wgard

Swooosch så var en veckas solsemester över på ett nafs. Läskigt vad tiden går fort, veckorna bara rusar allt fortare ju äldre man blir känns det som, likadant är det med Moas utveckling. Tänk om man hade missat just den här veckan i hennes liv…då skulle jag bli ledsen, för så mkt som det har hänt på de här Gran-Canaria-dagarna är helt otroligt.

Hon har nu även vänt sig från rygg till mage, hon ligger på sin lilla filt, håller sina fötter och pratar med sig själv- både högt och viskande (sjukt roligt att höra), hon gav ifrån sig sitt första as-garv och måste vara med överallt. Mat, riktig mat är det mest fascinerande hon vet numera. Hon gillar inte att behöva sitta i vagnen vid sidan om utan ska gärna sitta i knät och följer minsta lilla munsbit som gaffeln för med sig från tallriken upp i min mun. Duken och besticken är väldigt intressanta nu när man lärt sig grabba tag i saker. Sitta går nästan nu helt av sig själv då hon lärt sig stödja på armarna framför sig (jo, magen hjälper till lite som stöd i viss mån också ;). Hon har haft många beundrare här nere som trott att hon varit allt från 6-9månader. En italienska kom fram med sin lilla dotter på 16månader…lika stor som Moa dock.. Hon fick nästintill en smärre chock då jag avslöja Moas ringa ålder på endast 4 och en halv månad. De flesta tycker att hon är så ”med”, vilket hon också är. Det här är en tjej som är nyfiken på livet, på världen och allt vad den har att erbjuda.

Nu åker vi hem lite brunare än då vi for och upptäcker vidare…i snön :)
Hasta la vista!

(Mer uppdatering kring resan kommer.)