wgard

Idag har det varit lugnets dag.
Tränat, kollat på wc i utförsåkning, dammat, diskat, tvättat och så har jag gått och slitit med damsugaren i hasororna.

Jag kommer på mig själv varje gång jag går och förbannar mig över damsugarsladden som fastnar mellan blomkrukor, i hörn eller runt ett stolsben att det var fasen inte så länge sen sist som jag städade..
Varför är man sådan jäkla "perfektionist" ibland?
Om någon skulle fråga mig om jag var en perfektionist skulle jag utan tvekan svarat -Nej!
Men tänker jag efter så är jag nog det, i VISSA fall. 
För några år sedan snöade jag in i en viss typ av livsstil vare sig jag ville eller ej, som i sin tur gjort att jag vant mig vid att ha kontroll på saker och ting. Blir inte saker och ting som tänkt så kan det kännas som att nästan hela världen rasar samman.
Så idag har jag satt mitt nyårslöfte.

Nyårslöte: Att bara leva, njuta och ta dagen som den kommer.
Jag ska bli en harmonist! :)

Fast vänta, Njuta?
Vad är det egentligen. Det satt jag senast idag och diskuterade. Eller nej, jag lyssnade till en klok man som verkligen rådde mig till att börja njuta av livet, släppa på handbromsen och inte göra småsaker till världsliga problem.

"-Är det något som bekymrar dig? Om det är det, fråga dig själv: "är/var det verkligen så farligt?" eller 
"trivs JAG med det här?" Om inte, gör något åt saken. Annars kommer problemet ligga och gnaga dig i nacken och blockera dig från att släppa fram den glada och välmående energin som behövs för att leva framåt och växa som person."
"Det är dax att börja unna DIG själv godasakerna här i livet och inte bara tänka på allt och alla andra i din omgivning och deras aggerande.
Gör det som du tycker är roligt och mår bra av." Hakar du upp dig på någon småsak så borsta bort det,sträck på dig och gå vidare. Tänk på något posivit, det som gör dig glad, du är ju för fan stark!"

Det orden/meningarna kommer jag gå tillbaka till många gånger och påminna mig själv om. Han har ju så rätt.
Visst låter det lätt men som vanligt så är många saker lättare sagt än gjort.

Men öppnar man munnen och sinnet så ska det inte vara så svårt, så pass klok är jag.
Alla är vi födda med en mun och en röst som är till för att kunna förklara sig med och göra sig hörd med.
När vi nu har den unika förmågan att kunna prata så varför inte lösa de bördor som hänger över oss och gå till botten med allt som irriterar och gör oss oroliga? Då har vi ju löst problemet med oroliga magar och tyngda axlar av negativa känslor.
Ja, det är lätt.
Vill man så kan man.
Och det är det som jag intalat mig själv nu.
Att vara öppen, ärlig (både mot mig själv och andra), tillmötesgående och Inte krångla till allt så jävligt.
Att inte göra saker och ting svårare än vad dem är.
Allt detta VET jag att jag kan bli bättre på och det är det jag ska jobba på.

Jag ska verkligen försöka att inte göra något "bara för att".
Det har jag gjort i såååå många dagar dock till en början omedvetet.
Sen blev det bara en vana.
Så nu är det dax att göra saker med mening.
Se till saker som gör mig glad och ifrågasätta
Vad jag tycker jag om?
Vad tycker jag inte om?
Varför gör jag det här? osv.

Så från och med nu ska jag bara segla bland molnen på glaciärerna och le mot var morgon med siktet inställlt på nya möjligheter.
Harmonisten har nu tagit över tronen från Perfektionisten.

Grattis får jag väl säga!
Tack. :)