wgard

Tack snälla alla rara människor här ute på nätet för alla lyckönskningar. Så fina kommentarer och glad över att så många gillar min blogg. Tack! Å när jag ändå är i farten att tacka så måste jag även buga och bocka alla som skickat så fina presenter och blommor. Vi är väldens lyckligaste och stoltaste päron just nu, och kommer så självklart förbli :)



P.s  Marko hälsar och tackar oxå.
Å by the way, idag kan jag gå...NORMALT. Lite seg i starten, men sen är man på g. :D
Jag ser ljuset ;)
D.s

Man säger säger att ett löpar-maraton åstadkommer en riktigt sliten och utpumpad kropp..
Jag ska en vacker dag snöra på mig löparpjucken och kuta ett maraton. Dvs När jag kan gå som om jag inte skitit på mig längre, kan sitta och nysa, skratta och hosta utan att det känns som om jag ska gå sönder. Jag kommer skutta fram, tralla mig igenom hela loppet på 4,2mil.
Orkar jag under en kraftansträngning på 10 timmar som det tog att föda ut lilla Moa att hålla fokus och vara med i matchen trots 3 dygns backning på sömn innan själva inskrivningen så skulle jag lätt kunna skratta mig igenom ett "ordenary" maratonlopp. Jag har redan avverkat minst det dubbla, som sagt, 10 timmar, utan paus.

Jag är nu inne på fjärde dagen med ömhet i hela kroppen, å jag menar verkligen öm i HELA kroppen. Ska aldrig mer gnälla över att ett träningpass är jobbigt eller att träningsvärk gör ont.
När man tagit sig igenom en förlossning kan man få gnälla över ömma muskler och trött kropp, då vet man vad en utmattad kropp innebär. Ingen prestation i hela världen kan efterlikna en förlossnings kraftansträngning. Det finns lixom ingen återvändo, man MÅSTE fullfölja tiden ut, och man gör det på nån underlig överPOWER.

Jag kan varken sitta eller gå, inte hosta, inte snyta mig och inte heller skratta pga sånt som hör till en förlossning.. Ja, en liten människa har passerat ut där... hur fan nu det gick till egentligen? men ut kom hon.
Jag kan inte heller andas djupt då heeeela ryggen är "in big" träningsvärk.
Halsen är torr och svider efter att operationsslangen varit ner där på besök.
Brösten är söndersugna då Moa inte gör annat än äter..
Jag är blek som få pga sömnbrist på drygt 4 dygn som jag inte hunnit...och inte heller lär hinna ta igen.
Jag har blåmärke under hakan efter förlossningen då jag hängde med huvudet över sängkanten,man tar som sagt i med allt på/i hela kroppen. Tydligen även en kroppsdel som hakan ;)
Idag vet jag att Allt går bara man vill, så, skulle jag springa ett maraton å få kramp eller bryta foten eller så på vägen förstår ni väl att jag skulle åla, kräla, dra mig in i mål.
Förlossningen är ett faktum att INGENTING är omöjligt.
Alla efterhandskrämpor känns som en fis i rymden då denna lilla krabat ligger här intill..
Jag frågar mig fortf, Vart kom lilla miraklet Moa ifrån?

Idag fick vi lämna BB efter en rad kontroller och vaccinationer.
Allt är som det ska och Moa får beröm av alla som tittar ner på henne. Alla läkare tycker hon har fantastisk hud och verkar vara en pigg och allert tjej. Under blodprovet sa hon inte ett ljud, sneglade lite lätt på mig och bara skrynklade ansiktet för att visa sitt missnöje,men inte ett ljud, "precis som mamma, en stark tjej" menade Marko.
Vi packade ihop oss själva och Moa. Nu är vi tre och inte längre två.
Jag och Marko pratade mkt under dagen om hur vi känner för allt som hänt. Han tyckte sig känna att han landat i det hela och att allt kändes bra. Jag kände fortf att allt var väldigt nytt och gått väldigt fort. Vad hände,vart kom den lilla söta flickan ifrån? Det är inte en liten bebis vi bara fått låna under dagarna på BB. Hon ska med oss hem, bo med oss, leva med oss, nu och för alltid.

Vi bestämde oss för att åka förbi ett cafe och käka lite lunch innan vi åkte hem till huset.
I väntan på maten sitter Marko och knåpar ihop ett meddelande till profylax-Andrea och ska skicka med en bild på Moa. Landat? Han tittade på mig och vi båda satt med tårar i ögonen, tysta. Det brast, för båda. Lunchen varvades med tårar och skratt, allt i glädjens tecken förståss. Allt är så överväldigande och stort och så ofattbart. Nu ska bara vara hemma, vi tre, landa.
Vi kan inte riktigt förstå att denna skönhet är våran.
Vårat lilla hjärta.
 

Inatt var det 3timmars-regeln som gällde.
Ställa klockan var 3 timme för att mata... Hon körde eget race var annan timme.. Efter 4-tidens mål lämpa jag över henne till Marko för att kanske få sova nån timme.. Direkt hon tagit plats började gnyandet... Marko ligger och gullar med henne medan hon gymnastiserar. Jag känner att jag är på väg bort då Marko bestämmer sig för att försöka sjunga henne till söms.. Från tyst mummell tar han i "Näääär älgarna klappar takten"... (inte direkt nån lugn visa..) den gick inte riktigt hem..varken hos Moa eller mig. Då kom försök nr 2 "Se på luffarn som går där på vägen"... även här blev det protest. Skriket ger Marko lite lätt panik. Jag tar upp henne i famnen och gungar lite,knäpptyst..
"jaha, det var så man skulle göra" skrattar Marko..även jag.
Han är underbar.
Nu vilar mina guldklimpar så fint ihop.

En dag kvar blev ingen dag kvar.
Nu är Moa här och hon är ett litet mirakel.

Jag hade gått med värkar i 3 dygn, inte fått sova mer än någon minut i taget då värkarna var så pass regelbundna som 5-6min mellan varven. Smärtan var precis som en molande mensvärk rakt över nedre delen av magen men som efter hand blev mer och mer tilltagande och riktigt drog i ljumskarna. Självklart trodde jag att det var på gång redan vid första värken men efter ett besök på förlossningen (i söndags) sa man att livmodertappen fortf var hel och inte berörd men att jag gått in i den första fasen, den sk latensfasen. Man sa att man trodde att det skulle dra igång inom 24tim. V blev självklart lite nervösa och förväntansfulla. Efter en natt helt utan sömn fick jag smärtstillande vilket gjorde att allt avtog, både värkar och sammandragningar. Jag fick sova några timmar innan allt kom tillbaka igen, först rätt diffust men ökade sen succesivt tillbaka som till innan. Jag ringde åter in till förlossningen då värkarna var regelbundna med 4 mins intervall. Man ville kolla mig igen då värkarna hållt i sig ett längre TAG. Jag var denna gång 1,5cm öppen men livmodertappen var ännu inte helt utplånad. Vi blev hemskickde igen med smärtstillande och råd om att bara vila och vänta ut tätare värkar. Vi var nu ganska frustrerande och jag rätt trött efter 2 dygns jobb med värkar att hantera. Jag tyckte smärtan var ok men den var tillräckligt stark för att inte låta mig koppla av och få sova. Jag levde med min Tensapparat sista natten innan vi ringde in senare på kvällen igen då värkarna nu var nere runt 3-4mins intervaller. Nu bestämde man för att hålla kvar oss då det visade sig att jag var öppen 4,5cm!

Jag bytte om till den heta rocken och kände mig nöjd men ändå lite oförberedd på att det faktiskt var på riktigt nu, det var nu det skulle hända.
Jag gick snabbt in imitt arbete att behärska värkarna med andning och olika ställningar.
Tack vare Andreas hjälp med profylaxen hade jag total kontroll på situationen. Jag kände mig oerhört lugn och redo då jag märkte hur bra jag klarade av värkarna. Då jag var öppen 5,5cm gick vattnet och här efter kom värkarna mer och mer regelbundet. Kände mig fortf cool. Här med lite kontroll på CTG-kurvan.

När jag stod och gungade mig igenom värk efter värk ser jag hur Marko är på väg att falla in i koma i fotöljen,jag brister ut "ska du sova NU?!" Var på han svarar "nej nej jag bara vilade ögonen lite"...
När jag var öppen 7cm var jag fortf uppe och gick i korridoren.

De andra barnmorskorna som satt i ett rum där jag gick förbi hade frågat min barnmorska vem den där tjejen som trava omkring i korridoren var, hade hon inte startat sin förlossning ännu? Hon hade svarat, jo då hon e öppen 7cm.

Väl strax efter 7 cm och jag hade hållt på i 8 timmar kom riktig yrsel, skakningar i samband med värk och illamående. Marko ringde på klockan och här fick jag bekanta mig med min nya vän "lustgasen". Nu var det slut på leken och min brist på sömn sedan några dygn tillbaka hade  verkligen satt sina spår. Visst blev jag påverkad av gasen men jag vill inte påstå att den dämpade min smärta direkt. Jag genomled hela fölossningen med enbart gasen och min tensapparat. Smärtan var mot slutet enorm,finns inget att jämföra den med men man klarar av den vare sig man vil eller ej. Mitt fokus hjälpte mig långt. Jag levde MED värken och inte MOT den. Det fanns ingen eller inget annat än jag och värken,vi skulle bli vänner och det krävdes ett tillmötesgånde och tålamod.
Vi fann varandra och tillsammans jobbade vi fram något helt ofattbart fantastiskt.


Ett stort tack till all fantastisk personal på förlossningen och BB på SÖS, ni är grymma, samt Marko som fanns vid min sida genom hela förlossningen...förutom vilostunden i fotöljen i skede 6-7cm. ;)

DAGAR KVAR

Har inte haft så mkt att skriva om dessa 2 senaste dagar, det skulle ändå bara bli ett inlägg med trötthet och lite gnäll om krämpor såhär dagarna in mot mål.
Har inte gjort många knop alls...inga överhuvudtaget faktiskt. Har som mest ansträngande släpat ut täcke och kudde till soffan för att parkera där.
Har varit hungrig och försökt sova ikapp sömn som jag inte riktigt får på nätterna.
När man mår som jag gör just nu så är en kille som Marko räddare i nöden. Idag hade han tappat upp ett varmt bad till mig med tända ljus och satt på sån där härlig avslappningsmusik i högtalarna.. helt underbart och precis vad jag behövde. Tur han finns.

Vila vidare.

Jag har inte så mkt att tycka och säga till om längre. Jag bara följer min kropps talan.
Jag tror faktiskt på riktigt att jag blivit oväntat duktig på att lyssna på min kropp, att stanna upp och ta in och handla därefter. Mkt är profylax-Andreas (http://andreapohl.wordpress.com) förtjänst. 
Kroppens tecken blir allt tydligare och klarare för var dag som går, och jag blir allt mer lyhörd.
Jag mår illa men kroppen skriker konstant efter mat iaf och jag äter därefter.
Jag har ett stort behov av att få aktivera och använda min kreativitet men låter kroppen vila för att jag vet att den säger till mig att göra det iform av värkande rygg och sammandragningar.
Idag har jag känt mig lugnare än nånsin här ute på altanan lyssnandes på musik ur filmen "gladiator". Jag har riktigt njutit ihop med en gassande sol.

DAGAR KVAR..

Status:
*Mer molande värk i samband med sammandragningar.
*Ryggont.
*Ömmande ljumskar.
*Energinivå som går upp och ner i extrema nivåskillnader.
*Illamående.
*Lite mjölksyraaktig/krampaktig känsla i benen då jag går.
*Falskt toanödig...mao trycker på fint neråt. 


Var förresten på sista spelningen av Diggiloo igår kväll.
Finns ingen som är mer stolt över Marko än jag....eller jo, kanske hans mamma :)
När han plockade upp en liten tjej ur publiken i samband med hans version av (Berghagens) "En-kväll-i-juni" värmde det gott i hjärtat.
Jag tvivlar inte en sekund på att han kommer bli en riktigt jäkla bra pappa.

My löv.

Nu har nedräkningen börjat...PÅ RIKTIGT!
Idag går jag in i V40. Fattar ni!? Jag har gått i 40v med ett litet växande liv inom mig, 40 v!? Det är sjukt lång tid. Att nästintill ett helt år kan gå så fort som jag tycker att denna graviditet har gjort kan jag inte riktigt förstå, men det har den hur som gjort iaf och snart kommer det vi väntat på, våran lilla baby. :)

Undrar hur hon kommer se ut?
Ja, ni läste rätt, det är en liten hon.
Råkade tydligen försäga mig på bloggen här för ett tag sedan och var inte tillräckligt snabb för att hinna gå in och ändra det innan nån SE&HÖR-människa snappat upp det. Stod även i Expressen igår att vi redan fått barn hörde jag.
Jaha ja, där ser man? Intressant. Vad jag vet så har inget kikat ut än.. Fortf ganska rund om magen lixom :)

Ibland verkar dem veta mer än man själv vet, lustigt det där ;)

Vi skullle inte ta reda på könet men då vi väl var på vår första ultraljudkontroll kunde vi inte hålla oss...dålig karaktär va...mmm. Inte riktigt lika bra som vid träning.
Först kunde BM inte se för att navelsträngen låg mitt mellan benen så då blev vi faktiskt lite lättade. Det var alltså inte mening att vi skulle veta tänkte vi. Men så plötsligt utbröt hon, "jo men vänta, nu kan jag se!". Typiskt :)
Men man vet ju aldrig, kanske det kommer en liten pojke trots allt, dem kan ju inte lova till 100%, det vet ni va?! :)

Han/hon, vad det än blir så är den mer än efterlängtad och välkommen ut nu.
Idag, 6 dagar kvar..

Ja idag har min dag gått i tankarnas tecken.
Känner mig alldeles yr och nu när väl motorn är igång slutar den inte snurra :)

Andrea var här idag och preppa mig inför dagen D. Skönt med en "sista"(?) omgång av andningsträning och ventilation kring själva förlossningen. Känner mig rätt redo nu. Ja, den lille får komma nu. Jag är mer än redo att både möta smärtan och bli "vän" med den, men ffa att få möta det lilla livet som ska ut.
Nu mera tror jag varje kväll innan jag hoppar isäng att "inatt, inatt händer det, jag känner det.." Men hur ska jag kunna känna det när jag inte har en aning om vad som väntar eller HUR det känns då det väl börjar hända grejer, på riktigt? Jag lär bli varse.
Försöker kanske lura mig själv lite för att jag just vet att det kan hända vilken dag som helst. Jag förbereder mig själv lixom :). Det är lite som att gå och vänta på jultomten som liten men utan att veta vilken dag han ska komma på.
"nu då? nähe... men nu då?... näe.." Man väntar och väntar med den där nyfikenheten och nervositeten inom sig. Men plötsligt, plötsligt händer det. Väntar på det tillfället och längtar..väldigt mkt!

Nu är de små trollen hemma! Varit borta alldeles för länge.
Nisse och Hugo har entrat huset, dock hårigare än nånsin.
Tur vi har beställt trimning till dem imorn, fina(re) kommer dem bli...och SVALARE! Stackarna flåsar med jättepälsen i värmen.
Bjuder på ett litet collage av dem.
Se och njut :)

Bilder från igår.. trasselsuddar.
 

Här nedan följer lite smått och gott.

Syskonkärlek..                                                     Närhet..
      

Armhålor är sköna..                                   ..eller uppbullade kuddar.   
 

Bästa hundkorgen...                                 ...fast filtar är också sköna :)
 



Ha en fin em/kväll!
 

Nu har vi nåt fram till sista besöket på mödravården...jaha? Nu då?
Om 2 dagar går jag in i sista veckan fram till beräknat datum.

Vaknade väldigt utvilad idag efter att ha fått sova NÄSTAN hela natten. Behövde bara springa upp för kisseri en gång :) väldigt skönt!
Väl hos barnmorskan såg allt bra ut. Alla prover och värden var topp. Hjärtat pickade på fint och mitt blodtryck var stabilt. Bebisens växtkurva hade sjunkit en aning men det fick vi en förklaring till då huvudet är så pass djupt ner fixerat att hon knappt kom åt det då hon skulle känna efter.. :S (halvvägs ut lixom ;) Och iom det så sjunker magen en aning mer också, och därmed kurvan.
Vägde ut på +7kg.
Alla önskemål (som inte var så många) inför själva förlossningen finns nu på papper och BB-väskan är packad sen en liten tid tillbaka.

Så nu fortsätter vi vänta lite till.. När som :)
Storken borde komma snart...

Är ni intresserade om hur en profylaxkurs går till och vad man gör kan ni kika in på www.minbebis.com så hittar ni ett reportage med oss och Andrea där. Vi berättar även lite om hur vi gått till väga och hur vi har upplevt graviditeten och det som komma skall.




God kväll!

Efter att ha legat still i tja... en halvtimme iaf, blev det tråkigt. Mitt i trisstesen går jag förbi tvättstugan som väller över av tvätt. Lite lätt irriterad börjar jag fylla maskinen och inser därefter att alla torkställ är fulla med nytvättad tvätt. Happ bara till att vika. Får lite lätt panik då jag ser hur kläddammet yr när jag skakar tvätten innan jag viker den, dessutom har en pappersbit åkt med i en byxfixka inne i tvätten så små små pappersbitar singlar ner på golvet vid varje nytt plagg jag tar i. Dammsugaren åker fram... Mitt i allt tänker jag "om jag ändå ska dammsuga så kan jag lika gärna sätta sängkläderna på vädring", sagt och gjort. Hänger ut...det börjar regna...såklart! Kämpar in torkstället under markisen, räddat.
Igår kväll kom en svärm såna där yttepyttesmå mygg in genom sovrumsbalkongen. Jag hade lampan tänd på min sida så alla 3045mygg satt på väggen ovanför mig. Jag gick lös med en tidning vilket jag nu under städningen blev varse om. Lite mygg som behövs dammas (skrubbas) bort. SÅ, jag började med att damma, en vägg blev hela huset offcourse.
Nu är det så jäkla rent det kan bli här, både mellan burkar och i fat.
 
Maskinen snurrar än och får så fortsätta göra.
Härliga tisdag.
Men jag är ganska glad för det.

Ja det gungar fortf lite grann i huvudet idag efter en heldag ute på sjön igår.
Vi var ute med Markos mamma och sambo och fiskade i närmare 4 timmar vilket resulterade i rökt aborre med färskpotatis till middag för vissa... Jag provsmakade dock, å himmel vad gott det är, älskar aborre!!! Snart får även jag äta det.


Hemfärden från våran lilla fiskeoas gick i fartdårens tecken, det fick även Markos mamma erfara där hon satt och krampaktigt höll i kepsen för att den inte skulle blåsa iväg.
Till en början tyckte även hon att det var det rätt roligt..

--->
Men skratt utbyttes ganska snabbt till chock och panik till följd av skrikande hot på finlandssvensk brytning frän Irma "Aldrig mer....aaaldrig mer!" då marko drog upp farten ytterligare.
Vi skratta så vi grät.

Efter fisketuren var vi alla möra och maten fick tala för sig själv.
Tröttheten och lojheten sitter i även idag känner jag, så jag blir nog kvar i sängen och vilar tror jag.
Ska försöka iaf..
 

Det är nog snarare bild ner 2 som talar sanning.
Trött och öm länd!

Nu snackar vi raksträckan in i mål.
Återstår lite drygt 1,5v tills dess att jag gått mina 40 fulla veckor av graviditeten. Sen ska den här tiden vara slut lixom? Vad hände? En lång trägen väntan blev till slut en njutbar och upplevelseväckande resa istället som man någonstans inte riktigt viill ska ta slut. Kan ju dock vara så att jag får gå ett tag till med magen i vädret om pyret trivs så ofantligt bra där inne i värmen :)

Men hur som så är den snart här, en liten liten människa, helt ofattbart!

  

Känns lite i höftböjarna, benen och sätet idag efter våran Yoga-session igår.
Idag blir det massa frisk luft ute på sjön, för här ska det metas aborre!

Sängen har skrikit på mig för länge sen att komma och krypa ner..
Men jag har suttit i full fokus här framför datorn och underhållit mig med mina diverse ting.
Nu är jag strax klar och det känns även i ögonen, dem svider sådär härligt oskönt just nu.
Måste bara dela med mig lite av dagens sköna omgivning och härliga yogastund med Andrea (Profylax-Andrea :) ute i Björkvik. Vädret hade väl kunnat vara lite bättre kan man tycka då vi på plats fick regn, men det gjorde inte så mkt, allt vägdes upp av en naturskön stund i lugnet med Andrea, hennes härliga barn och våra resp halvor.

Jag och Andrea hade mest fokus på yogandet och profylaxen.








Kan man tro att Andrea fött tre barn?!...ehhh...nepp.
Fast det har hon! Grymt.

Nu sängen.
Gonatt. (Godmorgon :)

Igår var det sol och bad för hela slanten.
Sommarens sista soliga och varma dag må´n tro? Lär visa sig.
Jag tog iaf tillfället i akt att föreviga sluttampen på min graviditet med ett hopp från båten, hade glömt hur kul det är att hoppa i vattnet. Trodde inte jag hade modet att göra det i mitt tillstånd men jo ra, för tusan. Man har ju gått och blivit lite mesig såhär med växande mage, helt plötsligt är man lite försiktigare än tidigare och dubbeltjeckar gärna en extra gång.
Det var Classe och Linas barn Emma och Alva som insprerade och suktade mig till hoppet :)
Dem var här hela dagen igår, mkt trevligt.
Bilden blev ju fabulous B)

Vadå? är ju bara i månad 9 ;)

Efter en heldag på bryggan åkte jag och Marko in till Grönan för att Marko skulle medverka i Sommarkrysset, det var ett rätt bra program igår faktiskt. Gillar Darins nya låt "Microphone". Sen var ju "Flo rida" grym, rykte i hela kroppen då hans musik kom igång, då fick man lite feelings för dansgolvet som man stod på senast för.....ja..eh 7-8månader sen, shit, en evighet sen ju! Lite småkaxigt av honom att glida in med en Lamborgini i direktsändning var det iaf.

Direkt efter programmet blev det mjukglass och den snabbaste 5-kampen jag varit med om. Vi hann knappt ens börja förrän vi gratta kenny med ett handslag. Varken jag eller Marko orkade bli tävlingssura, lite loja? Svar ja.

Därefter hemfärd mot lyan. Somnade som en klubbad säl.

Jo å så var det ju då dessa två senaste dygn. Igår var jag totalt slutpumpad efter en heldag på grönan från kvällen innan och igår all vardagligt fix i hemmet + att jag frivilligt tog på mig rollen som "husa" då jag och Marko bestämt oss för att åka ut till Mörkö och bjuda päronen och min syster på en egengjord 3-rätters. Jag hamnade i köket i 3 timmar medan Marko satt och smutta på öl med pappa ute i värmen... jo ra så atte..
Fast jag ska inte klaga, för maten blev oooootroligt god och alla var nöjda.

Nu till Torsdagen som näst intill tog kol på mig..
Jag vaknade denna morgon till sol och hoppade i plurret för en simtur innan frukosten blev av, skönt!
Jag hängde, plockade in tvätt och tvättade. Sortera och plocka undan prylar...konstigt att det alltid finns saker att göra i hemmet, förstår inte riktigt!?
Därefter var det dax att bege sig in till Grönan för den årliga 5-kampen mellan olika förtag och privatpersoner som sammarbetar med gröna lund på något sätt. Vi var 7 lag, ca 60 personer som deltog. Jag deltog i "artist"laget med Rafael Edholm, Jacob Stardell, Henke från filmen "ondskan", Anders-sångaren i banden "in flames", Marko och jag. Pernilla Whalgren och Hanna Hedlund skulle också varit deltagare i vårat lag men dem kom till sista grenen så fram tills dess fick jag stå för girlpowern i laget ;) å det gick ju fint.

Vi tävlade bla mot lag Tv4, Baloba, Live nation, US, och lag blixten.
Grenarna vi tävlade i var prickskytt, woody, jockey, kast i tunna med boll och bowling.
Vid halvlek, dvs efter 3 grenar var det "pitstop" i baren för alla...utom mig, jag stod iof lika glad för det med min ramlösa i handen. :) Här fick vi också veta hur vi låg till. Vi ledde med 10p över de lag som låg 2:a. Woopsy! ;)
Här efter handlade allt om prestige, inte tappa 1:A-platsen! Mest laddad var nog Marko.
Det var ju självklart som upplagt att vi skulle misslyckas i de två kvarstående grenarna.... Näst sista grenen gick helt ok men sen var det den där sista "jockey"grenen som bara en person ur vardera lag skulle delta i. Vem det skulle bli dividerades det fram och tillbaka om. Mitt i allt utbrister Henke "jag tar den, jag känner att jag fixar det här", Schysst tänkte vi andra.
Henke kom näst sist...
Stackars Henke..

Prisutdelningen var mer än spänd.
Trots sämre reslutat på de två sista grenarna låg vi iaf kvar i topp 3.....å topp 2...
Vi höll undan med ynka 2 poäng!!! Vi vann!
Vilket jäkla Topplag!

Vandringspokalen var våran.

Nöjda och belåtna begav vi oss vidare mot Tyrol för att äta god buffe och titta på showen "La Click" som kommit till Sverige.

Jag strosade omkring lite i min egna lilla värld från att näst intill bara ha vistats ute i lugn skogsmiljö i skärgården till att komma in i en djungel av skrikande tivolibarn och fulla människor som tar 5-kampandet på liv och död, haha.
Efter att ha vistats där inne i drygt 3 timmar var både jag och magen slutpumpade efter all adrenalingenomströmning och koncentration. 
Jag gick i min lilla dvala och log åt alla mammor som stod med sina nyförlösta bebisar fastspända i bärselen på bröstet och tänkte "är det en sån där jag snart har" medan Marko hade tagit beslag på HELA LAGETS POKAL och skrek  genom folkmassorna "Bana väg för mästaren!"
Vilken mästare!? Vi var ett lag, remember???
Vi andra i laget unnade dock honom uppmärksamheten....som han annars aldrig får lixom??... *tittar upp och visslar* ;)

Sen var det bara till att ta några friska nya tag innan det var dax för ett inferno av busvisslingar och stojande under showen inne på Tyrol. Å vilken show!
Helt sjuk, ofattbar, grym och alldeles fantastisk. Kan bara säga, SE DEN!
Efter denna kväll trodde jag bebisen var på väg ut,på riktigt, men icke.

Så nu går jag och tar ett bad under tiden jag fortsätter vänta ;)
Ha en skön solig dag!
Ikväll blir det medverkan i "Sommarkrysset" på tv4 och ytterligare en 5-kamp på det.
Ciao.

Har varit i farten hela dagen, inte på hemmaplan så därför inget blogginlägg.
Är heeeelt slut nu men imorn kommer lite bilder och ett händelserikt inlägg. Håller på att somna sittandes..
Godnatt!

Jo men visst gjorde jag.
Jag och stormagen åkte till Ikea idag IGEN!! Denna gång åkte jag dock inte dit för att släpa hem stora otympliga hyllor och paket. Blev lite smått och gått till pyret. Sånt som handdukar, leksaker, tvättlappar m.m.
Okej. Jag fick med mig en vägghylla oxå :) Så nu har jag fått ordning på tvättrummet som har irriterat mig en del med alla prylar som legat huller om buller, men nu är det ordning.
Om jag fått tillbaka energi? Jajjemen! ;)

Skulle gått upp vid 7 idag för att jag skulle hinna baka scones till frulle innan Andrea kom för att jobba lite med oss och profylaxen. Jag hann baka (och goda blev dom), men var ovanligt seg upp ur sängen, snoozade mobilen till kl 8! Blev lite panik, men pigg blev jag och att gravsymptomen var lindrigare än på länge idag gjorde mig glad, skönt!

Vem badade idag? JAG.
Kallt? Svar ja.
Varför jag tvingade mig ner i badet just en dag som denna gråa blåsiga fm kan jag avslöja en annan gång men det var iaf minst sagt uppfriskande. :)

Nu börjar So you think you can dance, kolla vett ja.
Grymma dansare!
Heipa.

Förresten,vet ni!? Finlandsturnen av diggiloo blev inställd.
Jihuuuuu, no more wories.
Min man är på hemmaplan.

Jag har inte gått in i V37 utan V38!!
Jisus vad tiden går fort.

Nu kommer det igen, mina upplevda "symptom", jag klagar inte, såhär är det bara att vara gravid.
Jag och min kropp upptäcker nya upplevelser dag för dag och snart kommer betalningen för detta, värt allt i världen.....säger man iaf :) Jag vet ju inte riktigt vad som väntar, har svårt att förstå. Men att det är något stort och helt ofattbart, det vet jag.

Status:

Tröttare än tröttast. Den här tröttheten går inte ens att jämföra med en slutkörd kropp efter träning eller en trött och sliten sjuk kropp som man känner av vid en förkylning. Det här är en rätt påfrestande trötthet som är rätt skön samtidigt som man känner sig lite lätt yrslig. Försöker gå någon promenad men mkt mer än så blir det inte, jag är för trött.
Ryggen värker, ljumskarna ömmar och det trycker på ganska bra neråt, inbillar mig att jag måste springa på toa hela tiden, förberedelserna är utan tvekan på g.
Magen är mer och mer i vägen, (även om jag triv rätt bra med den :) så hjälp med strumppåtagning är ett nytt behov.
De två sista nätterna har jag iaf fått sova 9-10 timmar, dock med något avbrott för kisseri såklart men jag har kunnat somna om. Kroppen laddar för fullt, både energimässigt och ur vilosynpunkt.

Hade Profylax med Andrea i förrgår förresten, gick inte lika bra som tidigare vilket gjorde mig lite frustrerad. Vet inte om det har med att kroppen är i det tillståndet som den är (mkt förändringar och nya prosesser) eller om jag bara tappat tekniken...vilket jag dock inte tror.
Svårt att andas bra då man är täppt och är lite lätt andfådd sånär hela tiden numera.
Utöver andningsträningen körde vi även lite avslappning vilket var mkt skönt.
På tisdag hägrar nästa tillfälle och då jäklarns ska jag briljera andningen! ;)

Kolla in Andrea´s profylaxhemsida här! ----> http://www.primadonnaprofylax.se/Primadonna/hem.html

Ja, det är vad jag hela tiden blir rekommenderad till att göra just nu.
"Det väntas ett ansträngade maratonlopp för dig snart, så sug i dig mkt näring och vätska, samt vila!" Det sa barnmorskan till mig idag.

Innan vi påbörjade undersökning av mage, hjärtljud och prover sa hon till mig att vid nästa besök skulle vi skriva ihop lite tankar, önskningar och funderingar kring själva förlossningen.
Då undersökningen var igång sa hon ganska snabbt "Vi skriver den idag istället".
"Jaha ja, det gör vi?" var min tanke.

Måtten var de samma som förra gången men då har också magen sjunkit en del så det var bra.

Skiljer 5 dagar mellan dessa bilder, sjuk skillnad på höjd. Det läskiga var att jag verkligen kände då den tog "hissen" ner :)
 
Hjärtljuden var klara och fina. Proverna var som dem skulle. Huvudet låg fortf neråt, dock lite lite ruckbart vilket det tydligen var förra gången också men den ligger där den ligger. Huggen jag ibland känner mellan benen är tydligen tecken på att huvudet stöter sig allt längre och längre ner...ja, så det håller väl på att sätta sig kan man väl säga :)

Alla symptom som jag samlat på mig under den senaste veckan tyder på att det är när nu, kan hända när som. Min barnmorska ville väl inte/vågade inte riktigt säga, men så som hon pratade till mig lät det inte allt för långt borta nu...
Hon avslutade vårat möte med "Ses vi inte vid nästa tillfälle så vet jag varför, då behöver du inte ringa om du inte kommer".
Jag log och förstod vad hon menade.
Det var mkt "kod"snack idag ;)

Det här kanske betyder något?...Den kröp upp på mitt finger och bara satt där...sen flög den iväg..hmm?

Imorn V 37, bara 3 v kvar...eller så blir det 5v om jag går över..eller 2v...eller..
Vi ser. :)

Magen lever sitt eget liv. Hade jag kunnat ställa den åt sidan hade den knallat iväg på eget bevåg. Skulle varit rätt coolt att se faktiskt :)

Status:
Det bubblar, jag är illamående och har molande värk över ryggen och ner fram över ljumskar,äter fortf som ett as. Tröttheten, den bråkar med mig och jag har fått fälla garden,behöver vila. Från och med idag. Magen har sjunkit ganska rejält, så igår införskaffa jag ett stödbälte, vilket kap! Underbart stöd för både magen och ryggen. Me like.
  

Nu är iaf allt på plats, allt är införskaffat och rummet bara står där och ser sött ut. Jag går titt som tätt förbi och kikar in  och  undrar gång på gång vem det egentligen är som ska få bo här i huset med oss? Snart kommer denne tredje medlem, det är nära nu. :D

Nappar och nappflaskor är färdigsteriliserade, kläder hänger fint i den nya garderoben (min egenhändigt gjorda), sängen är på plats + vaggan. Skulle vilja bädda men det ska jag faktiskt vänta med, annras kanske jag måste bädda om ifall den bestämmer sig för att komma senare än beräknat.

Alla salvor, servetter, litet apotek och tvättlappar Ligger fint i sina lådor på hyllorna.
Nu fattas bara en bebis.

Nu är jag så himla trött.
Idag har jag inte gjort många knop, inte under hela helgen faktiskt. Känns som att kroppen rent av laddar för fullt, samlar på sig så mkt energi den bara kan. För så mkt mat som slinker ner just nu är helt ofattbart. Sitter länge efter mina mål och funderar på vart fasen allt tar vägen? :)
För övrigt så ömmar både rygg och bäcken, men inte värre än att det känns lixom.
Idag kom min andra hälft hem, skönt tyckte jag...tills det visade sig att han dragit på sig en förkylning med halsont. Fast å andra sidan är det väl bara till att börja vänja sig, barn+baciller=sant.

Trots bacilusker blir det nu mys i soffan till film.