wgard

Visst att Österrike kan erbjuda grym skidåkning, men jag säger bara ;HERREGUD vilken vintervärld!

05.30 ringde klockan. Jag klev med vana troget upp, käka fruskost och plockade ihop de sista prylarna medans jag hörde hur Marko gång på gång snooza väckarklockan.
Kl 06.30 skulle vi hämta upp Kenny.
Marko kliver upp 06.15..
Vi kommer iväg 06.52 efter att ha letat i HEEELA huset efter markos bortsprungna skidglasögon som han förlagt NÅGON STANS. Innan han kom på att han inte packat ner dem i väskan kommer den inte allt för ovanliga komentaren; "men la inte du ned dem?" Ibland undrar manju ifall han är 15 istället för 35....jisus.

Ja, ja. Passen var iaf med så vi kom igenom tullen och kunde borda planet för avresa mot schweiz.
Resan gick fort då vi hade med oss datorn för att kunna se en "så himla bra film" som marko fixat för att få tiden att rinna iväg... Å visst gjorde den det, dock med slutna ögonlock.
När hjulen slog i backen vaknade både jag och Marko med skavande öron efter att vi somnat in med hörlurarna inpluggade för dryga 2 timmar sedan. Marko lämnar en härlig snusfläck på min vänstra axel så visst hade han sovit gott.

Våran skjuts hä'mtade upp oss för att sedan ta oss raka vägen upp till skidområdet.
Vart vi än tittade omgavs vi av enorma snötäckta bergskedjor. Kändes som att man åkte omkring i en sagovärld, sååå mäktigt.

På väg upp till glaciären..

Efter att marko och kenny har hyrt till sig en utrustning med de absolut "värsta" prylarna schweiz kunnat erbjuda satte vi oss i den första gondolen på väg upp för att möta den högsta toppen på 3029m över havet.
Den vyn var helt sjuk. Klarblå himmel, vindstilla och korpar som seglade ut över dalarna.

Kenny tyckte vi skulle "provköra" våran tävling.
Vilket skämt, haha.
När jag nåddemålet hade knappt kommit halvvägs.
Självklart kom alla bortförklaringar "det var ju värsta puckelpisten ju"
Eller så så var det lite uppkört som jag skulle kalla det.. men men..

Under natten hade det kommit ca 1m nysnö så Kenny fick sitt efterlängtade puderåk, han jodlade så hela glaciären kom i gungning, coolt. Å där måste jag medge att han är duktig.

Marko fick sig oxå en upplevelse..
 

Han försökte förbrilt leta efter gröna nedfarter, som skulle leda oss ner till byn hela vägen ner från 3029m.
Dock var vi tvugna att passera en svart backe med skylten ovan som varnade för "farlig nedfart"... eller backe...det var snarare en offpist.
Med skräck i blicken klarade han sig undan med ungefär 5 vurpor bara :)
Han fick även syn på ett litet hopp som han snyggt skulle stajla ut över.
Samtidigt som han tog fart och flög ut över kanten skrek han "kolla här jessica"....
Såg bra ut ända tills landningen kom för att möta honom.
Liiite för mycket framvikt och han landa med ena skidan  i luften.
Vi fick oss ett gott skratt.

Sista åket tog oss drygt 45min.
Så efter hälften av vägen stanna vi till för att ta oss allt i från the´, öl, vin, varm choklad med mackor,kakor osv.
Efter det var vi redo för resten av nedfärden.

Nu har vi nyss avsmakat en enormt god middag med gott vin..
Snart dax för uppladdning inför morgondagen då vi tydligen ska ut på heldags offpist.

Auf wider sen!