wgard

Idag 8/3-10 gick mamma och pappas lilla Nisse bort.
Han blev bara 5 år gammal.
Helt plötsligt gick han från att ha varit lilla kaxiga, piggaste och busigaste killen till att bli alldeless tom i blicken. Med både tappad aptit och törst försvann också livsglädjen. En normalbyggd kisse blev skin och ben på nolltid. Vad hände?

Jag var där i Lördags och han var så liten och ynklig, keligare än nånsin. Han gav mig blickar som han aldrig gett mig förr, precis som om han ville säga nåt. Även om jag inte varit ute hos mamma och pappa allt för ofta sen jag flyttade ut till värmdö så var det som han verkligen visste vem jag var, han visste att jag bott där med dem tidigare för länge sen, att jag en gång legat och kelat med honom och att vi delat säng. När jag åkte hem i Lördags kom han nersläntrandes från trappen, mjauandes och strök sig kring mig. Precis som om han ville ta farväl.

Nu är vår älskade lilla kelgris och föredetta energiknippe i himlen.
Vi kommer sakna dig Nisse, för alltid.

Sov gott.
Puss och kel.