Trött men stark...

Ja, precis så känner jag mig, trött men stark.
Trött för att jag sover i omgångar och stark för att kroppen sakta men säkert börjar kännas ok...så länge jag inte överanstränger den i form av mkt ryggböjningar vill säga.

Det är skönt att känna sig stark, att den känslan faktiskt kan överstiga tröttheten. Allt är och blir så mkt lättare då orken finns.

Att jag dessutom nu kan köra mina rehabpass helt och fullt ger mig endorfiner och energi för några mils löpning (som jag iof inte kan springa) men jag nöjer mig än så länge med plana och halvlånga promenader än så länge ;)) Jag trivs rätt bra som det är just nu. Att kunna gosa med Moa och Marko men ändå få lite egentid då Moa sover, vilket innebär att jag kan göra det jag behöver, som att röra på mig och fila på mina projekt och ideer i lugn och ro.
Allt detta ger mig kraft och glädje.
Så vi fortsätter så. :)

Over and out.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0