wgard

Igår gick allt i ett.
Först jobb, sen städa, duscha, handla och gasen i botten hem till kenny för att fixa käk.
Kenny själv var på "high school musical" med sin dotter. Så jag Marko och Philip tog oss friheten att påbörja matarbetet i kennys kök.

Jag stod för matlagningen, Phille assisterade utomordentligt bra medans Marko försökte Trimma huvudet med Kennys inte allt för fräsiga trimmer... Den tog lite som den själv tyckte var lagom. Jag och Phille stod dubbelvikta över skärbrädorna när Marko visa skalpen in genom köksöppningen. Stackarn såg ut som en munk! Ha ha.
Som tur var hade Philip en kompis som bodde i närheten som ägde en bättre trimmer, så munkfrillan fock bara bli ett substitut till ett gott skratt, och må det så också förbli tack.
Efter en god förrätt beståeende av en chiliost och kalkonsmörgås som gjordes i ugn väntade en god varmrätt av bakade rotfrukter och potatis med ungsstekt kyckling inlindad i bacon, tillsammans med en fräsch sallad och tzatsiki.
Till det bjöds även vin.

Niklas skötte sig fin fint som inhoppare istället för Mojje i Lets dance.
Vi fick tillfälle att gratulera honom då vi senare på kvällen mötte upp hela gänget inne i stan.
Kvällen avslutades en sväng på Cafe´t. Efter Mycket dans och roligt sällskap satte vi oss nöjda, glada men trötta i en taxi som skulle ta oss hem.

Idag har jag verkligen inte gjort ett jota. Jag har....ehm... ja vad vad har jag gjort egentligen?
Jag har setat lite i soffan, kollat lite tv, stirrat ut genom fönstret, legat lite mer i soffan och så hann jag nog med ett kik till ut genom fönstret.. Ja, herre min skapare vad jag har ansträngt mig idag..Eller så inte.

Eftersom att Marko åkte ner till Växjö idag på lite jobb (lite sådär lagomt bakis...hehe) så passar jag på att vila ut mig lite till ute hos mamma och pappa på mörkö.
Nyss varit ute och försökt mig på en promenad i friska luften. För er som aldrig varit ute på Mörkö så kan jag berätta att här går man normalt inte ut efter kl 15.00 såhär på vintrarna. Det finns nämlingen inga gatubelysningar och eftersom att det är mitt ute på vichan så kan jag oxå tala om att det var svårt att lokalisera sig. Men jag kom hem igen iaf. Phu.
Blev dock skitskraj där jag gick i min ensamhet med ficklampan i ena handen. Eftersom att jag inte orkar gå och lysa med ficklampan med rak arm framför mig hela vägen så låter jag den lixom gunga med i armpendlingen. Mitt i armpendlingen ser jag något skymta i ficklampans ljus. Jag lyser upp det skräckinjagande som gestaltar.... en människa!? Ja, där stod en grabb helt tyst vid busshållsplatsen utan att säga ett knyst förrän jag lös upp honom. Tror ni ficklampan gick som en fyr på vägen hem? oooo ja. Ända tills batterierna tog slut...

Nu är det snart dax för middag.
Här vankas lax har jag hört, mumma.