wgard

Jaha ja, då har även jag hittat hit.

25 år fyllda och jag känner mig mogen för att starta en blogg och dela med mig av tankar, funderingar och äventyr :D.
Jag har som sagt nästan nyss nåt åldern som är närmre 30 än 20.. ett riktigt mellanläge. Men man avrundar ju tydligen uppåt sägs det..

-Är det nu som man ska börja känna åldersnojja? Jag tror dock att jag aldrig kommer känna någon sådan, har på något vis alltid känt mig äldre än vad jag egentligen är. Vad det beror på vet jag inte riktigt men jag antar att det kanske beror på att jag flyttade hemifrån så pass tidigt som jag gjorde. Nyss fyllda 15 tog jag mitt pick och pack och drog norr över för att starta min skidkarriär. Den varade i 8 år med många goda, roliga minnen och vänner för livet men motgångar var även något jag fick bli varse om. De mest konstiga och oturliga skador och sjukdomar fick mig tillslut att motvilligt lägga tävlingsskidorna på hyllan.
Hur som haver så är såren läkta och livet har tagit en ny början, en HELT ny början som jag trivs alldeles förträffligt med idag :).

*Jag arbetar med det jag drömt om i många många år,som personlig tränare och massör. 
*Föreläser och rycker in som hjälptränare i friidrott och alpint.
*Tävlar/tränar numera i fitness och friidrott (men överger aldrig min skidåkning).
*Jag har en underbar familj och otroliga vänner.
*Bor underbart tillsammans med min kärlek.
*Vad mer kan jag begära? Mycket. Dock inte av andra, men av mig själv :) Lever och lär!

Åter till Födelsedagen: Inte nog med ett överraskande fyrverkeri som hade kunnat mäta sig med fyrverkeriet i inledningen av OS i peking så gjorde alla underbara människor i min omgivning min dag till den bästa!

Min...
*Pappa- Min kära far som kämpat och slitit genom åren på sina bara knän som golvläggare för att få mitt skidåkarliv att flyta på i alla år. Han agerade även rätt bra som häst då mina hästdrömmar som 6-7åring gick i krasch i samband med min astma. Varje fredag stod jag påklädd med ridhjälm och piska väntandes i halllen på att pappa skulle komma innanför dörren och jag skulle få min ridstund. Farsgubben travade runt på alla fyra i köket med mig överlycklig på ryggen, vad gör man inte för sina barn? :) Onda knän och öm rygg samt halvt invalid vid 50års ålder, vad gör det? "Så länge barnen är lyckliga är jag lycklig". Det är Sann kärlek.

*Mamma- Tjatig som en mamma verkar ska vara men min stöttepelare i de allra flesta situationer och stunder.
Precis som jag, Vill vi något ser vi till att få det. - Envisa.

*Syster- Min bästa vän. Henne kan jag prata om allt med. Jämfört med då vi var små så funkar vi otroligt bra ihop idag. Vi kort och gott skrattar, gråter och äventyrar tillsammans.

*Lisa- Tjejen jag avgudar mest av alla. Superkvinnan som klarar allt. Jag tror inte att det finns NÅGOT som skulle kunna få omkull henne. En sjukt snygg och stark singelmorsa med båda fötterna stadigt på jorden som får alla att dras som maneter till henne. Hon utstrålar sån värme och trygghet och skulle hellre vricka foten än att trampa på en myra som nyss tagit sig under hennes fotsula. Å skulle hon råka hunnit sätta ner foten skulle hon väl lägga sig på alla fyra och be om ursäkt för att hon tagit myrans liv innan hon kan gå vidare. ( Inte riktigt så men nästan :)
37 år gammal men blott 25 i sinnet, riktigt cool och händig tjej!

*Mysan- Vi har knappt känt varandra ett år men jag har redan funnit min tvillingsjäl. Frågar jag henne något så är det egentligen onödigt eftersom vi tänker ruggigt lika, men ibland kan det vara skönt att få svaret bekräftat. Vi är läskigt lika varandra till sättet. Vi brinner för motion/ hälsa och att hjälpa andra människor. Hon är alltid glad och utstrålar sån sjuk energi. Tillsammans tror jag att våra erfarenheter, kunskaper och viljor skulle kunna få hela världen att må bra, finna harmoni och balans... om inte annat så skulle det vara häftigt :). Keep on dreaming..

*Kenny- den största och bästa showmannen på denna jord. Står alla till lags och ser till att stämingen är på topp!
Han fick min fest att kännas som århundradets händelse med sångtävlingar,dans, memoarer och historier. Tack kenny!
I´ll never forget.

*Philip- Killen som är omtyckt av allt och alla. Stackarn får vid snart fyllda 34år fortfarande visa leg på systemet. Ungdomlig och fräch, Jäkligt omtänksam och glad kille, we like!

Till sist men absolut inte minst..

*Marko- Mitt hjärta.
Många gånger har man frågat sig om man träffat den rätte, finns den rätte överhuvudtaget?
Man har åkt på hårda nitar som många gånger fått en att undra om tron på kärleken är over and out..
Men plötsligt, på det mest konstigaste och minst anade sättet dyker han upp..
Det var som om att allt bara föll på plats....med tiden.
Jag har lärt mig: För att verkligen hitta det riktiga guldkornet måste man gräva i grottan, långt långt in för att tillslut nå kärnan. Ytan kan vara slät, skrovlig, ljus, mörk, liten, eller stor och man kan lätt luras av dess godhet och charm. Men hackar man tillräckligt mycket och länge för att se vad grottans kärna innehåller är det bara till att  Blunda, lära känna och lyssna till sitt hjärta så känner man  tillslut om det är rätt eller fel. Det blev och kändes tillslut så rätt. Jag fann guldkornet som jag tänker förvara i dess förpackning.
Social, Snäll, "galen" glad, givmild och omtänksam är de ord som beskriver min man, min man i lyxförpackning.
Love you!


Tack till alla ni som tog del av denna fest, ni gjorde våran dag HEEEELT OFÖRGLÖMLIG!

Lika så var årets julafton..
Mer än att den var helt helt underbar och...helt helt jättekonstig kan jag inte säga mer. Det stannar inom dessa 4 väggar.

See you!