wgard

Nu ska ni få höra lite om min och Mysans förra helg.
Efter en tuff vecka med långa dagar på utbildningen hade vi sedan drygt en månad tillbaka bokat in en liten roadtrip upp till Sundsvall "Löran" där Mys familj har en sommarstuga.
En lugn och skön helg med frisk luft, natur och god mat.

Vi packade min lilla peguot full, 3 övernattningar hade lätt kunnat vara typ 7..
Med andra ord, vi hade packning så att det räckte och blev över.
Med baksätet proppat med väskor och diverse löst ihop-plock av kassar och påsar som inte fick plats i väskorna fick skorpan sitta i lilla "skrubben", bakluckan. Hon trivdes ganska bra där bak, hon satt i lagom höjd för att vila hakan på baksätets nackstöd. Dock var hon inte beredd på att taket var lite lågt så vi vid varje gupp fick hon sig en påminnelse i form av ett dunk i huvudet.. stackarn. Tur att hon låg ner nästan hela vägen.

Väl framme skulle procedurer med värme och vatten dras igång.
Det ska påpekas att denna sommarstuga ligger i en gamalt belägen "fiskarby" dit alla kommer på sommaren.
Vi var med andra ord alena i norllands vinternatt....även utan teckning på mobilen. Var det någon man behövde få tag på fick man knalla upp till Villa-området drygt 300 meter bort. Kändes tryggt om det skulle komma nån fuling..."ehh..vänta ett tag..måste bara...", nja tror inte det va.
Stugan var mysig med sån där "landet"-lukt och typ mulltoa, bortsett från att här använde man filter för att sen bränna upp skiten. jättepraktiskt och miljövänligt. Hitt om jag får säga mitt.

My hade gått igenom proceduren med mig ang alla saker som skulle göras då vi anlänt.
Jag skulle stå i köket och hålla koll på vattentanken inne i badrummet medans My sprang bort till brunnen ca 50 meter bort. För att komunicera med varandra fick vi öppna ett köksfönster att skrika genom. När hon vridit på vattnet skulle hon därefter skrika "ok?" varpå jag skulle svara "JA" eller "Nej" beroende på om det läckte vatten eller ej.. Som tur var fick jag skrika JA:)

Tystaden som låg över "Löran" var magisk.
Jag kände att detta var verkligen vad jag behövde...lugn och ro...
...ända tills dag två kom.

Vi skulle på Promenad.
Vi skulle till ett av grill-lägrena som låg en bit bort längst stranden/havet.
Där skulle det tydligen vara lä då det blåste bitande denna soliga dag..och det skulle inte vara allt för långt dit....sa man..
Eftersom att det inte skulle vara så långt dit tog vi först en skaplig promenad i ca 1 timme och 15 min för att sen knalla den "korta" biten till grillplatsen för att äta våra efterlängtade korv med bröd.
Det ska ni vet. Är det några som kan planera sina dagar efter käk så är det vi. Det är lixom dagens hallelulja moment. :D

Med var sin ryggsäck med mat och annan diverse packning begav vi oss vidare mot grillplatsen..

Jag hade innan först försäkrat mig om med My att det inte skulle vara så mycket snö på vägen så vi blev blöta innan vi ens kom fram.. "nej då det är ingen fara, det är bara lite här i början innan vi kommer ut på klipporna..." Bra tänkte jag.

Med ett ton snö i skorna efter drygt 500m och ett halvbra humör kände jag mig mer och mer tystlåten och höll full fokus på att sätta fötterna rätt på stenarna. Det var liiite mer snö än beräknat så vi gick som i leken "inte nudda mark" längst med stenröset.

Detta innebar höga långa kliv upp och ner, från sida till sida för att ta sig fram. Den ena "Vi ska bara runt den udden där..." blev till nästa udde som sen blev till nästa.
Ungefär halvvägs framme blickar jag upp mot ett mindre berg som My börjar bestiga..
"Aldrig" tänker jag. Hade tillräckligt sjå att lyfta foten en halv meter över marken innan ljumskar och diverse sener i bäckenområdet sa ifrån.
Själv väljer jag en annan mindre våghalsig väg upp för ett mindre högt block varpå mellanrummet mellan två stenar är lite för långt att ta sig emellan.
Jag håller tummarna på att det ska vara en hård snöskorpa däremellan som bär mig..det var ju såklart lite väl mycket att hoppas på en dag som denna.
Blöt upp till knäna svär jag högt. Möter en My som kommer flinandes och flämtandes upp för det lilla berget.
Hon förstår att mitt tålamod på denna "lilla" vistelse knappt längre är synligt.
Här gäller det att lätta på trycket..
"Det är lugnt jessica, snart ska vi grilla korv och värma oss i lä vid den öppna brasan.."
Hennes ord får mig att bli en aning lugnare och dem där korvarna som låg i ryggsäcken var mer än välkomna fram.

Framme:
Lä!? Vadå lä...
Kände hur min puls gick upp igen..
Mina tankar var allt annat än positiva nu. "Få igång en brasa i den här blåsten...tjena.."
I tankarna var jag redan på väg hem igen då my skrek, "Japp, då grillar vi!"
På nåt jäkla vänster hade hon lyckats få igång brasan på nolltid.
Tror det var nån övre makt som såg till att det gick vägen så snabbt med brasan, han/hon/den/det ville nog inte att hon skulle bli kvar ensam på "kalfjället". :)

Korven smakade mer än ljuvligt och vi kunde bjuda på ett leende mitt i allt elände.

Men vistelsen vid brasan varade inte länge förrän vi var på väg tillbaka hem igen. Kan ju säga såhär... det var inte direkt lä och då vi precis slagit oss ner gick solen i moln. Ha ha.
My fälde några tårar och jag frös.

Med skorna fulla med vatten som sippra mellan tårna vid varje steg och en frussenhet ända in i benmärgen varnade jag My för att det skulle gå snabbt hem. Så nu var det bara att ta rygg.
Mitt i min ivrighet att komma hem till värmen halkar jag på en stenj*vel.. Jag ramlar framlänges och åker ner med armar ända upp till överarmshöjd och ben ner till knävecken i snön. Mitt i min landningsposition befinner sig ett litet mindre buskträd i ögonhöjd.
Känner ilska, men här bryter vi båda ut i gapflabb efter ett helt sjukt äventyr..
En emotionell My och en Gravid klumpig Jessica. What a combo!

Observera att jag bundit en filt runt höften för att jag frös. Denna glider ständigt ner.


Efter en 3 timmars "promenad" når vi stugan mer än möra i kroppen.
Trots denna "helvetes"promenad skrattade jag så tårarna spruta.
Så My, du är förlåten.
Men nu väntar vi med såna där äventyr till bebis är ute :D

Resten av Löran-vistelsen präglades av långa samtal, god mat, LUGNET och 60-talsmusik.
Tack Mys för en underbar helg och oförglömliga minnen.