wgard

En liten fågel viskar i mitt öra att jag har påtryckningar ända från Finland ang mitt uppehåll här på bloggen, så det är bäst att plita ner några rader och så smått komma igång igen.
Det har varit lite tuffa tider här ett tag pga en fortf krånglig rygg..vilket gjort att jag inte haft varken motivation eller lust att blogga. Jag har försökt med självläkning och ta hand om min kropp men då inget hjälpt och smärtan varit värre än tidigare har jag varit på alla möjliga behandlingar och undersökningar.
Lätt hänt att negativa känslor och sinnesstämmningar sköljer över och man tappar fokus från sådant man annars brinner för och tycker är roligt

Hur som så har jag fått mkt bra hjälp av en bekant som är grym inom rehab. Han var rak på sak (vilket han visste att jag kunde ta).
"Du går raka vägen in på topp 3 sämsta ryggar i min 15åriga arbetshistoria med en sån sjuk överrörlighet i kroppen-nacke rygg".
"Jaha ja"...så tänkte jag, inge mer.
 Det förvånade mig inte direkt att han sa så med tanke på vad min kropp genomlidit och fått utstå under alla skidåkarår. Allt ifrån..
-bruten tumme
-bruten axel
-knäskålar ur led
-brutna revben
-hjärnskakningar
-hårt stukade fötter
-bruten stortå
-mjukdelsskador i nacke och rygg..
Ja listan kan göras lång..

Så med andra ord är inte ryggen längre ett vanligt "återhämtning-efter-graviditet/förlossnings-problem"...som jag trodde.
Då jag blev gravid hade jag inte med i mina beräkningar om vad som skulle kunna hända eller hur jag skulle bli påverkad av min scolios som jag haft sen barnsben då den innan inte gjort större väsen av sig sedan dess. Har alltid kunnat hålla mina ryggproblem som uppstått i samband med krökningen i schack med hjälp av träning, stabilitet och dylikt. Men det har nu visat sig blivit en lite för stor och (självklart) sne belastning på min kropp som gravid, mao åstadkommit rätt stora förslitningar. Att kroppen dessutom både under och efter en graviditet utsöndrar massor av hormoner som gör att leder och ligament blir allt mer töjbara, sköra och rörliga är INTE en fördel för mig och ryggens återhämtningsstabilitet.

Jag fick dem tröstande orden...
"jessica, hade du inte varit så pass vältränad som du är idag hade du förmodligen varit sängliggande just nu-så det är positivt. Det här kommer ta tid, det tar minst 1 år innan kroppen läker helt efter en graviditet/förlossning men kanske längre tid i ditt fall då ryggen är i det skick som den är idag. Dock kan läkningsprocessen öka på ordenligt då du slutar amma, så fram tills dess får du jobba på det du är mindre bra på, att coola ner och jobba på det mentala planet med dig själv- Att "våga" acceptera och låta kroppen vila och få ta den tid den behöver. Å du, glöm inte, tänk på din kropp och dess skick, du (din rygg) är ingen 7-barnsmamma, möjligtvis 1 eller 2 barn till" sa han med ett flin.
"Allt handlar om hur mkt man är beredd att utsätta kroppen för, hur stora påfrestningarna blir- vi har ju alla olika förutsättningar." Å han har så rätt. 

Att ta sig igenom olika långdragna och tuffa återhämtningsprocesser har jag ju klarat förr (fler ggr än nödvändigt ;), så varför ska jag inte klara det igen.

Nu ska här njutas av juletider och jag är tillbax. :)