wgard

Imorse vaknade vi upp till ett totalt igenmulet och tråkigt gråväder.
Men efter en stadig och god frukost var vi mer än redo för att ta oss ann snöovädret och bege oss ut på nya äventyr.
Kenny (alias crazy frog) fick låna hjälm+ glasögon idag av Micke.
Grejen var den att hjälmen var liiite för stor för glasögonen, eller så var glasögonen för små för hjälmen? Hur som haver så fick en sån där charmigt snygg glipa mellan hjälm och brillor.. (Om ni inte vet vem crazy frog är, sök upp det på internet så förstår ni vad jag menar. Kenny gör ju här en brilljant look a like på just crazy frog.)

På vägen upp i kabinen möter vi ett gäng japaner som kenny mer än gärna underhåller.
Han drar ner glasögonen från hjälmen och ger ljud som crazy frog; dam dram dam dam dram dam dam....
Japanerna ler stort och nickar på huvudet samtidigt som dem letar efter kamerorna i diverse magväskor.

I andra kabinen upp blir Marko akut törstig och utbrister; "Jag är så törstig så att jag skulle kunna äta snöbollar"
"Jessica, är det farligt att äta snö?".
Kenny kontrar med att "det är tur det inte växer några levande växter här, för då skulle dem vissna fortare än kvickt av din jäsande och grodda ost-andedrät från gårdagen"
"Tulpanerna skulle tappa alla blad, det skulle bara finnas den lilla pluppen  i mitten kvar efter ett andetag från dig"
Nu sitter nog de flesta med djupt rynkad panna och tänker :What?
Låt mig förklara.
Igår bjöds det på kex, ostbricka och vin efter maten.
Dock var det bara Marko som åt, och det var inte lite, därav kennys återkoppling till växterna..

Okej, Vädret var som sagt inte med oss idag men vi försökte göra det bästa av situationen.
Marko satt under hela sittliftsfärden (dryga 10min) och komenterade allt som åkte under oss... det var nämligen bara han som såg ut igenom fönstret.
"Happ, här kommer en snowboardåkare"
"oj, oj här kommer en telemarkare"
"Nämen, där kommer en Marko...shit va skranglig"



Efter 2 åk var det dax att gå in och värma sig med lite varm choklad och gulachsoppa.


Dyngsura och mindre laddade gav vi oss sedan åter igen ut för att "njuta" av regn och rusk.
Väl ute i stormen ser vi med förvåning att dem stoppat hela liftsystemet.
Alla utbrister; "neeeej, men vad tråkigt..."
Så detta skulle få bli vårat sista åk för dagen, men även det längsta.
Jag tror nog att allt hände under denna sista halvtimme.
Kenny skulle som vanligt utmana ödet på de mest riskabla områdena.
Han och Micke skulle testa offpisten men glömde att det är rätt så svåråkt i djup blötsnö.
Båda slutade lätt begravda under snön.

De 2 små prickarna är Micke och kenny.

Marko blev såklart sugen att testa lössnön han oxå.
Dock råkade han pricka in det enda stället på hela glaciären som INTE  hade någon snö.
Han for som en vante och landade i stenröset..




Ibland blir jag lite fachinerad över hur Kenny som är fyllda 40 kan ha lika mycket energi som en 5-åring.
Han ska prova på allt som kommer hans väg. Är det inte hopp ut över kanter och buskar så ska han upp och klättra på stubbar osv.
Här nedan gör han en "stubbstart" som han så fint själv benämner det.



Duktigt kenny! Det gick vägen.

När vi väl kom ner till byn hade vi fått mersmak och bestämde oss för att åka vidare till barnparken, det var det enda stället där liftsystemet fortf gick i rullning.
Marko var mer än överlycklig och skrek "Det här, det är det här gillar jag, precis min smak av backe!"


Jag och kenny hade våran farttävling... behöver jag säga vem som vann?
Grattis Jessica.
Kenny kunde inte förstå hur fan det gick till.
Jag har svaret,men jag säger inget så har jag ingenting sagt :)

Idag har vi verkligen provat på allt i liftsystemets utbud. Till och med ett ståband.
(Som vanligtvis är till för 2-5 åringar, men det gick ju bra det med)

Här, Kenny och Mia.

Efter en timme i barnbacken var vi mer än nöjda och begav oss mot bussen som skulle ta oss hem, hem till värmen.
Men nej, nej nej nej! Hur bär du skidorna Marko?

Turist? Ja visst.

Trots dåligt väder har vi haft en kanondag som bjudit på många skratt och sköna stunder.
Nu ska här njutas framför brasan, det är vi värda.


Ciao!