wgard

Igår var vi hos barnmorskan igen och jag fick svar på tal om varför jag den senaste veckan känt mig så otroligt tung neråt, känt mig trött och allmänt otymplig. Den lille har växt så att det knakar.
Under dessa 8 månader har vi hållt en stadig kurva i underkant till den sk "svenssonkurvan" (Det är den linje som de flesta håller sig runt då barnet växer i magen) men igår sköt vi i höjden, nu har ärtan funnit aptiten och tagit igen med råge :) Nu ligger vi helt plötsligt strax under "svenssonkurvan" och huvudet är fixerat....extremt långt ner dessutom. Där av känslan att jag ska föda vilken dag som helst.
Rörelserna inne i magen är betydligt mkt starkare och tydligare än nånsin nu. Man kan riktigt se och följa en fots rörelse längst med magen, riktigt creepy faktiskt, ser verkligen ut som att en utomjording slagit sig till ro där inne. Att rörelserna har ändrat beror på att utrymmet för bebisen nu är minimalt. Den kämpar. Det känns.
Konstigt att man kämpar då man tvingas ligga  såhär. Not :)

Iom att huvudet trycker på så mkt domnar jag bort i både lår och revbensbågen då det finns många nerver neråt bäckenet som egentligen ska ligga fritt.
Ibland känner jag mig invalid då ljumskar och ländrygg ger upp totalt. Musklerna existerar helt plötsligt inte eller så gör det för ont att ta i och jag kan inte med egen kraft lyfta ben eller ta mig upp ur olika positioner, lite läskigt faktiskt.
Denna lille krabat inom mig har skjutit i längden och ska nu tydligen bara ligga och gotta till sig runt magen den sista tiden, bli sådär härligt rund och knubbig ;)
Hjärtat slog starkt och tydligt vilket känns tryggt.
Nu är vi verkligen på sluttampen och det återstår endast 4v.
Spännande.