wgard

Idag fick jag äntligen slita i mina vikter igen, så skönt att känna orken, piggheten och få knna svetten lackas igen. Känns som år och dar sedan sist. Min pigghet kan nog också bero på att jag fick en ordentlig lång och välbehövlig sömn i natt, somnad framför tv:n kl 21.00 och vaknade utvilad och redo för gymmet kl 07.00 i morse. Energin sprudlade...

Jag är ju en väldigt filosoferande person och kan på något vis ha inre dialoger med mig själv, vilket kan va ganska bra i många fall :) Som idag då vi var på gymmet hörde jag en mycket klok kvinna prata ur radions sorler. Det diskuterades om personlighet. Om att man inte kan bli en komplett individ så länge man inte är till freds med sig själv. Det huvudsakliga samtalsämnet kretsade kring hur ytligt vårat samhälle är idag. Det jag speciellt fastnade för  var meningen då hon uttalade sig : "Självklart kan en människa ha ett fint yttre men den biten måste även klaffa med det inre för att få fram den egentliga och "verkliga" personligheten."
Visst kan man ha ett väldigt vackert yttre men så länge man inte inte känner sig och är säker invändigt så blottas det av beteendet, dessa två tillsammans grundar en individ. Och jag tyckte Hon hade så rätt.

Min coach sa idag att han äntligen tycker att jag snart är där han vill ha mig kroppsligt sett. Vad han menar med det är att jag "vågat" lägga på mig lite "extra" kilon efter tävlingsperioden i fitness, vilket är mer än behövligt för att jag ska orka med både träning med tävlingar, arbete och det vardagliga livet. Även jag själv kunde sträcka lite extra på mig och ge mig en inre klapp på axeln för att jag verkligen har kunnat och tillåtit mig själv att unna mig det där lilla extra och framförallt lyssnat på vad min kropp vill ha respektive inte vill ha.

Ett idrottsutförande som fitness kan väl inte bli så mkt mer än just ytligt. Har dock väldigt svårt just för detta ytliga moment "bikinironden".
 
Säkert ett roligt moment för de som gillar att stå i rampljuset och trivs med att visa upp sig. Visst, jag känner mig inte grinfärdig när jag står där på scenen för då hade jag nog aldrig ställt upp, men jag trivs inte till 100% med det heller. Dessutom ogillar jag även ronden för att den är så enormt SVÅR, kanske den svåraste av dem alla. Inte nog med att du ska ha tränat upp en jämn och lagom hård muskelmassa. Du ska även se glad och pigg ut samtigt som du ska spänna exakt alla muskler på en och samma gång utan att det ser ansträngt ut...
Att spänna muskler kan också låta ganska lätt, men innan man kan spänna dem rätt, dvs att få ut varje muskels maximala vidd så måste man lärt sig få kontakt med musklerna i fråga. Jag vet, låter jätteknepigt, och det är det även.

Att stå på en lineup är både obekvämt och energikrävande speciellt då man oftast inte fått äta ordentligt på månader. Men denna rond måste genomföras om man vill vara med på resten, fysikronderna (Dips, chins och hinderbanan, har inga bilder på det ännu). De ronderna som gör att jag över huvud taget ställer upp i detta.
Om man ska se något roligt till symetrironden ( bilden) är att man på något vis får ett kvitto på allt slit i gymmet och inte minst all förberedelse som ligger i grunden till resultatet.
Att mer eller mindre utsätta sig för svält, diciplin till 1000 + enorm press både psykiskt och fysiskt kräver att man vet vad man vill.

Nu har jag bara utövat seriös "byggning" i ett år så visst finns det massor att jobba på om man vill vara i absolut toppklass. Men för att vara nybörjare och klarat ett års inrutat tränings/tävlingsår till punkt och pricka så är jag mer än nöjd. Inte många som vågar sig upp på scenen under första satsningsåret. Men det gjorde jag, hade ju inte direkt något att förlora. :) 
Trots fitness stora påfrästning för både kropp, knopp och inte minst för omgivningen så finns där faktiskt en tjusning med den också. Kanke inte för alla, men för oss tävlingsmänniskor som gillar utmaningar finns det något som lockar även om det innebär en livsstil med enorma planläggningar.
Önskar som sagt dock att det inom snar framtid kommer en fitnessgren med BARA fysiskronder.

Om något år kanske jag gör comeback inom detta... kanske. :)

På tal om ytlighet.
Jag får ofta förfrågningar om hur jag känner inför medias "förväntningar" osv gällande mig och Marko.
"Känner du inte press på dig att ständigt hålla dig i bra shape med det arbetet och idrottsintresset du har?"
"Tänk om Marko skulle slöa till sig och gå upp massor i vikt som i sin tur media skulle haka upp sig på i tycke om att det är ditt ansvar med tanke på att du är/var hans personliga tränare osv?" 
Dessa frågor fick jag senast ställda idag.
Jag har aldrig tänkt så mycket kring media och vad dem ska säga och om dem nu överhuvudtaget skulle intressera sig för en sådan sak. MEN! om dem nu skulle så har dem som i så många andra fall ingen aning om VARFÖR man kanske ser ut på ett visst sätt, VAD som hänt eller HUR bakgrunden till vissa ting ter sig och orsakat deras synbild. Dem KÄNNER helt enkelt oftast inte personen i fråga som dem skriver om.

Nu är det tack och lov min kille som är känd och inte jag, men visst åker jag med på ett bananskal in i kändisvärlden eftersom jag tagit ett beslut att dela mitt liv med honom. Men jag menar, om Marko inte vill träna så är det väl upp till honom. Om jag däremot kommer  eller vill lägga på mig extrakilon trots att jag anses ska vara fit som 
en tränare "SKA" vara så är det väl upp till mig. Förmodligen kommer jag behöva det och på så vis mår jag nog också bra utav det om så nu skulle vara fallet :). Personligen skulle jag aldrig börja leva eller sträva efter att se ut på ett visst sätt för att andra tycker/förväntar sig det, aldrig. Jag skulle heller aldrig förvänta mig det av någon annan.
Jag behöver inga önskemål eller tycken från andra, det räcker så bra med dem turer och krav jag haft på och med mig själv. Att jag en gång fått kämpa med min egen acceptans om att jag duger som jag är.



Det är lite sorgligt att samhällets ytlighet ska få styra och få folk att tappa fästet från jorden. Vissa blir höjda till skyn medans andra försvinner lite defust tillbaka. Det finns så mycket mer under en yta som i sin tur också skulle kunna få komma till svars för många gånger så lösaktiga och falska rykten som oftast bara är tagna ur luften för att skapa uppmärksamhet och uppsjåpade rubriker.
Varför man skulle ändra utseende eller liknande kan ju bero på allt i från "sambotjockan" till en sjukdom. Alltid finns det någon anledning och förklaring, Som tyvärr oftast inte framgår eller får komma till tals.

Tänk om alla kunde tänka simpelt och lite mer verklighetsrealistiskt. Alla åldras och med det vårat utseende. Precis som var dag, ingen är sig lik den andra.

Jag har själv påverkats mycket utifrån sett, att alltid nå upp till vissa egna satta mål och tankefnurror. Men det känns nu skönt att en gång för alla verkligen vara på väg ut från en tung, lång och krävande period i mitt liv som jag en gång hamnade i... Det har inte varit lätt att ta sig tillbaka och vägen har varit lång och krokig. Men nu tycker jag mig se en väldigt klar raksträcka med många härliga och roliga stunder att ta till vara på och njuta av.

"En tung period kan få många att nu sitta med rynkande pannor och inte riktigt förstå vad jag menar med det men det är inget jag kommer gå in på här. Det ända jag kan förtälja är att det varit en period på både gott och ont. Någonstans har den gett mig enorm insikt i hur JAG och kanske många andra i min sits fungerar. Jag är absolut en erfarenhet rikare och fått otroliga kunskaper under vägens gång.
Förhoppningsvis kommer ni kunna läsa om allt detta i min bok som jag hoppas ska få godkänd och ge ut nu under år 2009/20010. Det kommer bli en självbiografi som vänder sig till allt och alla. Den handlar om hur lätt man kan hamna i fallgropar och ekorrhjul utan att ens vara medveten om det. Även om jag nu skrivit den ur en elitsatsandes perspektiv så går den att personifiera med många andra situationer och tankesätt inom andra områden.

Jag tror tyvärr att det finns så många andra där ute som känner eller känt som jag har gjort. Lyckligt lottad som jag varit har jag haft ett enormt stöd som fått mig att verkligen bli vän med problemet och vara ärlig mot mig själv.
Jag har verkligen hittat mig själv och funnit enorm lycka och mening med livet!

Vi konstaterade idag under eftermiddagens äventyrade på havets isflak i 3 timmar under månens sken att detta, detta är livet! Äventyr med vänner och skratt.
Nu ska jag hoppa in i en dusch sen väntas taccos och tv-spelskväll hos kenny med vänner. Kul!
Imorn börjar jag med bildinlägg, haft knas med kameran men nu e den fit for fight!

So long.