wgard

Igår eftermiddag hade jag planerat allt in i minsta detalj.
Jag skulle ha en skön lugn förmiddag på mörkö med häng framför tv:n med skidåning som underhållning. Check.
Jag skulle åka från ön lagom runt 14.00 så att jag hann till andra sidan stan (hem) för att där hinna avverka ett träningspass medans Moa hälsade på Farmor. Först skulle jag bara slänga in hundarna i hemmet och det var här kaoset började..problem 1.

Dörren är låst, ingen nyckel, ingen nyckel innebär ingen öppnad dörr, jag kommer inte in. Utelåst. 
Marko är på teatern och kommer inte hem förrän 4timmar senare, hinner tänka många svordommar här..
Som tur är e jag ganska lugn trots allt för att jag har träningsprylar i bilen, så jag bestämmer mig för att åka och lämna Moa (och hundarna då oxå..) som planerat till farmor.
Rotar fram träningskläderna....men var är träningsskorna? f*n, problem nr2 uppstår. Inte så passande att strosa runt i kängor på gymmet, och att gå i strumplästen gör man inte heller.
Vändningen.
Sneglar ner på passargerargolvet och får syn på Markos träningsskor, perfekt! Räddad.
När jag parkerat bilen utanförgymmet dyker tanken upp. "Måste ju käka nåt efter träningen", är ju lixom ganska många timmar tills Marko kommer hem OCH! här kommer problem nr3.
Inte ett öre på fickan. Av någn underlig anledning har jag lagt ur mina kort med plånbok i en annan jacka...såklart. Bubblar till lite fler svordommar, även några nya bye the way. Slänger ett öga över axeln i baksätet, ser att Marko glömt kvar en bag sedan han var ute och reste sist för några dagar sedan.
Yes! Hittade en sketen ihopknyckad peng, en tjuga! 



Tror ni jag blev glad!? Skoja inte!
Ibland får man tacka Marko för att han har noll koll på sina växelpeningar :)
Tänk vad något så litet som man för stunden inte har som sedan helt plötsligt dyker upp kan göra en, haha vad roligt livet blev bara sådär :)

Efter ett konstigt nog riktigt bra pass på gymmet trots förstora skor och kaotisk em fick jag mitt återhämtningsmål till slut iform av min banan och Pucko. Hade jag velat hade jag fått dubbelt upp för tjugan, en tjuga kan räcka riktigt långt ibland ;)
Bananen slank snabbt ner men Puckon drog jag mig inte för att njuta lite extra av.


 
Allt gott, slutet gott.

Ja, nu är det dagen efter dagen efter dagen sedan vi hade den enormt bra tjejkvällen.
Middagen blev sååå bra. Till förrätt blev det en räkcoctail och till huvudrätt mixtrade jag ihop ett nytt recept på en köttgryta, blev riktigt gott faktiskt. :)

Räkcoctail                                                  Köttgryta
 

Det är inte för att jag har varit bakis som jag inte bloggat sedan i Fredags, nej jag blir sällan det faktiskt. Har lixom inte tid att dricka de mängder som behövs för att bli det då allt dansande "kommer ivägen" ;)  Jag har inte haft tillgång till dator bara ;) mest gått omkring i ett trötthetstöcken blandat med en euforisk känsla sen i Lördags.

Varför trött? Jo för att jag bara fick drygt 2 timmar sömn (efter en lång dag med förberedelser, en oerhört trevlig och njutbar middag på det med avslutningsvs 3 timmar konstant dansande in på småtimmarna...) natten fredag till lördag. Men, är man kung på kvällen är man kung på morgonen.. Upp och hoppa kl 7 med tösen, därefter åkte vi ut till mörkö och spenderade resterande helg hos mina päron.

Varför euforisk? Dans dans dans med bästa bästa bästa tjejerna. Det blev verkligen en lyckad kväll, en sån kväll man gärna planerar och så som man hoppas att varje utgångskväll ska resultera i.  
Vi har lärt oss, man planerar inget, man bara är och ser vad som händer. Det funkade alldeles utmärkt även denna gång, kvällen kunde inte blivit och slutat bättre.
    
Tack girls för en fantastisk evening.
Puss 

Klar! puh..
Dagen började 07.00.
Frulle, grötmatning,bakat bröd till kvällen, gjort Hummus, päronpureer till Moa...
och städat lådor.

Purefix
 
Blev perfekta efterrättsportioner som hon ÄLSKADE!


Brödbak...
 

Hommus..
 

Å så hann jag ju röja upp lite kaos i kryddlådan.. (intresseklubben antecknar..;)

 
Nu är det ordning och reda igen och jag har koll på prylarna som ska med in till staden och tjejkvällen.

Nu återstår bara lite gos och vila, sen drar jag och överlämnar lite gurgel, matning, underhåll, bad, lek och sång till Marko .

Over and out!

Nu har jag snusat bebishud, tagit imot extra många leenden, skratt och lyssnat till massor av bebisprat så nu är jag fulltankad och kommer klara mig hela kvällen.

Snart bär det av mot ett helt motsatt liv än mot vanligt nu för tiden. Kul när kvällar som dessa nu blir något man verkligen ser fram imot och kommer njuta av.
Jag ska njuta av mat,vin och dans med tjejerna.

Over and out.
Ha en skön fredag!

Idag byter jag mjukistofflorna mot ett par mindre bekväma men ack så mkt snyggare boots.
 
Japp för idag ska vi fira bästa lilla My och syster som båda inte längre är så små...inte siffermässigt iaf :P
Trots sin ringa ålder 32 är dem inte en dag mer än 20 i sinnet.

Det blir en middag med alla tjejer som vi sent kommer glömma med goood mat, dryck och "catch-up-talk", alla har ju sitt med barn jobb och diverse aktiviteter på sitt håll så tillfällen som dessa gäller att ta tillvara på och få ut max av då vi äntligen ses och umgås! Efter all uppdatering slår vi klackarna i taket och dansar loss golvet på stan ute i vimlet, hur var det man gjorde nu?? ;) jo ja, hur man dansar vet jag, men hur minglar man nu igen? Blir ju inte allt för ofta nu för tiden.
Men det ska nog gå bra.

Måste bara...
*baka
*purea
*gosa
*leka och vila lite först innan jag beger mig.
 

Två tröga månader har förbytts till styrka och motivation.
Det är de där 2 första månaderna som tar emot och är tunga, jag förstår alla som har svårt att komma igång då det bara känns trälgt, tråkigt och jobbigt. Men jag har sagt det förr och säger det igen, det gäller att vara bestämd och ge sig tusan på att ta sig över den magiska gränsen. När du väl nått dit kommer den ordentliga knuffen i ryggen, med den resultaten och känslan av att bara vilja mer mer mer, mao du får känna på motivation och vilja att fortsätta mot högre höjder.

Resultat och mål i form av en vältränad hälsosam kropp når man inte med lite sporadisk träning och med halvbra käk, utan med beslutsamhet och envishet. Resultaten kommer med hård, seriös OCH ROLIG träning samt med återhämtning, dvs med vila och bra kost.

Då jag fortf ammar en del vill jag undvika konstgjorda prylar i form av pulver och halvfabrikat som återhämtningsmål efter träning.
SÅ, min återhämtning består av hederlig "pucko" med banan.



Funkar det? Ja, Precis lika bra som en proteinshake fungerar det.
Proteinpulvret som finns att köpa utvinns just av mjölkproteinet, så varför skulle inte vanlig mjölk/chokladmjölk fungera på samma vis?
Dock får du kanske dricka ganska mkt mjölk för att uppnå den mängd protein som en portion pulver innehåller och väljer du "pucko"målet får du i dig lite fler kalorier och kolhydrater, (VILKET HAR MINDRE BETYDELSE DIREKT EFTER TRÄNING DÅ DU TÖMT DIG PÅ ENERGI OCH ÄR I BEHOV AV SNABB ENERGI DIREKT IN TILL MUSKLERNA FÖR REPARATION OCH ÅTERHÄMTNING, DVS OM DU TAGIT I ORDENTLIGT.)  men du slipper sötningsmedel och å andra sidan räcker detta "pucko"mål alldeles utmärkt som snabb återhämtning DIREKT efter avslutat pass innan det riktiga större och mer proteinrika återhämtningsmålet intas i hemmet.

Snabbt GOTT enkelt och billigt.
En tyckes- och smaksak, men värt att fundera över.

På mig funkar det.
Jag känner mig stark och mår bra. ;)

Jag har alltid varit den som bett om mjölk eller ett glas saft till fikat på bjudningar, kalas, tillställningar m.m.
Jag trodde aldig jag skulle bli gammal nog att börja förtära kaffe, det har lixom aldrig fallit mig i smaken, men nu, nu är det DET som gör min morgon. Kaffe! mmm.
Vet dock inte om man får kalla det kaffe då mjölken tar överhanden...hmm. Spelar ingen roll för gott är det hur som helst.

Nu är jag fulltankad med en kopp skummad (mjölk)kaffe och en ALLTID stadig frukost till det. Nu väntar gymmet.

  

Hon sa det!!!
Hon har mmm:at en hel del de sista två dagarna och igår kom det, mmmmamma, mamma!

Stolt mamma med duktiga Moa.


Nu mammas det för fullt. Om hon vet vad mamma betyder tvivlar jag på men hon säger det, mamma mamma mamma och det är huvudsaken. :) 
Marko är avis ;) Men det börjar smått nu även komma ba ba ba.

Här går det undan, gäller att hänga med!

Ja, -19 grader stod det i morse då jag tänkte att jag skulle gå ut med Moa på promenad....eller inte.
Behövde inte ens kika på termometern innan jag fattade att det var några grader för kallt för att ta med skruttan ut. Vid första inandningen frös näshåren till is vilket skvallrade om extrem kyla.



Så, idag har vi övat på att äta mer riktig mat, pureerna går hem mer och mer och inte på tal om gröt med mjölk, där går munnen på automatik som på en hungrig fågelunge. :) Hon är så duktig! 
Annars försöker vi få lite ordning i hemmet, vilket vi aldrig riktigt verkar lyckas med. Slänger jag en pryl tillkommer en annan. Ja ni vet, ett evighetsjobb, men vi kämpar.

Nu verkar tempen blivit lite varmare ute så vi kanske tar en rajd med vagnen och passar då på att rensa lungorna på lite damm som vi stötte på under röjet.
Heipa!

Den här förbaskade kylan är inte rolig längre. Visst det är fortfarande väldigt friskt och vackert när det gnistrar på snötäckta marken och rätt mysigt med knarret under kängorna...MEN, nu räcker det.
Jag och Moa sitter som två fångar här hemma. Jag skulle mer än gärna gå ut i naturen men för Moas skull och hennes lungor håller vi oss hemma då termometern visar xxx antal minusgrader.
Å när väl minusgraderna sjunkit en aning blir det protest från skruttans håll, hon är trött på att bli inkorvad i tjocka overaller, att inte kunna röra sig fritt.
Hon bara sitter där med armarna rakt ut i vädret, så tjockt och bylsigt är det och jag förstår hennes frustration.

Trots denna kyla och till största del vistelse inomhus går det ingen nöd på oss förutom en infunnen känsla av tristess då vill säga. Vi har intagit position i köket, vi har ju en given plats här lixom;)
Upptäckte att brödet är slut, muslin är slut, Moas pure´är slut. Vad göra!?
Vi fixar.

Min vanliga musli fick en starkare smak av kardemumma, me really like.


Brödet är bra som det är, mao fortf farligt beroendeframkallande.


Moa fick en helt ny tutch i sin pure i form av brytbönor, tomat och potatis, den gillades, tur...puh :)


Nu fortsätter jag "projekta" medan Moa tar en lur.

Det här med rutiner/metoder och barn kan man ju bli mer än förvirrad över, kanske precis så som många andra känner sig rörande mitt trygga ämne träning och kost. Jag förstår att man kan få känslan av att känna sig helt matt av hur man ska gå till väga med alla dieter och träningssätt som tillämpas och förespråkas från höger till vänster. Vilka är bäst och vilka ger mest? Precis så känner jag med alla metoder och förslag som finns (och kommer) att ta till för att få vardagen att bli så optimal och lätt som möjligt med sitt barn.

Men jag har NU tagit mina kloka kunskaper och erfarenheter från träning och kostbiten och förstått att det är samma princip som gäller i detta forum. Det finns inget rätt eller fel.
Vissa saker funkar på en del, andra inte. Vi är alla olika individer, lär ut på olika sätt, för oss olika och våra barn utvecklas och snappar upp saker olika mycket och snabbt.
Så hur ska en viss metod till 100% kunna vara den samma och bästa för alla parter och barn?
Jag har lämnat det där metod och rutinträsket.
Jo jag var där och doppade tårna lite då jag inte riktigt var i mina sinnesfulla (energimässigt) bruk, jag lurade mig själv en gång och testade, men vad gav det, ett mer förvirrat barn och en mer stressig mamma som försökte få till alla sov och mattider till punkt och pricka. :)
Snacka om att bli låst.

Moa har egentligen aldrig varit ett "problembarn" vad gäller sömnen. Vi har varit väldigt bortskämda med hela nätter utan skrik och gnäll fram tills dess att hon var 4månader. Sen blev hon sjuk och samtidigt borrade hennes 2 första tänder sig upp genom tandköttet vilket gjorde att sömnen och aptiten rubbades.
Här i några veckor tillbaka fick vi känna på hur det är att få en störd sömn. Säkert inte på långa vägar lika jobbigt som för många andra. Men iom att vi aldrig upplevt det tidigare blev det en omställning hur som.

Jag hade hört talas om Anna Walgrens metod "sova hela natten". Har väl alltid tyckt att hon har lite udda knep för sig men då jag på håll hört att hennes metod var något att prova beställde jag boken då det var som värst med flera uppvaknanden per natt, hade väl inte sovit på drygt 3-4 dygn mer än någon timme i stöten. 
Kände mig lite ätt förtvivlad, tankspridd och tom. Jag svalde boken med hull och hår,även om det mesta, om inte allt, talade emot mina egna principer. Jag malde igenom boken som hastigast.

Hela metoden går ut på att du ska få in mat och sovrutiner under dagen så att barnen orkar ta in så mkt intryck som möjligt under vakna tiden, samt att man ska få i dem så mkt mat som möjligt så att man ska ha ett mätt och belåtet barn fram till kvällstimmarna, som därefter sover hela nätter.
Man bestämmer således sina bestämda mat och sovtider då det SKA ske, man får inte frångå schemat.
För att få barnet sova på kvällen ska man köra samma rutiner alla dagar och kvällar innan sänggående.
En kvällsrutin kan typ se ut så som bada, leka äta och leka lite till innan hopp i säng. Man ska därefter lägga barnet i sin säng, lägga det till rätta?, buffa i rumpan tills barnet blir avslappnat, därefter ska man "ramsa" sig ut ur rummet?.,. Jo ni hörde rätt, man ska ramsa..
Första ramsan inne i rummet, andra på väg ut, tredje utanför dörren och fjärde högre påväg därifrån. Varför? Jo för att barnet ska få med sig dina trygga ord in i sin sömn..
En ramsa kan låta i stil med det: "sov så gott lilla vän, vi syns imorgon".
Låter det konstigt? Inget emot vad det kändes kan jag lova. B)

Jag hade då bestämt mig för att testa detta, vilket jag gjorde.
Det var inga problem att få henne somna själv i sin säng.
Marko kom hem runt tolvtiden denna natt efter att ha jobbat sedan tidigt morgon med Talang...
Moa vaknar omkring 01.00. Sjukt trött går jag in i hennes rum, utan att säga något buffar jag lätt i rumpan, hon blir tyst och så går jag ur rummet samtidigt som jag med en len och mjuk röst ramsar "sov så gott moa, vi syns imorgon", högre och högre.... Jag skämdes där jag stod i mörkret och "ramsade", rädd att Marko skulle höra..(blev nästan lite rädd för mig själv:) vilket han också gjorde.
Jag hade glömt berätta för Marko att jag skulle testa detta just denna kväll..
Han berätta dagen efter att han hade varit vaken och på riktigt undrat vad som tagit åt mig, att jag lät som någon som försökte hypnotisera och att han för stunden var livrädd för mig. Ha ha... Vi skrattade högt åt detta  flera dagar efter.
Konstigt Moa var tyst, hon låg väl förstummad av förundran över vad som tagit åt mamma.

Jag kan säga att metoder för alla är till för att tjäna pengar på, inget annat. Blir inga fler experiment med konstiga påhittade och tillgjorda metoder i detta hem. Ok, nu gick inte jag in 100 för den här anna walgren-metoden (tack och lov)som man skulle (just för att jag inte kände mig heeeelt bekväm i mina ramsor!? och allt man utöver det skulle göra, herregud) och å andra sidan hade vi väl inte så grava problem med Moas sömn som många i boken hade med sina barn och fick hjälp med heller. 

Vi kör nu mera våra egna rutiner som funkar alldeles utmärkt. Rätt som det är kommer nästa tänder och en snörvlig nos och stör, men då är det så.
Men nu har vi testat en gång, den enda gången, och, vi har konstaterat (med energiberikade hjärnor i form av mer sömn ) att det var inget för oss :)
Vi har nu hittat rätt utan massa böcker och "gör såhär-strategier".

Mamma och pappa är nöjda och Moa är jättenöjd.



"sov så gott moa, sov så gott..."
Hjälp..Ha ha.

Nu är dagen D som står för dop avklarad och genomförd. I vanlig ordning var jag och marko alltid ute i sista minut. För drygt 3månader sedan började planer över att ha dop för Moa och för drygt 2veckor sedan tog vi tag i saken. Det har varit allt annat än lugnt kan man säga.
Imorse stod jag med uppkavlade ärmar och rörde ihop röra efter röra till mina smörgåstårtor som skulle serveras till drygt 50 pers samtidigt som jag sprang fram och tillbaka, buade och gjorde tittut lekar med Moa som satt på golvet. Det var kanske inte heller det mest optimala att fixa ledig lokal, kyrka och präst på nolltid, men vi hade tur som fick det! Dopklänningen fixade vi dagen innan, med andra ord igår.. Vågat?! Jag vet. Vad hade vi gjort om det inte fanns i Hennes strl ?! Kört snickarbrallor typ?
Tja, varför inte, varför ska man vara som alla andra lixom!? ;) Trots att inte alla bebisar vid 6 månaders ålder drar omkring på dryga 9 pannor av babyhull som Moa så fann vi ett riktigt vackert fodral som hon bar upp med stil.


Hon var knäpptyst, bortsett från något enstaka stön, under hela cermonin. Inte ens ett knyst då prästen badda hennes huvud vid dopfunten, den var hon snarare lite facinerad över där hon hängde över prästens arm och speglade sig i vattnet. Prästen uppmärksammade även hennes intresse och började sprätta lite med fingrarna i vattnet. Det tyckte hon var festligt.
Hennes blickar däremot säger mer än tusen ord. Hon stirrade lite frågande ut över publikhavet med ett ansiktsuttryck som undrade "vad tittar alla på och vad är det han här på sidan med den vita klänningen ljudar om?", vår söta lilla sessa. :)
Benen gick som på en duracellkanin under klänningen. Hade vi släppt ner henne på golvet hade jag inte blivit minsta förvånad över om hon spurtat ut i altargången.
Hon får helt klart högsta betyg i gott uppförande. 

Dopet var så lyckat, det var fint och familjärt. My (gudmor)och Linda Bengtzing sjöng var sin låt till Moa, prästen var sjukt trevlig och cool, jag, phille(gudfar) och marko var nervösa som få. I lilla gömselrummet innan vi skulle ta vår färd mot altaret gick memoriseringen om vem som skulle ta Moa när, hur och var i högvarv.
Jag var livrädd att läsa fel ur Bibeln men det gick bra. Jag skulle inte böla då My och Linda sjöng, det gick inte bra. Trots lite tårar, dock av glädje såklart och lycka över vår dotter är vi mkt nöjda med dagen.

Lindas låt var egentligen tillägnad hennes dotter, men då det aldrig blev av något dop för lilla Vera ville hon tillägna den Moa, vilket vi är mäkta glada över, tack Linda du var/är grym!
Tobbe trollkarl deltog också på dopet tillsammans med sin Lilla tove och sin Karolina.
Den som var mest stolt över de celebra gästerna var nog markos mamma:) Hon passade på att ta lite idolbilder.
 
Hon är så skön Irma. Hon hymlar inte med nåt, ärlig rakt igenom, det uppsakattar jag. Hon brukar alltid rynka på näsan varje gång jag typ nämner bulgur eller quinoa i matväg, allt som frångår "vanlig" pasta och potatis är äckligt och hon är inte sen att påpeka då maten inte är tillräckligt salt eller bakverken saknar sötma (förstår henne dock då hon både är socker och salttorsk, inte alla som använder 4 buljongtärningar i en gratäng, tro mig-det är salt.:) Men! Idag fick jag beröm över mina smörgåstårtor. Fick sms:et; "tack altt goda smörgos tortor".
Ha ha, bästa Irma.


Tack alla som kom och förgyllde denna speciella dag med oss, vill även tacka alla för de fina gåvor ni tillägna Moa! Åter igen, stort tack!

Jag börjar känna mig stark och formen tar sig allt mer. Jag älskar ju att skapa, är det inte med penna och papper, pensel och tavla, symaskin och tyg, virknål och garn så är det med motstånd och kropp. Att se något ta Form, att kunna styra det önskade resultatet dit man vill är tillfredställande. Jag börjar känna igen mitt gamla jag, kroppsligt, även om det är en bit kvar. Men trots det är jag nu till freds både fysiskt och mentalt, jag fungerar som jag ska (till största del ;) ha ha..skämt å sido), vilket innebär att jag trivs med livet.

Det har hänt grejer även om det fick ta lite tid med en krånglande rygg och bäcken.

Magen några dagar innan dagen "D"..
 

..efter förlossningen...
 

...nu 5 månader senare.

(Magmuskeldelningen har äntligen hittat tillbaka efter graviditeten och glappet är borta.)

Att hitta tillbaka till sin kropp och form har inte varit lätt men nu kan jag känna att jag även trivs med det jag ser och speciellt hur jag känner mig.
Ryggen känns mer och mer stabil, känner att det börjar ta sig, att den svarar som jag vill, därmed går även träningen allt lättare och lättare (trots att tiden är emot mig).

Glöm inte att det mesta är motigt till en början men då man väl fått igång ångan är man i rullning och då gäller det bara att behålla farten uppe så går det lätt. Så småning om kommer utdelningen ochän mer motivation med den. Så, alla ni som har svårt att få ändan ur, bestäm er, plocka fram lite jäklar anamma och piffa till livet med lite måbrafeelings. Alla kan bara man vill.

Det blev middag tillslut i fredags och det blev gott men när poängutdelningen skulle ges ut blev det lite avdrag för lite för SEN middag och ett lite väl torftigt utseende på tallriken då det hade glömts göra sallad eller annat tillbehör. MEN, själva smakupplevelsen på rätten får en stark 8.
Han hade kämpat ihop en svamprisotto med pastramiinlindad kyckling, det var skitgott. Men iom att helheten skulle bedömmas halkade poängen ner ett snäpp till 7.

Igår efter en heldag från hemmet pga av lite kunskapspåbyggelse ;) gled jag rätt in i köket och gjorde en oxfile med rotsaker, sås, bröd och sjukt go sallad till.

Sällskapet i form av mamma pappa marko och mr kenny gav mig full pott!
Perfekt avslutning på denna vecka.
Jag vann...igen ;)

(Marko ska iof ha lite cred för att köttet blev så mört och fint då han handlat en mkt fin bit.)

Men, jag vann! :D

Jag börjar känna mig stark och formen tar sig allt mer. Jag älskar ju att skapa, är det inte med penna och papper, pensel och tavla, symaskin och tyg, virknål och garn så är det med motstånd och kropp. Att se något ta Form, att kunna styra det önskade resultatet dit man vill är tillfredställande. Jag börjar känna igen mitt gamla jag, kroppsligt, även om det är en bit kvar.


(Magmuskeldelningen har äntligen hittat tillbaka efter graviditeten och glappet är borta.)

Men nu är jag till freds både fysiskt och mentalt, vilket innebär att jag trivs med livet.
Att hitta tillbaka till sin kropp och form har inte varit lätt men nu kan jag känna att jag även trivs med det jag ser och speciellt hur jag känner mig.
Ryggen känns mer och mer stabil, känner att det börjar ta sig, att den svarar som jag vill, därmed går även träningen allt lättare och lättare (trots att tiden är emot mig).

Glöm inte att det mesta är motigt till en början men då man väl fått igång ångan är man i rullning och då gäller det bara att behålla farten uppe så går det lätt. Så småning om kommer utdelningen ochän mer motivation med den. Så, alla ni som har svårt att få ändan ur, bestäm er, plocka fram lite jäklar anamma och piffa till livet med lite måbrafeelings. Alla kan bara man vill.

Idag gjorde Moa sitt andra framträdande som modell, denna gång bakom kameralinsen tillsammans med pappa, hon var grym och imponerade stort på alla i studion.
Då hon slumra till i bilen på vägen in var humöret på topp hela dagen.
Nyvaken tjej...


..Som fattade tycke för modet, alla dessa fina plagg som låg uppradade på bordet till henne.

..mkt intressant och roligt.

Först provade dem kläder....                     sedan smink.
 

Sen gemensam fotning.


Mig ville ha med mig oxå, kom som en liten surprice.
Inte helt fel att bli ompysslad med smink och hårfix såhär en vanlig onsdag ;)

Blev många fina familjebilder.

Moa var trött efter en hel dags jobb.


Missa inte alla fina bilder och ett bra repotage i aprilnr av tidningen "Mama".

ok, jag må ha många bollar i luften och kunna ha förmågan att fördriva tid, men nu har jag kommit till en återvändsgränd, ett läge då allt känns...hopplöst..eller ja, kanske mer tråkigt.
Jag har ledsnat på att vara hemma, se samma väggar, samma kvislor i parketten, duka fram samma porslin, kräla omkring på samma mattor och leka med samma leksaker dag in och dag ut.
Dessutom har alla mina sidoprjekt tagit rast eller nåt(?!) , dem är inte borta, utan dem har snarare nystats in i varandra så att jag inte ens orkar reda ut vad som är vad och vad jag tänkt.

(Ser ni alla mina ljusa ideer som inte kan komma till sin rätt.. mmm ;)

Och detta promenerande. Jag kan varenda sten, vartenda träd och vet exakt vart djuren gillar att kissa för det är samma gula fläckar på samma gula snöhögar på samma ställe, varje dag.. jo det är sant...nästan, men jag skulle på riktigt kunna gå dessa promenader med bindel för ögonen och trots det klara mig från dikes-krasch.

Dagarna bara svischar förbi utan att jag gjort ett jota...känns det som.
Det rutinmässiga bara är och görs men sen då? Vad gör mammor på dagarna förutom alla rutiner man lärt in med bebis? Öppna förskolan ska vi ptill här i dagarna har jag tänkt, kanske det kan få mig på lite bättre humör och bättre känsla.
Att fika vet jag att många mammor gör men jag är ingen fikatejej, så att hänga på stan med en latte i handen...naj.

Många sitter nog och tänker, "men coola ner, njut av babytiden.."
Jag njuter, i fulla drag, men jag är också en rastlös kreativ själ och rastlösa kreativa själar behöver omväxling och tidsfördriv på sidan om- stort som litet spelar ingen roll, bara man får "göra".

Jag har ju massor jag skulle kunna göra...det ligger ju på kö och väntar på att bli fixat och pillat med men var är motivationen till att nysta upp kaoset!? Haallåååå...
Får sätta lappsystem på inkomna tankar och ideer som står på tur.
Så får det bli.
En sak i taget.

Jag behöver nytänk, tid, ny inspiration, motivation men ffa NY VÄDERLEK.
Ge mig bar mark och lite sol, bara det skulle underlätta och göra underverk!
Man skulle tex få lite "wow-känsla" på sina promenader...no more gula snöhögar lixom. ;)
Over and out.

Efter en dag med Totti uppmärksamhet riktad mot en bestämd dam var mina energidepåer låga, urtömda och trötta. Trots att tröttheten slet i mig beslöt jag mig för att pallra mig iväg mot huddinge och en kväll med gamla tjejgänget som var planerat sedan en tid tillbaka.

Samtidigt som jag föna, platta håret, sminka mig och klädde mig försökte jag hålla Moas humör någorlunda glatt. Hade hon fått bestämma skulle jag fått nöja mig med fett stripig hår uppsatt i en skitig hårsnodd, mjukisbrallor och tofflor till kvällen. Men tji fick hon, tur man e van vid många bollar i luften och ett skarpt fokus framåt.

På med björndressen, plats i babysittern, in i bilen och på med fläkten på högsta så är hon tyst och så får hon sätta sina små ivriga hjärnceller i fullt arbete till att fundera över vad det är som låter och varför. Medans han jag plocka ihop diverse babygrejjer som skulle med till farmor som var räddare i nöden att rycka in i en timme som var tidsskillnaden på mig och marko. Jag åker, han kommer hem, familjeliv va?! ;).

Efter avlämning var det hopp in i taxi för att möta upp två stresspellar till för gemensam middag hos lisa, det fiöck bli hämtmat iform av thai, med gott rött vin till var vi hemma. Har ni inte testat "zin zone" är det hög tid att ni gör det. Farligt gott och Passar till det mesta.
Trots stress hann vi med melodifestivalen innan vi rullade vidare. By the way var Danny överlägset bäst enligt min mening,het kandidat till att ro hem hela skiten I think.

Väl ute på lokalhaket som jag inte besökt sedan jag flyttade från huddinge för drygt...jättemånga år sedan fick jag nästintill ställa mig frågan "hur gör man när man är ute?"
Hittade dock ganska snabbt till dansgolvet i vanlig ordning.
Ja jag håller i en öl men nej, jag dricker inte öl, aldrig gjort och kommer aldrig lära mig hur mkt jag än provar.

Bad syster då hon skulle beställa dricka att jag gärna ville ha någon torrare variant av cider då jag har v Idogt svårt för de söta sliskiga. Ja, då kom hon med en "sol" och sa "det här var det närmsta en torr cider dem kunde erbjuda". Jaha, det var bara till att le och se glad ut, tur jag hade två Ölfantaster vid min sida som gladeringen hjälpte till ;)

Kvällen var i det stora hela mkt lyckad. Är glad jag gjorde en liten avstickare i min annars så rutininrutade vardag.
Nu har jag laddats upp med lite ny energi.
Gött.

Jag börjar känna mig stark och formen tar sig allt mer. Jag älskar ju att skapa, är det inte med penna och papper, pensel och tavla, symaskin och tyg, virknål och garn så är det med motstånd och kropp. Att se något ta Form, att kunna styra det önskade resultatet dit man vill är tillfredställande. Jag börjar känna igen mitt gamla jag, kroppsligt, även om det är en bit kvar.


(Magmuskeldelningen har äntligen hittat tillbaka efter graviditeten och glappet är borta.)

Men nu är jag till freds både fysiskt och mentalt, vilket innebär att jag trivs med livet.
Att hitta tillbaka till sin kropp och form har inte varit lätt men nu kan jag känna att jag även trivs med det jag ser och speciellt hur jag känner mig.
Ryggen känns mer och mer stabil, känner att det börjar ta sig, att den svarar som jag vill, därmed går även träningen allt lättare och lättare (trots att tiden är emot mig).

Glöm inte att det mesta är motigt till en början men då man väl fått igång ångan är man i rullning och då gäller det bara att behålla farten uppe så går det lätt. Så småning om kommer utdelningen ochän mer motivation med den. Så, alla ni som har svårt att få ändan ur, bestäm er, plocka fram lite jäklar anamma och piffa till livet med lite måbrafeelings. Alla kan bara man vill.

Jag har införskaffat en ny bärsele till mig att ha Moa med i. Det praktiska med denna är att man kan välja om man vill bära barnet på magen eller ryggen, ja precis som en ryggsäck, gu så praktiskt!
Skonar min hållning och låter Moa få följa med överallt. pefekt!

Igår hade jag tänkt bege mig ut på en löprunda men fick inte riktigt till det då Marko var iväg på massor av möten. Inte det bästa att redan låta en 5-månaders ha FF här hemma lixom. NÅGRA år får hon allt vänta.
Men! kom då på den briljanta iden att skotta bort snö från husväggen (som dessutom var ett måste att få bort då läckage från smältan var stor..) som rasat ner från taket som då fick bli alternativ träning till löpningen.
Moa hängde naturligtvis på och vips hade jag en extravikt på 8 pannor dessutom.



Då jag ändå var i gasen fick spaden fortsätta jobba bort en perfekt yta på altanen till kommande dagars träning.
Det var en del att få bort men bra blev det tillslut.

Tadaa!

Detta innebär nu att jag bara behöver dra upp altandörren, snöra på mig ett par skor, klä mig väderleksmässigt, pula in lurarna i öronen, knäppa på ipoden och greppa åt mig min käraste träningspryl hopprepet och hoppa!

Shit vad nice.

Jag är taggad!

Den talar oftast om för dig om du har ont eller om något inte stämmer i systemet, om du är glad, virrig, snurrig,stressad, lugn, kär, harmonisk, euforisk eller förbannad.
Den ger dig en feeling om att känna dig stark, svag, stel eller rörlig, gammal eller ung.
Skvallrar om du är smal, tjock, muskulös, lång eller kort. Den signalerar om du är törstig, varm eller kall. Om du är hungrig- på vad, när och hur.
Allt detta tar vi in och registrerar med hjälp av våra 5 sinnen.
Hörsel
Smak
Lukt
Syn
Känsel

Mina sinnen talar väldigt tydligt språk till mig då något känns bra respektive dåligt.
Dock är jag lite sämre på att lyssna ibland..jag hör men vill väl kanske inte alltid lyssna.
Men igår och som så många andra dagar tillbaka senaste månaden lyssnade jag.
Jag åt, åt, åt...och åt -salt, surt, fett, sött, hårt, mjukt...ja allt, men ändå skrek kroppen efter mer.
Detta har fått mig (och även andra..) att ibland fundera över vart all mat jag stoppar i mig tar vägen!?
Antagligen går den in, springer ett varv,lämpar av lite matnyttigt till motorn för att sen komma ut igen, och det tackar vi väl för ;)
Systemet fungerar!

Tänkte bjuda på lite mattips till helgen.
Riktigt goda köttfärsbiffar inbakade med fetaost och soltorkade tomater tillsammans med morotsstavar.
Detta gjorde jag förra helgen.
Yummi.


Biffar
500g nötfärs
1ägg
0,5 dl mjölk
0,5dl grädde
1msk senap
salt peppar
Färsk hackad basilika

Blanda allt och forma till biffar.

Innehåll
1 paket fetaost
hackade soltorkade tomater

Peta in tomater och ost i mitten av biffen.
Stek en yta runt om biffen i smör, lägg på smord form/plåt tillsammans med morotsstavar runt om.
(Innan stavarna läggs på plåten blandade jag dem med en skvätt olivolja, salt och peppar.)

Sätt ugnen på 200g och låt allt stekas i ca 20 min. T ut biffarna och lägg upp på fat och sätt folie på, låt morötterna ligga kvar, rör om.
Kör morötterna i skyn som bildats från biffarna i ytterligare 5-10min.
Ta ut och häll morötter och sky över biffarna.
Servera med sallad och ev kokt potatis eller mos.
Ett gott bröd till är aldrig fel!

Smaklig måltd!