wgard

Nu börjar det bli mer och mer verkligt.
Att det lilla fröt som var i magen faktiskt nu är en liten individ, en liten människa.
Det är så sjukt att våra kroppar kan skapa en liten människa som ligger och frodas i magen i 9 månader för att sen komma ut och förbli en del av mitt liv. Denna lilla person ska jag sen lära upp och vara förebild för.
Hur coolt är inte det?!

Att fostret behöver sina 9 månader på sig för att bli "hel" kan man ju förstå när man väl läser om det.
Hjärta, lungor, njurar, ådror, fingrar , tår, skelett och hår ska skapas och detta är bara en del av processen.
När detta sker finns inte leder och muskler som dem brukar hos mig som tidigare. Bäcken och ländrygg börjar luckras upp för att breda plats. Stabiliteten försvinner sakta men säkert.
Man får tänka på att korta av stegen då man går för att det drar och svider längst ljumskar och mage.
Sista veckan har det hänt grejer på riktigt, inte bara att magen växt utan att man känner att det är en liten där inne som tar för sig och reder plats åt sig själv...hallå ja? Det känns.
Sjuk känsla men ändå så fantastiskt ofattbart.
Pyret har dock placerat sig på ena sidan så det ser hyfsat mysko ut då man ligger ner, ena sidan av magen är platt och på andra halvan ser det ut som man lagt in ett stort påskägg.

Ja, nu då det faktiskrt börjar bli ett faktum att vi väntar på en til familjemedlem ska vi ídag åka och kolla barnvagn. Vilken ska man ha? Det är ju en djungel av dem.
Jag vet bara att jag ska ha en som klarar alla väder och tål att följa med på alla mina grusvägspromenader sen.
Kanske blir det en sån här?

Me like!

Perfekt med en korg till Nisse under vagnen om han blir trött i sina små ben, för han kommer inte att komma undan mina promenader.
För som känt är han inget stort fan av promenader, men då löser vi detta.
-"Promenad-korg till dig Nisse KOMMER finnas på vagnen."
Check! :)