det kommer en liten pojke trots allt, dem kan ju inte lova till 100%, det vet ni va?! :)

Han/hon, vad det än blir så är den mer än efterlängtad och välkommen ut nu.
Idag, 6 dagar kvar..

Lite kul mitt i..

Vaknade i morse helt igenkorkad i näsan av snor, vart kom det ifrån???
Hade iof haft känningar med kli mellan hals och näsgång redan igår så jag hade mina aningar.
Mår ok trots allt och kunde vara i solen och bada lite med syrran idag iaf.

Vi konstaterade något som var ganska kul.
Kolla här.

Bakifrån. Jaha???


Framifrån. Rund om maggen :)


SIDAN. Hoppla! En riktig kula börjar det bli. Ha ha.


I vattnet var det 23 grader varmt!! Å det är havet vi snackar om, helt otroligt.
Dock känns det inte riktigt som om det skulle vara så varmt då man ska i.
Jag var rädd att den lilla inne i magen skulle få en chock så jag som annars alltid dyker i har börjat med den här "kärring-grejen". Först blöta armarna, förvarna magen med lite kallt för att sen blöta ansiktet OCH SEN kasta sig sådär töntigt bakåt utan att blöta håret. Ha ha. Vad händer?? Har lovat mig själv att sluta med dom här trams-fasonerna direkt då jag inte har en stor mage i vädret. Pronto!

Nu måste jag fräsa näsan.

Händelserik midsommar..

Nu har jag äntligen börjat hämta mig efter allt fix och don till självaste midsommar.
En midsommar som jag sent kommer glömma.

Vi var 15st som firade ihop, både släkt och vänner.
Runt 11-tiden på förmiddagen dök min mor, far ,faster Carina och hennes man Ludde upp med båten som dem kuskat med ända från trosa. Strax därefter trillade de flesta andra in.

Lite mingel. Faster Carina, syster, Lina-fina och Papsen.


Lunchen var beräknad att äga rum runt kl 13.00  men då varken ägg eller potatis var fixat strax innan så blev det lite förskjutet..as usually..så vi hann med lite sol och bad innan dess. :)


Alla tyckte silllunch-buffen smaka prima efter badet.


Jag Marko och My gillade tyckte det var mumsigt.


Efter lunchen var det dax för tipspromenad som var 5-kampens första gren, den gick bra för de flesta förutom mitt lag.. MEN! Här ska poängteras att jag var inte med och gick då det var jag som fixat frågorna så jag hade inget med reslutatet att göra...pappa? :)

Efter lite tårta och kaffe riggades båten med vattenskidor och ringar till båten. Jag Marko, Classe och pappa hoppade i båten. Här börjar allt. Jag tror mig bryta tån då den på något konstigt sätt hamnar invikt under mig eller så sparkar jag i den mot båtstolen då jag är på väg ner i båten. Har brutit tår förr så jag kände igen känslan. Idag tror jag dock bara att det var en rejäl stukning då jag nu börjar kunna böja lite lätt på den lila-blå. 
Hur som så var My den första att inta skidorna. Försök två var hon uppe och åkte som ett riktigt proffs.


Efter My var det min fasters man Luddes tur...50+...20 i huvudet..
"Jag startar på en skida" skriker han.
Vi i båten insisterar, så två skidor blev det.

Jag och pappa i båten.


Ludde vill iaf starta från bryggan vilket blir ett tokdyk rakt ner mot vattenytan under första försöket...det vi inte vet samtidigt som Ludde ropar att han vill testa igen men den här gången från vattnet är att han har sträckt ena baksida lår.

På bryggan står en del av gänget och åskådar..även en del av hundarna..


Försök 2 går ungefär som försök ett..upp..å så ner.
Han ska promt göra ett sista och tredje försök som till en början ser ut att gå bra, men, skidorna är alldeless för brett isär och skär i starten ut åt var sitt håll. Ena ljumsken och andra baksida lår får sig här även dom en ordentlig törn..
Ludde blir sängliggande med värktabletter ett tag..
Dagen efter var ingen vacker syn..blå-svart längst med hela ena låret och värre kom det att bli..
Stackare. Hoppas allt gått bra.

"Fru" Ludde provade trots sin mans mindre lyckade tur på vattenskidorna även hon.
Såg ut som om hon inte gjort något annat. Alla starter var klockrena och tillslut hitta hon tekniken och åkte felfritt. Ett problem bara, kameran glömdes på land så bildbeviset föll bort. Men Carina, jag och alla andra vet att du klarade det med bravur, du var grym! Nästa gång tar jag med stativ och hela skiten på båten, lovar :)
Även om Carina lyckades bättre under själva turen på vattnet än sin andra hälft så slutade även hon sängliggande med foten i högläge framåt kvällen. Från ingenstans svulna fotf*n upp till en fotboll.
Familjen hudecek/Cromell höll varandra sällskap i båten under resten av kvällens sista timmar med diverse krämpor..
 
Syrran, Lina, Mikko och Mathilda åkte ringar. Trots krockar och flyg över vågor klarade alla sig helskinnade, tur.
5-kampen fortsatte med grenar som kast med boll i hink, spik i stubbe, luftgevär och få iväg ett spelkort så långt man kan.
Trots mitt lags katastrof-tipsrunda så jobbade vi oss starkt upp till en 3-dje plats tätt efter lag Classe på 2:a plats och Mathildas lag i topp. Grattis.

Team Mikko gick det lite sämre för men dem var hyfsat glada iaf.


Efter alla aktiviteter var det dax för en mycket lyckad grillbuffe med grillspett, såser, sallad och hembakat bröd. Som grädde på moset avslutades kvällen med bastubad, kaffe, rabarberpaj och vaniljsås. Sen var de flesta redo för att sussa.

Lång dag, solig dag, rolig dag, harmonisk dag, händelserik dag...en helt fantstisk midsommardag!

Landet igen.

Igår åkte vi ut till Mörkö för att hälsa på mina päron och käka middag med dem nere på sjökrogen.
Vi hade beräknat att komma iväg från Värmdö vid 12-tiden på dagen för att komma ut till Mörkö runt 14.00. Våran beräknade ankomsttid blev våren avgångstid..alltid.
Det blev dessutom en krånglig bilfärd ut.
Marko skulle raka av sig håret på söder så jag satt kvar i bilen och slog i hjäl tiden med lite virkning.

Inte helt klar, men snart.

Bilen lämnade han på...trodde han..dock var inte motorn igång utan bara tänningen, så vad hände?
Jo batteriet dog.
Som tur var fick vi snabb hjälp och kom iväg precis då vi borde för att hinna med färjan. När vi precis tagit oss ut från stan skriker Marko "F-n, vad trött jag blir på mig själv!". Då har han glömt mobilen på frisörsalongen..det var bara att vända..
Vi hann iaf med färjan trots allt.

Vi åkte ifrån de mörka molnen som tätnade på över Stockholm stad och kom ut till det här..
Jag var tvungen att ta en promenad.
 



Efter promenaden var det bara att svida om och traska ner till restaurangen för att där avsmaka en utsökt 3-rätters.

Jag och Marko


Fina mamsen och papsen..

Ingen av oss tycker att kameran gör oss rättvisa...bara så ni vet. Å det är faktiskt sant. :)

Hjortfilen var grym!


Mycket nöjda och belåtna skulle vi traska hem men först tog mamma och Marko en sväng om till dansbandet som spela uppe på bistron.


Som grädde på moset.
Kvällssolen tog priset.

......

Det finns bra dagar....å så finns det sämre..
Just nu är dem lite sämre. Varför behöver vi inte gå in på.
Känner dock att jag börjar landa, känna mig trygg i mig själv och bara leva här och nu.
Landet ger mig energi och lugnet.

Här ute kan jag sitta och bara vara, behöver inte prata med någon, bara lyssna, titta och tänka.
Försöker å andra sidan inte att tänka heller utan bara känna efter och finnas till.

Vädret är vackert och jag söker ett svar.
Ett tecken kanske kommer men inget för givet jag tar.
Jag känner mig starkare för var dag som går,
när allt tillslut känns rätt i hjärtat jag också bättre mår.
Hur allt än ter sig blir det på bästa sätt,
helt övertygad om att morgondagen blir lite mer lätt.

Fram tills dess ska jag fortsätta förundras över min mage...inte sååå långt kvar nu :)


Sen ska en god grillmiddag med kyckling och goda primörer avnjutas..

..samt mina egenplockade rabarber som blivit till paj.

Mumma.

När händer det?

När kommer vätskefyllningen?
Det är den jag går och väntar på nu...borde det inte vara dax snart? Så lång tid kvar är det lixom inte. Men jag ska nog vara glad så länge jag klarar mig undan den I guess.
Sommarn har ju i princip precis börjat och den absoluta värmen har väl inte heller riktigt kommit så allt har nog sin tid. Sommar+värme+ansamling av vätska+längre in i grav= svullen. Spännande.. 
Så länge jag orkar röra mig hyffsat så kanske jag kan förebygga en del iaf, jag tror på det, eller jag intalar mig det :). Känns bra.

Det är rätt kul att se hur kroppen förändras såhär under 9 månader.
Det jag nu kan konstatera är att magen växer och armar och ben blir allt smalare? Rent logiskt blir höfterna lite bredare, konstigt vore ju annat då man luckras upp där nere och ska få ut ett axelparti?..
Har aldrig haft en speciell midja, föddes som en tunna :D (dock grymt stark i det partiet, icke att förglömma;),så det roliga är att bakifrån syns det typ inte att jag har en stor kula framtill. Ha ha.

Formen är väl hyffsad måste jag säga, trots att jag sitter och fnissar åt min 2-4kgs vikter som jag gungar upp och ner på gymmet. Numera har man tid att kolla in lite annat träningsfolk på gymmet samtidigt som man själv tränar då mina vikter inte kräver någon speciell fokucering eller krafttag..
Rätt skönt att komma från gymmet utan en svettdroppe i pannan eller på kroppen. Nu vet jag hur de flesta tjejer som är rädda att ta i känner sig- ger inga speciella resultat men en "feel-good-känsla". Tja, varför inte.
Dock hänger lite av mina armmuskler fortf med  ;)


Magen är inte direkt något jag behöver kämpa med för att få den att växa, den lever sitt eget liv.
Ordagrant.


Var hos BM idag och kolla värden. Allt var prima både för mig och lilla ärtan.
Vi växer som vi ska och håller kurvan.

Nu ska vi ut och lapa lite D-vitamin.
"Sommar och sol".... B)


Jag undrar..

..var är pluggen?
Ibland blir jag bara tvungen att känna efter om en hand eller fot är på väg ut...så tung känner jag mig i underredet.
Inte bara framtill utan även baktill. Detta säger man beror på att jag har en bakåtliggande livmoder så "trycket" bakåt blir extra tydligt.
Min profylax-lärare säger att det är bra att jag får känna på trycket bak mot ändtarmen, för det är tydligen något man blir varse om under själva "the moment". Att föda ut en liten människa är tydligen som att få en känsla av att skita ut en melon..eller en soffgrupp har jag också hört??
Som vi alla vet kommer ju inte bebis ut den vägen, tack och lov, men känslan kan vara den då ändtarmen trycks ner lite "smått" under bebisens färd ut mot stora vida världen.
Trots detta, välkommen ut! :D

Sen undrar jag faktiskt om det inte är rätt kul där inne bland alla organ och ben trots allt för den lille, iaf nu då det fortf finns lite utrymme till övers att bruka.
Ibland känns det som att pyret rent av klättrar klättervägg på revbenen, gungar lian i tarmar och hoppar studsmatta mot matsäcken. Vad den leker att kissblåsan är för något har jag inte listat ut än. Använder den kanske snarare som sittkudde eller huvudkudde?
Ska fråga när den är ute :)

                                         http://www.ybc-nacka.se/wpw/uploaded_imgs/forslagslada_7c51409272ae088f6.jpg

Magiskt

Finns ett ord som kan beskriva denna dag. Magisk!
God lunch, glass, heldag på sjön och lite gigg däremelllan.. ja, det var våran Söndag.
Marko hade gigg ute på djurgården idag så vi trotsade de mörka molnen som hägrade på himlen och tog båten in.
Förutom lite blåst var det de bästa beslut vi tagit idag :)
Man kan aldrig få för mycket av den svenska skärgårdens friska fläktar.

Sånt här väder hade vi..


..strålande sol..


..å jag njöt..


Nu har jag funnit det, min medicin på lugn och ro.
Det blir båtturer HELA  sommaren. Om solen skiner vill säga ;)
Mmm..


Bra känsla och tankar

Jag mår jäkligt bra i mig själv just nu.
Trivs oerhört bra både mentalt och fysiskt även om en del krämpor sitter i i samband med graviditeten, men det är ju sånt som hör till och blir tvunget till att bli en del av min vardag vare sig jag vill eller ej, å det har ju sin tjusning det med. Lite tråkigt faktiskt om man inte skulle känna några som helst förändingar i kroppen då det ändå håller på att byggas upp en liten människa inom en.

Jag tror graviditeten är bra för mig, att bli "satt" lite på plats och bli "tvungen" att coola ner och få kroppen att upptäcka lugnet och aktiviteter på lägre fart. Att det faktiskt existerar. :)
Nu är jag i ett sånt tillstånd där jag måste acceptera kroppens signaler. Där jag har en till förutom mig själv att tänka på. Att pressa kroppen till en yttre gräns går inte på samma sätt som tidigare även om jag vet att jag skulle kunna, för kan kan man alltid, speciellt jag som annars är väldigt envis. Kanske ligger jag på gränsen även om jag tycker att jag blivit bättre..
Vart går gränsen lixom?
Min gräns blir rätt tydlig då antingen orkeslösheten tillsammans med hög puls oftast slår in snabbare än jag hinner blinka, smärtan i olika partier sätter in eller så kommer sammandragningr som en signal på att det bara är att "lägga ner".
Så att lyssna på kroppen är en ganska bra utgångspunkt gällande gränsdragande.

Även om jag nu sakta men säkert börjar kunna "slappna" av lite mer, hitta harmonin och inte känna en massa måsten...,mest för att jag blir tvungen då kroppen inte orkar lika mycket ;) ,så kan jag ju inte riktigt låta bli att suktas tillbaka till hård träning och vidare satsning inom fitness eller kanske mer inom friidrott- eller helst en kombi av dem båda. Friidrottsträning är grymt, främst för att den är en sån typ av träning med så stor allsidighet och variation. Sen ska jag inte krypa under stolen med att man faktiskt dessutom får en sjyst välsvarvad kropp av den. Varenda muskel får jobba sig trötta och byggas upp.

Men fram tills dess får jag bli lite mer taggad och inspirerad av mina före/efterbilder, sen är det dax att få snöra på sig löparpjucken igen ;)
 
Vänta ska ni få se. I´ll be back on track!

Blåsigt värre

Gårdagskvällen var mycket trevlig. Mycket gym-människor som samlades för att äta god buffe på räk och kycklingspett med olika sallader och för vissa mer trevlig dricka till än ramlösa :)

Marko envisades med att ta båten till golfklubben där festen skulle hållas, så sagt och gjort så gjorde vi det.
Jag och Lina tog plats längst bak i båten i hopp om mindre blåst.
Till en början gick det bra..


Men när farten kom upp i några fler knop, reste sig även håret :D

Det tyckte vi var kul.
Raka motsatserna på hårfärg?
Lite va. :)

Inredning..

För några helger sedan var mamma och pappa här för att hjälpa oss röja här i hemmet..eller igentligen var dem här för att käka middag, bada bastu och bara ta det lugnt :)
Men dem var driftiga och bra arbetskrafter!

Garderober och byråer flyttades runt och bytte plats med varandra, så nu är det tänkta barnrummet tomt och inväntar nya inventarier. Spännande.

Hittills har jag bara satt in några hemmagjorda tavlor som kommer pryda någon (några..) av väggarna.
Rummet är litet så jag får välja med omsorg vilka tavlor som ska få äran att hängas upp.

Smakprov.
Antingen dessa...

..de här..

...de här..

..de här...

eller de här...

Hmm... Blir svårt.
Får "ole dole doffa!" :)

Profylax 2

Idag ägde våran andra profylax-dag rum.
Hade fått i hemläxa att öva lite andning men tyckte väl att det hade gått si sådär.. Svårt att andas så fort och intensivt men ändå lugna andetag samtidigt som man INTE ska andas hela vägen ner i magen?
Idag fick jag mig faktiskt en liten aha-upplevelse.
Vi tränade lite avslappning och därefter "snabb"-andningen. Jag har kommit på trixet för att andningen ska bli så lättjobbad och lätthanterlig som möjligt. Det gäller "bara" att slappna av i alla muskler man har i kroppen, även om man känner en viss smärta eller spänning. Bara fokucera på andningen.

Andas in....andas ut...

Som idag tex fick Marko den stora äran att "skada" mig då han med hjälp av en nypning i mitt insida lår skulle vara en visualisering till en "gravd-värk". Så under tiden som han nöp mig skulle jag jobba på andningen och bara finna rytm och fokus. Efter drygt 30 sek skulle "värken/smärtan" öka och Marko skulle då nypa hårdare och jag skulle sträva efter att behålla lugnet och andningen. Hör och häpna men det gick galant!
Andrea tyckte jag var riktigt duktig för att bara testat två ggr. Kul. :)

Förra gången hade jag talat om för Andrea att jag e rätt kass på att slappna av så vi har lagt lite fokus på just avslappning  Det hjälper enormt om man kan behålla kroppskontrollen under själva huvudsenariot/födseln, vilket jag faktiskt fick förståelse för idag. Även om en liten nypning i insida lår är lååååååångt ifrån den smärta som troligtvis kommer infinna sig i "the moment". Dock ser jag faktiskt fram emot det, tycker det ska bli lite häftigt faktiskt.

Under profylaxen tränar vi inte enbart andning, det är bara en del.
Vi pratatr även kring tankar, funderingar och frågor.
Marko är helt salig när vi lämnar profylaxrummet och tycker det är grymt skönt och befriande att kunna ställa alla tusen frågor han grubblar över utan att känna sig dum. Andrea är ju världens goaste och är nog van vid att få alla möjliga olika frågor ställda till sig.

Ser fram emot nästa tillfälle.
Tills dess blir det fortsatt övning på andning och avslappning.



Växer

Magen blir större och större och jag blir mer och mer otyplig och trött.
Idag var jag tillbaka på jobbet efter att ha varit sjukskriven en vecka, inte för att jag mått dåligt utan för att kroppen inte riktigt hängde med i svängarna då bebben växer så det knakar.. Därav har väl de flesta symptomen som en graviditet kan åstadkomma dykt upp, alla på en och samma gång.
Haft svårt att böja mig efter saker då kissblåsan hamnar i klämm hur jag än gör, bäcken ömmar, fötterna börjar känna sig lite plågade och ljumskpartierna stramar som en spända fiolsträngar. Mitt jobb underlättar inte direkt mina svårigheter då jag ständigt som Personlig tränare måste lyfta, trycka, böja, dra och instruera röröelser m.m. Självklart kan jag underlätta för mig själv genom att be kunden att plocka av och på vikter osv MEN det är mitt jobb att serva, fixa/ dona och finnas med i alla rörelser som en kund blir tillsagt att utföra. Jag är inte en Personlig tränare som sitter vid sidan om och pekar, jag ska finnas med under hela passet och se till att kunden får ut max av sin träning för att uppnå sina reslutat. Dilemma. Men jag kör på så gått det går så länge det inte hindrar mig allt för mkt.
Ur allt detta "elände" kommer något helt fantastiskt till slut, så det får strama, trycka och klämma hur mkt det vill så länge det inte är farligt för oss.

Magstatus:


Ryggläge..

Vaknade kl 02.00...aj..
Vaknade 04.00..aj, aj...
Vaknade 06.00...skitont.
Ryggen vill verkligen inte som jag just nu så idag har det varit ryggläge med höga ben.

Ja, såhär kunde man hitta mig framför tv:n kl 6 i morse.. Dock var jag så trött att jag somnade om, riktigt behagligt på golvet trots allt faktiskt. :)

Fick besöka min underbara naprapat idag.
Hon hittade ganska snabbt en skillnad på 2cm i hjöd mellan bäckenlederna så det var inte så konstigt att jag hade lite feelings i det partiet. Efter några dragningar här och där kände jag mig bättre men dagens aktiviteter har verkligen varit sparsamma...

Vi har hunnit med ett besök hos BM oxå.
Allt såg fint ut och jag ligger strax under "svensson-kurvan" som det så fint kallas. Alla värden och hjärtslag var topp, känns skönt. Barnmorsan blev lika snopen hon som de flesta andra som inte sett mig på ett tag.
"Här händer det grejer.." Jo tack.
Hon "lugnade" mig med att det kommer växa så det knakar i ungefär 2v till innan det börjar lugna sig på den fronten...
Oooookej..då vet jag vad som väntar.

Nu ska jag ut i värmen och vissla vidare..

Gravid

Nu har man kommit en bra bit in i den långa 9 månaders processen..och tro mig, nu börjar det kännas, på riktigt.
Värk i rygg, ljumskar, ond kissblåsa och utspänt skinn är bara några bitar jag få uppleva.
Från att ha gått och trott att jag inte skulle bli så mycket större så small det plötsligt bara till.
Hoppla, några kilo tyngre och några positioner mindre rörlig.
Hur ska detta sluta?!
Trots alla skavanker som dyker upp på löpande spår mår jag mentalt mkt bra.
Ännu bättre mådde jag efter att ha varit på den första Profylaxkurs-dagen idag med Andrea.
Hon fick mig (även marko tror jag :) att känna sig trygg och lugn inför vad som komma skall.
Vi fick köra lite avslappning och prova på den omtalade andningen..rätt svårt trots allt.
Nu är det bara att öva, öva, öva.

Behöver ni bra verktyg och tankesätt att ta med er in i förlossningssalen, Kontakta Andrea på Prima donna.
Det kommer vara värt det. Till och med jag som alltid varit lite emot sånt där "gå-in-i-sig-själv-grejer" och liknande tror på riktigt efter bara ett tillfälle att det här är något riktigt bra.

Give it a try!
Till Andrea hittar ni via länken här nedan.
http://www.primadonnaprofylax.se/Primadonna/profylaxkursen.html

RSS 2.0