wgard

Har jag haft lite krämpor förr så är det inget mot nu.
Nu börjar jag nog komma till det stadiet då man känner sig mer än otyplig och ständigt står med ett veck i pannan och ser frågande ut.
Magen börjar sjunka en ananing och jag har fått känningar som inte funnits tidigare.
Små ilningar och stickningar längst med kissblåsa och ljumskar..hmm...
Svanskoteirritation och ryggvärk tilltar och jag känner mig mer och mer handikappat TROTS en inte allt för stor mage i jämförelse med många andra, men jag tror på något sätt att tänja ut alla mina timtals tränade buk- och ljumskmuskler får sina konsekvenser och därmed känslan av obehag och den "smärta" jag nu upplever. Huden längst med revbensbågen och övre del av lår är typ helt bortdomnad, förmodligen nerver som ligger i kläm.
Det är tur man känner sin kropp rätt väl vid det här laget efter alla idrottssatsningar, sen att man har ett arbete (då jag arbetar vill säga..och inte går på "förtidsledighet" pga av graviditet) där man ständigt jobbar med en strävan efter att förbättra människokroppens fysik och välmående ger mig ju heller inte direkt nackdelar för att veta eller känna igen kroppens signaler och funktioner.

Men en sak undrar jag..Hur mkt mer ska skinnet töjjas...eller kan det töjjas kanske jag ska fråga istället?!?
Känns på riktigt som om att jag snart blir genomskinlig och kan väl snart skåda både ett litet öga eller öra som ligger tryckt längst magväggen och blottar sig för mig...hua...hemska tanke, då skulle jag bli rädd :)

Marko drömde iaf i natt att våran bebis var en söt en så jag hoppas hans dröm slår in och inte min som jag skrev om att jag drömde för några veckor sedan.  :D
But you never know what´s inside before it shows.

Men att något befinner sig där inne tvekar jag inte det minsta på i dagsläget iaf.
     
Från sidan...                                         ..snett framifrån.


Andra sidan.

Nu är det drygt 5 veckor kvar bara.
-Hallå ja?? väck mig...någon? ;)
Snart blir två tre...forever.