wgard

Igår var jag inte ensam...
Tror att hela Svenska folket tagit semester redan eller tagit ledigt just denna fredag.
För alla var där.
Det var denna dag som jag skulle behövt mina vässade armbågar men dem fanns inte idag, gårdagens shopping som fortsatte efter Ikea med Marko hade tagit musten ur mig så jag var trött redan då jag satt i bilen på väg till Ikea. Denna dag hade jag iaf allt nerskrivet på en lapp för det som skulle kompletteras.
Det gick bra tills jag hade kommit halvvägs med min shopping. Jag bockade av, höll koll på summor och skrev upp artikelnr och hyllplats på möbler och sånt som jag skulle hämta nere på lagret.
Vips var lappen borta..
Jag tänkte... "fan.."
-"Vilken summa var jag på?"
-"Vad har jag kvar att handla?"
-"Vad skulle jag ha?"

Jag tog några djupa andetag och försökte minnas mitt i min frustration...
Jag fick iaf syn på ett stort fruktfat som jag ville ha, dock föll jag för själva "skyltexemplaret", det skulle jag ju bara ha. Sträcker mig efter det och försöker böka ut det bakom andra träskålar som står framför och i vägen.
Allt far i golvet då jag äntligen får loss fatet som satt lite hårdare än jag trott..
Lite grisrosa i ansiktet och med ett litet "hoppsan" ur min mun böjer jag mig ner (inte allt för smidig..) för att plocka upp allt som låg utspritt över golvet och bad innerst inne att det inte skulle komma någon ur personalen och knacka mig på axeln för att säga att man inte får ta "skyltexemplaret".
Jag klarade mig, slängde fatet under vagnen, spelade dum och låtsades som om inget hänt och skyndade sedan bort mot kassan. Jag var som en "sån där" ni vet som man ibland kan bli riktigt irriterade på för att sen bara skaka på huvudet åt, en sån var jag igår. "Ingen ser mig, ingen hör mig, jag finns inte.." Ha ha.

Väl framme vid kassan ställer jag mig såklart i fel kö,förvånad? nej.
Ett par som står tredjen i kön ska tydligen öppna nytt cafe och har köpt ALLT man behöver till en uppstart.
Vänder mig och ser att det inte är någon ide att försöka byta kassa..
Hur som haver, Jag ljuger inte om jag säger att dem stod och packade upp på bandet i 20min.. Väl klara funkar ingen av parternas betalkort, man ser hur det riktigt rinner ner för mannens panna. Man är både lite irriterad och känner en viss skadeglädje då man ser att dem är stressade. He he.. 
Efter många om och men är det min tur.
Skulle pengarna räcka?
Jag höftar lite med egna prisvärderingar på det saker jag plockat ihop i min vagn och konstaterar att jag borde klara mig. Stora prylar som bord och (fler) mattor ställer jag åt sidan medans jag plockar upp småatteraljerna.. Ser hur summan stiger...stiger..stiger.. och jag får sån här obehaglig snabb svettning som kommer från ingenstans, hjärtat dunkar rejält, nästans så att jag tror att det syns utvändigt på kläderna..
När allt smått är inslaget så pekar jag på de stora grejerna..
-"ja men dem har jag redan räknat med" säger kassörskan.
Svetten torkar på 1,1sekunder.
Skönt.

Nöjd efter en kaotisk dag på Ikea åker jag hem för att äta grillspett och bigaråer. Därefter deckar jag som en ovaggad bebis.