wgard

..är precis vad min kropp har satt sig i position att göra just nu tror jag.
Den lever just nu sitt eget liv. Lyssnar inte på mig (med "mig" menar jag mitt mentala) överhuvudtaget.
Vare sig jag vill springa, gå, plocka, måla, fixa och dona så lunkar den bara på som den sig själv behagar.
Jag tror någonstans att det är "denna" som ligger i skuld till detta.
Spikmattan.



Har lite pö om pö börjat ta mig ann denna smärtsamma matta, dock inte förstått meningen med den riktigt.
Men nu har jag lovat min PT-kund som för övrigt prackat på mig den att jag ska testa. Hon tjatar på mig om hur viktigt det är att komma ner i varv och hur då denna skulle hjälpa mig, medan jag tjatar på hur hon ska ta tag i sin träning och kost. Så vi går väl jämt ut antar jag :)

Hur som helst så la jag mig iaf igår kväll efter middagen ner på golvet med piggarna stickandes inunder mig i väntan på att min hemmagjorda glass skulle bli färdigfryst i frysen.
Tv:n skråla (som valigt..) på hög volym med friidrotts-vm på högvarv.
Eftersom jag själv älskar idrott tyckte jag att detta var ett ypperligt tillfälle att "koppla av" lite framför tv:n.
Det här med avslappning har aldrig legat mig riktigt i fatet.
Dock vet jag att det är mer än behövligt i och med mina ständigt återkommande magkatarrer.. :/
Mamma har länge varit på mig och försökt få mig att koppla av till ett sånt där avslappningsband som hon själv kör med, ett sånt där dem säger något i form med: "slappna av i vänster lilltå, sedan i höger...andas djupt och känn riktigt hur luftet strömmar inom dig..känn hur tung du blir"
Nej! Det funkar inte på mig.
Sen gjorde jag ett försök med Pilates på jobbet en gång, det sägs ju oxå ska vara avstressande..
Där ligger fokus på andningen..å tro mig, jag andades...jag andades så jag bev alldelles yr och gick ut.

Men det där med andning har jag nu efter lite eftertanke förstått är väldigt viktigt.
Så nu när jag låg där på spikarna framför tv:n började jag tänka på andningen. Att andas hela vägen ner i magen och inte med korta bröstandetag som jag annars alltid verkar göra.
Helt plötsligt, 20min senare "vaknar" jag av muskelryckningar...
"Hjälp, vad hände.." var mina första tankar.
Jag förstod att jag lyckats koppla av, stänga av tankarna, Shit vad skönt!

Efter avsalppningen åt jag (lite motvilligt...blev ju så trött) min glass och somnade sedan ovaggad.
Håll i er! Jag slog i morse upp ögonlocken 12:14!

Efter nästan lite mer än 12 timmars nattsömn så har jag nu idag gått omkring i någon slags dvala.
Återhämtning? Jo tack.