wgard

Ok, nu kom det kanske fram lite fel mitt förra inlägg...hmm :)
Jag skrev detta inlägg med en ganska stor nypa ironi...vilket jag gör i många av mina inlägg :) Detta var mer sett ur min egen synvinkel, upplevelse...sen tror jag ju inte att många har förutfattade meningar om mig som småbarnsförläder (som det kanske framgick) som går och handlar ensam med ett litet knyte, mer jag som upplever det så, och ja, som ni säger, inbillar mig..
För helt plötsligt när man själv blivit mamma är det Iiiiingen annan som man ser med spädbarn på affären (såklart :), vart tog alla mammor vägen?? ;) Därav den obekväma känslan då man känner sig ensam i sitsen från att innan man var gravid se ALLA kvinnor springa omkring med sina gravida magar och bebisar i selen.

Å som jag skrev, jag "tankeläser" ;) och har inte fått dessa ord sagda till mig.
Själv har jag inte sett snett på andra mammor med skrikande barn för att jag själv anser det fullt normalt i ett familjeliv, det hör ju till. Men är man inte (återigen) van vid situationen som under min handlingsvistelse är det inte konstigt att miljön känns främmande och jag känner mig iaktagen och stressad. I know.
Självklart vet jag att denna känsla jag känner nu kommer ge med sig. Jag har bara varit mamma i 4v :)
Men här är jag nu lixom :) och jag berättar bara hur jag upplever det. Har man inte funnit sig i en sån här situatiion tidigare är det klart man känner sig lite "of".

Det är bara till att vara stark och det är jag ju ganska bra på ;)