wgard

"Ta en aktivia och magen mår super!"...
Stämmer, stämmer inte?

Skämt å sido så har Aktivia blivit en tredje part med mig och Mysan.

Ska vi sola ska Aktivia vara med
Ska vi se på tv ska Aktiva vara med
Ska vi pyssla ska Aktivia vara med
Ja, till och med när vi ska avnjuta den..mmm. ;)

Igår hämtade jag upp Mysan utanför Coop efter att ha ansträngt mig lite väl mycket i hemmet för att bekämpa dammråttorna.
Blek och rosslig i halsen mötte jag upp henne ute på parkeringen för att finna något gott i butiken till kvällen.
Alltid då vi umgås avslutas kvällen med en hejdundrande finalmiddag.
På vägen ut ur affären köpte jag på mig 2 trisslotter...vilket skulle visa sig vara heeelt i onödan, men men.

Väl hemma var det dax för lite mellanmål/lunch för min del, blev en youghurtblandning av ett nåt slag.
My var inte så hungrig men kommer glatt ut på altanen där jag sitter i skuggan och trycker eftersom man ska undvika solen vid lungsjuka och penecilinintag. Med stolt hållning och ett leende upp till öronen drar hon fram våran lilla kamrat bakom ryggen och höjer den till skyn samtidigt som hon kvittrar ut: "Ta en aktivia vett ja!" och sätter sig...i solen....

Efter total sanering i hela huset sög det ordentligt i våra kistor..
Jag fixade förrätten som blev himelskt god, det bjöds på en broccolisoppa med tillhörande bruchetta.
Huvudrätten stod My för. Vi konsaterade att vi fortfarande stod kvar i himmelriket då vi smakade av parmaskinkainlindad kycklingfile´ med bulgursallad till.
Som avslut slog vi våra två kloka ihop och  skapade en efterrätt bestående av färska jordgubbar och hallon med vaniljglass, kockosflingor, peckanströssel och en chokladbit på toppen.

Trötta och nöjda efter dagen gick vi till sängs...dock slutade den inte lika trevligt för min del.
Jag hanni nte mer än lägga huvudet på kudden innan en illamåendekänsla kröp sig på mig... Liggandes koncentrerandes med att hålla illamåendet i schakt hör jag någonstans långt där borta hur My ligger och komenterar det norska såpaprogrammet som ljuder på tv:n (fråga mig inte varför vi kollar på det...lättsamt antar jag...eller kanske inte i och med att det är det som My ständigt upprepande frågar sig vad dem säger..).
-Haha, "skuffet"! Vad betyder det?
Tillslut går det inte att hålla tillbaks.
Den fantastiska middagen hann inte mer än ner och vända.

Antingen var det en släng av magsjuka eller mer troligt en elak bakterie som letat sig in bland våra välsmakade tuggor under kvällen...ELLER,så var det för att jag inte tog del av Aktiva under dagen som My kanske.. :)
Under tiden som jag låg och krama toastolen sussade my och drömde säkert om alla norska ord som virrade omkring som små frågetecken.
Jag somnade tillslut ute på soffan och vaknar runt 4-tiden av att My kommer farandes ut genom sovrummet och ropar "Hur mår du?". Innan jag ens knappt hunnit avsluta mitt svar fortsätter hon : "gud vad varmt, jag simmar typ i svett"
"Oj då säger jag" och väntar på svar.....men där verkar våran komversation vara  över..?
Hon hade återvänt in i sovrummet och somnat om (eller ska man säga fortsatt sova kanske :D).
Klockan 6 hade My åter igen vaknat med illamående men klarade sig oxå bara med det, som tur var.

Så idag har jag fått lyssna till Mysans ord som etsat sig fast i hjärnbalken:
"TA EN AKTIVA, DET HJÄLPER"... dock kunde jag inte ge mitt berömda gensvar tillbaka:
"Å TACK, DET HJÄLPTE, KÄNNER MIG REDAN MYCKET BÄTTRE" då dagens intag fick bestå av avslagen cola, nyponsoppa och en skorpa.

Minnen för livet.
Det är du jag och Aktiva Mysan.
Pöss :D

05.17 onsdags morgon vaknar jag kippandes efter andan.
För varje andetag känns det som om någon vrider om en stor kniv i bröstet på mig.
Lite smått panik går tankarna "jag kanske kan hålla ut tills vårdcentralen öppnat...bara 3 timmar tills dess.."
Lika snabbt som den tanken kom var den borta.
Varken Marko eller päronen var hemma i stan så jag packade ihop hundar och mig själv för att åka till akuten. På väg till sjukan flög tankar som "är det såhär det är när man ska dö" på mig.
Hur mycket jag än ville så gick det knappt att tillåta mig att andas pga av smärtan.
Det är läskigt hur man från ena dagen kan känna sig pigg och fräsch som en lärka och sedan i andra stund (bara en natt bort) så nere och slutkörd i botten.
Väl framme på hospitalet stog jag halvt i hopböjd mig hållandes för bröstet. Jag försökte få kontakt med den inte allt för uppmärksamma kvinnan i luckan. Hon hade fullt upp med att räkna papper och diverse lappar där hon satt. Efter någon minut (vilket jag tyckte kändes som en hel evighet) vände hon sig mot mig, tröck på knappen så att fönstret gled upp för att sedan fråga "kan jag hjälpa dig?". (Förmodligen i och med att jag står här halvt liggandes på golvet, men jag vet inte..?)
Med kvidande röst försökte jag förklara att jag inte kunde andas och hade smärta över bröstet.
Då ber hon mig fylla i något papper för att sedan slå mig ner i väntrummet...."hallå, jag håller på att kola!"
Efter ytterligare några min kom jag in till sjuksyster som tog några prover innan jag hamnade på en brits liggandes i en sån där korridorlänga med skynken. Drygt 1 timme senare kom herr doktor för att lyssna av min lungor ,"ta ett djupt andetag".
"jo tjena tänkte jag"...
Jag gjorde iaf ett tappert försök men förklarade oxå att det inte gick...
Fysisk smärta brukar inte vara den i första taget som får en tår att rulla ner för min kind, men då jag inledde mitt sista försök till ett djup andetag blev jag själv förvånad över hur förbannat ont jag faktiskt hade.
I samma veva som jag andades in skrek jag "A-AJ!" samtidigt som jag hulkade mellan tårarna.
"Vi sätter in morfin" avslutade doktorn.
Efter kanylisättning, blodprover, undersökningar, röntgen och uppe i det blå (morfinet :) fick jag reda på att man misstänkte en propp i lungan. Propp i lungan!?
Ickerökande 25åring, dagligt aktiv med livskvalitet hälsa. -Vad fan ska man säga?
Flottig hamburgare, pill i naveln med en cigg i mungipan nästa kanske?
Ja, jag fattar ingenting, spelar fasen ingen roll hur man lever, vissa verkar bara vara otursföljda eller utvalda som offer.

Hur som haver så skickades jag på ytterligare röntgenundersökning, på sk kontraströntgen där man sprutar in vätska i blodet för att se så att det inte fastnar någonstans i ådrorna.

Lyckligtvis var det ingen propp, puh.
Efter 8 timmars väntan fick jag slutligen min diagnos: akut lungsäcksinflammation.....Igen.
3:dje gången gillt....på ett år. (Hmm)

Föreställ er..:
 1...känslan av att bara sovit typ en kvart och sen måsta gå upp hur trött man än är..
2...de första rörelserna man utför på morgonen som får en att funderat över om man verkligen är 25 eller 75?
3...stela och onda muskler efter gårdagens pass....vilket inte är så konstigt med tanke på att jag sket i stretchingen.
4....väl uppe ur sängen, då ni glömt att era fötter inte fungerar som dem ska.
5....att senorna under fötterna är kortare än vanligt pga en till början av hälsporre (läs i BÅDA FÖTTERNA.), så gångens stil blir inte mindre än stiff och till hjälp av väggarna som stöd tar du dig iaf in till toaletten.

6...att när du halvvägs ner på stolen kommer på; "fa-an...svanskotan!"
Jo da, visst har du en inflamation där oxå eller så är den sprucken... Hur som helst tyckte läkaren att det var onödigt att röntga då båda skadorna har ungefär lika lång konvalisentid.
Så nu får man ha med sitt-ringen som bästa vän och förklara för de stirrande att det INTE är hemorojder utan en ond svanskota.

7....er hur huvudet känns som sten och hur man anar en förkylning som är på g då svalget är torrt som snus ända upp i gomtaket och hela vägen upp i näskanalen..
Tänk känslan att bara få ner luften halvvägs ner i strupen och knappt kunna hosta pga av smärta i bröstet.
Nej, astma är inte heller en höjdare.
Varför inte ta all skit på en gång!?.. gör som jag ( eller inte).



Säger bara, jäkla jobbig Känsla!
**(Dock rätt glad trots allt ;)**

Idag har det varit en riktigt trevlig dag och kväll.
Pga kundbristen på jobbet så var jag ledig idag, lagomt skönt såhär dagen före semester :)
Imorse vaknade jag runt halv tio, gudars så trevligt.
Klev upp, lite halvstapplandes pga av inflammationen i båda fotsenorna....tar några steg innan senorna gått ut sig till lagom längd och jag kan ta normala steg.
När jag väl tog mig till köket satte jag på lite ägg, gjorde gröt och 2 mackor, sen var min dag gjord!


Mätt och belåten satte jag mig vid min tavla som jag håller på att skapa, måste medge att den håller på att bli ett mästerverk....nästa iaf  ;), nöjd än så länge.
Efter mkt hjärnverksamhet och kreativitet gav jag mig ut i bilen för att ta mig till nacka forum för att handal lite småprylar, på vägen tillbax till bilen köpte jag på mig några t-shirtar till Marko...ihopp om att han ska rensa ut lite gamalt från garderoben sen typ....tja....14årsåldern.
Väl hemma igen (och klockan gick snabbare än jag beräknat) så snodde jag på mig knalldojjorna för att ta en lite rask promenad innan jag skulle stoppa i mig nå litet innan jag tog en rumpstretch för att försöka underlätta min andra inflammation som tagit läger i min svanskota...inte lätt att bli gammal..
Efter lite stretch var det hopp in i duchen för att sedan ta taxi in till stan för att smaka av en god middag med min andra hälft. Den var godkänd...men inte mer än så. Drickat däremot var mer än godkänt och slog rot i hjärnbalken redan efter 2 klunkar.
Därfter åkte vi till casinot glada i hågen i tron om att vi skulle gå därifrån med lite extra kosing... så blev dock inte fallet så vi åkte till Berns en sväng för att ta ett glas med min Mysan och hennes sällskap innan vi rullade hemåt.

Nu ska jag snabbpacka lite, för imorn drar vi till gotland över helgen så nu blir det lite stiltje i bloggandet...igen...sorry. (men nu har jag iaf en anledning....på resande fot...ingen dator.) Men jag är tillbax på måndag, promise.

Nu tar vi med andra ord en paus, men hääääng med!.... som Aschberg brukar säga ;)