wgard

Först måste jag be om ursäkt för delvis kass stavning och lite omkastade ord här och där i föregående inlägg.
Till mitt försvar får jag säga att det var för att jag satt i sista minut och knåpade ihop inlägget innan vi skulle ut och käka middag. Jag hade ju en tid att passa, så det blev skrift under press.

Middagen var riktigt bra. Micke och Kenny hade varit och beställt bord på en fin liten italiensk restaurang nere i byn.
Dock var det så fullbokat så vi hamnade i den rökiga hörnan...(jag jublade högt...not.)
Fick som tur var byta bord då vi hamnat bredvid ett fullkomligt bolmande bord, tur tur tur.

Jag , Marko och Mia beställde pasta med skaldjur som skulle ha lite sting i sig. Det stod "spicy" på sidan om rätten på menyn..
Ett mer passande ordval hade varit "super-spicy". Vi alla tre var i vanliga fall fan av hyfsat stark mat, men det här tog nog priset. Med hälften av maten kvar på tallriken och röda runt läpparna med känslan av att vi skulle brinna upp släckte vi törsten med litervis av vatten. Kenny och Micke var mer än nöjda med sin köttbit.
Så till efterrätt svalakade hälften av gänget av sig med lite god glass medan den andra halvan fortsatte att njuta.
Hemma väntade kortspelet "7:an" och sen var det hopp i säng.

Klockan ringde 05.45.
Jag gick upp för att packa det sista, slängde i mig lite frulle och sen var vi iväg.
Micke släppte av oss på tågstation som skulle ta oss till flygplatsen.
Under tågresan satt vi och kolla igenom alla filmer som vi spelat in under våran vistelse i Schweiz, herregud vad roligt.
När bilden på markos och kennys lunch från gårdagen visades på displayen tittade båda lite illamående ner på respektive mage och konstaterade att dem inte varit allt för snälla mot sina barma kroppar (läs mage :).
Kenny skulle från och med idag sluta äta, mao fasta.

Väl på flygplatsen på väg mot gaten fantiserade kenny om blåbärssoppa och någon god smörgås till middag... jaha ja?
Hans fasta sprack inte bara där under dessa tankegångar.
Redan på flygplanet då en flyvärdinna kom för att dela ut frukost ( bagels, sockeryoughurt och chokladbit) var Kenny den som var på allerten för att fälla ner allas våra bord som satt uppe på stolen framför.

Både Marko och Kenny tittade på varandra när den "delikata" frukosten stod uppdukad framför dem och frestade.
Båda två log lite lätt och sa: "vi är inte hemma ännu, det var i morn fastan började va?"
Yeah right!
Dem undrar varför deras mage gör uppror..........................................? Hmm..Ja, jag undrar ja.

Vi hade lämnat det soliga Schweiz  ( självklart tyckte solen att det var läge att bjuda på sig då vi skulle åka hem till sverige, såklart.) bakom oss för att åka hem till gråtråkiga sverige....å jippi yo!
När hjulen slog i marken på arlanda skyndade vi till väskhämtningen. Allt gick smärtfritt och sen var det raka vägen in till staden för att hämta upp nisse och hugo. Därefter släppte vi av Kenny och åkte vidare till affären, den svenska!

Nu är det riktigt skönt att vara hemma igen.
Här vet man hur allt funkar.
Man behöver inte fråga, undra eller hoppas på något, här gör man som man vill och tycker är bäst :)

Det första Marko hittade när han kom hem var de bortsprugna skidglasögonen... hoppsan, dem fanns visst!?..
Vistelsen i Schweiz var helt fantastiskt underbar och riktigt rolig, precis som jag trodde. 
Detta kom att bli en resa med många minnen, något vi aldrig glömmer.
Allt detta tack vare kenny.
Utan hans påhittighet och fantasi så hade inte denna spontana resa blivit av.

Så kenny, det största tacket går till dig, DU ÄR UNDERBAR.
TACK!
You know we love u! (våran tredje part ;)

 /Jessica (& Marko)