Man blir som man umgås..
Vi körde nämligen ett styrkepass igår kväll som visade sig gett reslutat dagen till ära.
Trots onda muskler gav han sig ut på sin morgonprommis med dogsen (vilket jag INTE trodde han skulle), impad!
Sen var det bara till att packa i hop alla prylar. Jag slängde ihop mina badprylar inför dagens simpass medans marko leta fram diverse pokerprylar osv till tipslördagen.
Som vanligt några minuter sena hoppade vi in i bilen..
Jag visste attmarko glömt något men jag sa inget förrän bilen startade, bara för att se om han saknade något.
Å visst gjorde han det, pokerväskan stod så fint innanför dörren på hallmattan.
När han väl stängt dörren igen frågade jag ifall han inte kände på sig att det var något annat som kanske skulle saknas inför kvällen? Tänk tänk tänk..
-Hamburgerbröden kanske?
-Ja jävlar!
Vilken pärs att glömma dem när han slitit så, alldelles ensam
Ska jag vara ärlig så blev dem dessutom riktigt lyckade.
Doftade utomordenligt gott nybakat bröd i hela huset, hela natten :)
Så jag tror nog att grabbarna bli mätta och glada ikväll med resterande tillbehör.
Simpasset gick bra idag, trots min bacillskräck för badbassänger numera.
Efter mitt första dykpass i poolen fick jag uppleva hur otroligt äckligt och orent vattnet egentligen är.
Dock hade jag redan hunnit dra en kallsup innan jag fick syn på vad det är som man simmar omkring i..
Jag låter det bli osagt, annars kommer ni aldrig mer vilja bada.
Självklart hade jag glömt handduk men fick låna en från spa:t som tur var.
Ja, hur är det man säger?
Man blir väl som man umgås..
Båda är hyfsade i köket och lagomt glömska....
Nu ska jag strax dra mig mot en liten mingelkväll med jobbet.
Trevligt.
Fredag
Idag rann dagen på jobbet förbi som en kraftig pissstråle :D
Allt gick i ett.
Konstig att tiden går fort när vi har det så här roligt på jobbet..
(Här ska vi ta oss en viss sträcka med endast 4 fötter i marken...)
Eller varför inte ta sig en viss sträcka med 3 backar på 6pers...Alltså, inte nudda mark.
Härlig kajaktur har vi oxå haft..
Härligt...Nu längtar jag till våren och sommaren...men snart så!
Back to reality..
Dagen till ära (idag alltså) avslutades med att jag och Mysan satte oss ner inne i gruppträningssalen på var sin röd filt som 2 små sexåringar som skulle bygga med lego, för att planera vårat Mamma-gruppträningspass (för gravida kvinnor eller för nyss förlösta) som vi ska hålla i. Det startar nu i mitten av februari vilket ska bli superroligt. Vi hade avsatt en dryg timme för att sammanstråla och utvärdera våra tankar och funderingar. Efter ungefär 20 min hade vi ett komplett träningsprogram som vi båda kände oss mer än nöjda med. Resten av tiden snacka vi lite skit.
Det är så jäkla kul att finna en människa man verkligen känner att man klaffar sååå bra med. Allt vi gör tillsammans går
3 ggr så fort som det egentligen skulle gjort. Vi tänker och ser på saker så läskigt likamånga ggr.
Det syns inte vilka som gillar att spexa va? (visslar och kollar lite snett uppåt.. :)
(Här med syster på ett hörn)
Mysan och jag kan ibland bara ge varandra en blick och på så sätt förstå eller se på varandra hur man mår eller på något vis tänker eller tycker om vissa saker.
När man vet att hon alltid finns där då man behöver henne känns tryggt.
Är man på smådåligt humör blir man alltid på bättre då man ser och umgås med My.
Är man ledsen sympatigråter hon några tårar med en, och sen är det bra.
Är man på botten lyfter hon upp en.
Är man fundersam rynkar hon pannan tillbaka för att sedan komma med sina goda råd och kloka ord.
Behöver man prata så lägger hon alltid håret bakom örat för att sedan med idelt öra lyssna.
My,du är en heeelt underbar vän som jag har så sjukt roligt med. Så fortsätt så! Promice me! :)
Vi har många galna och äventyrliga år kvar tillsammans.
Å förresten, vi ska ju bli miljonärer ihop, glöm inte det.
Vad kan gå fel när två smarta och helt briljanta hjärnor slås ihop? :P
(pssst... Har kommit på ett framgångsrikt företagsnamn; Mysica, bra va? haha)
Så om 20, 30...eller kanske 40 år sitter vi där och räknar våra tusenlappar ihop..eller, så är vi kvar på worldclass och leder tantgympa kanske..ja, ja det funkar väl det med ;)
Nu står Marko och skriker i köket om alla ingredienser som hamburgerbrödsdegen ska innehålla..
-Hur mycket jäst var det?
-Var står mjölet?
-Vad gör jag sen då??..
Riiing....Riiing..
-134 bakakuten?
-Ja, jag kommer...
Skönt att han börjar i tid..............??..
Charmigt.
jobb jobb jobb
Igår avverkade jag mitt härliga 12-timmars pass, dock kändes det turligt nog bara som typ 8 timmar,skönt!
Dagarna bara swichar förbi och snart är det helg igen, trevligt.
Då vankas middag med jobbet på lördagen vilket passar utmärkt då Marko och grabbarna ska ha tipslördag (och kväll).
Där skulle det förtäras öl med hemmagjorda hamburgare till poker och då självklart tips (fotboll?).
Markos uppgift skulle bli att fixa hamburgerbröden....-"jessicaaa"............snälla rara?...
Jo ra, visst kommer jag ha ett finger med i baket ;)
På tal om hembakat, konstiga dieter, E-ämnen osv...
Vad är det som händer med människan i dessa tider?!
Är det inte hjärnblödningar så är det hjärtattacker, och då snackar vi inte om offer som gamlingar som knappt minns vad dem heter och får kisa så att rynkorna knöglar i hop hela fejjan för att tyda ett ord i tidningen. Nej, nu pratar vi ungtuppar i åldern 30-35 (ungefär). Konstigt att man blir nojjig vid minsta lilla ovanliga signal kroppen ger ifrån sig?
Som idag, under ett av mina PT-pass med en kund så faller han plötsligt ihop under ett knäböj. Han landar sittandes på golvet och kramade om huvudet. Hängde inte riktigt med på vad som hände... "vänta nu...slog han i huvudet?" Ja, det var min första tanke. Så var dock inte fallet. När han tog i på uppvägen av knäböjet tyckte han att det kändes som om att hela huvdet sprängdes... :S Har tydligen hänt flera gånger då han lyft tungt på jobbet. Jag beordrade honom att uppsöka läkare innan nästa träningstillfälle.
Man har många gånger som PT tänkt tanken OM.
Tänk om det någon gång skulle inträffa ett svårare olycka eller någon typ av anfall under ett träningspass, snacka om att känna sig skyldig.... uh...hemska tanke. Men som sagt, tyvärr verkar det vara lätt hänt och allt mer vanligt med hemska sjukdommar, virusar och bakterier numera. För visst har det blivit lte av vardag med alla dessa problem..
Vart är vi på väg? och vart kommer alla motgångar ifrån? Kan alla choserier om kost och träning vara en av orsakerna till alla hälsoprobelm? -Hjälp.
Eller har man bara blivit så otroligt medveten om allt så att det tillslut går "over the line"??
Som Marko. Mannen som gått och småätit mackor med mycket smör och salami har till och med börjat reagera och tänka till. -"Darling, du skulle inte köpt boken."
Här om veckan så köpte han boken "Den hemliga kocken"
Här redogör man allt vad dagens matindustri prackar på oss och består av.
Hur mycket skit man egentligen stoppar i sig och HUR mycket som producenterna blåser oss konsumenter. Helt otroligt.
Visste ni tex att den "äckta" vaniljen i glass (även de största kända märkena) och andra vaniljprodukter inte använder sig av "äkta" vailj som dem utlovar?
Nej, här får vi till 80% avnjuta det konstgjorda ämnet "vanilli" (som många av oss svensons trooor är vanilj) som man framställer av granröta, dvs rutten gran. Detta ämne finner man oxå i kodynga. Grattis.
"Någon som är sugen på att avsmaka lite kodynga?"
Fast vad är det man säger? "Lite skit rensar magen"
Nog om Ångest.
Marko har fått en lånebil i ett helt år i utbyte mot nåt jobb han gjorde med nissan. Notera det där lilla retfulla ordet där i början av meningen... han har fått en bil. Jag kan väl oxå ställa mig och sjunga en låt, ta emot aplåder och skriva min signatur några gånger i utbyte mot en bil. Någon som är intresserad? :P
Tråkig? Inte direkt.
Fast hallå ja!? Jag lääär ju paxa skönheten som står där bakom (en luxus) för ett tag (smaaart :D ). Om inte annat så får jag väl nöja mig med att få sitta i passagerarsätet....eller i baksätet och dofta på det nya lädret.. lyllos mig.. :)
A ja. Nu skriker maggen på käk..
-Kommer!
Vardag
Nu är det slut på lyxet och latheten.
Nu har man kastats in i verkligheten med jobb, träning, räkningar och allt annat som tillkommer med hus och hem igen..
Men det känns rätt bra trots allt.
Att bara få komma igång och få dra lite i vikterna igen är skönt.. men formen är väl si sådär.
Det är lite läskigt hur man kan falla in i ett mönster då man blivit "tvingad" till det, att man kan börja tycka att det är skönt att inte varje dag behöva hinna med det där extra träningspasset efter att ha tränat 6-8 pers på arbetstid innan. Man blir nästan lite mätt på själva träningsbiten då man dagligen, 8h/dag befinner sig bland stänger, löpband, crosstrainrar, hantlar m.m.
Då känner man nästan hellre för att komma ut i friska luften eller kanske tilll någon tennishall/simhall istället för att få svetta av sig.
Visst är det härligt att få jobba med kroppen så länge den mår bra.
Igår var jag hos en sjukgymnast som håller på att utreda alla mina krämpor (rygg, nacke och baksida lår) som sa "Visst är det bra att hålla igång kroppen, men är man uppe på elitnivå och tränar är det nästan hälsosammare att att vara en soffpotatis". (skämt å sido)
Kroppen får ta så enormt mkt stryk när man hela tiden ligger på gränsen. Dock är det den man måste ligga och nosa på för att verkligen uppnå sina mål. Så vid det här laget är man väl medveten om att, har man inte ont ena dagen så har du det förmodligen den andra. :)
I och med att jag har scolios så har jag mer eller mindre alltid haft problem med just ryggen... vilket tär.
Men jag hoppas han kan hjälpa mig nu, vilket jag tror. Han har gjort det förr så varför inte igen?
Imorn ska jag även till naprapaten som jag var hos för 2 v sedan. Nu jäklar :)
Sa ju att jag skulle utnyttja mitt frikort så länge jag kan! Dessvärre kan jag inte använda det hos honom, attans.
Onsdagen bjuder även på ett härligt 11-timmars jobbpass, tjoho... Så snart är det nog dax för att sussa.
Syns, hörs eller så.
Tjipp
Hem ljuva hem
Till mitt försvar får jag säga att det var för att jag satt i sista minut och knåpade ihop inlägget innan vi skulle ut och käka middag. Jag hade ju en tid att passa, så det blev skrift under press.
Middagen var riktigt bra. Micke och Kenny hade varit och beställt bord på en fin liten italiensk restaurang nere i byn.
Dock var det så fullbokat så vi hamnade i den rökiga hörnan...(jag jublade högt...not.)
Fick som tur var byta bord då vi hamnat bredvid ett fullkomligt bolmande bord, tur tur tur.
Jag , Marko och Mia beställde pasta med skaldjur som skulle ha lite sting i sig. Det stod "spicy" på sidan om rätten på menyn..
Ett mer passande ordval hade varit "super-spicy". Vi alla tre var i vanliga fall fan av hyfsat stark mat, men det här tog nog priset. Med hälften av maten kvar på tallriken och röda runt läpparna med känslan av att vi skulle brinna upp släckte vi törsten med litervis av vatten. Kenny och Micke var mer än nöjda med sin köttbit.
Så till efterrätt svalakade hälften av gänget av sig med lite god glass medan den andra halvan fortsatte att njuta.
Hemma väntade kortspelet "7:an" och sen var det hopp i säng.
Klockan ringde 05.45.
Jag gick upp för att packa det sista, slängde i mig lite frulle och sen var vi iväg.
Micke släppte av oss på tågstation som skulle ta oss till flygplatsen.
Under tågresan satt vi och kolla igenom alla filmer som vi spelat in under våran vistelse i Schweiz, herregud vad roligt.
När bilden på markos och kennys lunch från gårdagen visades på displayen tittade båda lite illamående ner på respektive mage och konstaterade att dem inte varit allt för snälla mot sina barma kroppar (läs mage :).
Kenny skulle från och med idag sluta äta, mao fasta.
Väl på flygplatsen på väg mot gaten fantiserade kenny om blåbärssoppa och någon god smörgås till middag... jaha ja?
Hans fasta sprack inte bara där under dessa tankegångar.
Redan på flygplanet då en flyvärdinna kom för att dela ut frukost ( bagels, sockeryoughurt och chokladbit) var Kenny den som var på allerten för att fälla ner allas våra bord som satt uppe på stolen framför.
Både Marko och Kenny tittade på varandra när den "delikata" frukosten stod uppdukad framför dem och frestade.
Båda två log lite lätt och sa: "vi är inte hemma ännu, det var i morn fastan började va?"
Yeah right!
Dem undrar varför deras mage gör uppror..........................................? Hmm..Ja, jag undrar ja.
Vi hade lämnat det soliga Schweiz ( självklart tyckte solen att det var läge att bjuda på sig då vi skulle åka hem till sverige, såklart.) bakom oss för att åka hem till gråtråkiga sverige....å jippi yo!
När hjulen slog i marken på arlanda skyndade vi till väskhämtningen. Allt gick smärtfritt och sen var det raka vägen in till staden för att hämta upp nisse och hugo. Därefter släppte vi av Kenny och åkte vidare till affären, den svenska!
Nu är det riktigt skönt att vara hemma igen.
Här vet man hur allt funkar.
Man behöver inte fråga, undra eller hoppas på något, här gör man som man vill och tycker är bäst :)
Det första Marko hittade när han kom hem var de bortsprugna skidglasögonen... hoppsan, dem fanns visst!?..
Vistelsen i Schweiz var helt fantastiskt underbar och riktigt rolig, precis som jag trodde.
Detta kom att bli en resa med många minnen, något vi aldrig glömmer.
Allt detta tack vare kenny.
Utan hans påhittighet och fantasi så hade inte denna spontana resa blivit av.
Så kenny, det största tacket går till dig, DU ÄR UNDERBAR.
TACK!
You know we love u! (våran tredje part ;)
/Jessica (& Marko)
Offpist
Idag har vi haft grym skidåkning med riktigt skönt underlag.
Vi har nog varit mer utan för pistområdena än innanför. Iof så fick vi den bästa skidåkningen där oxå, vi riktigt surfade fram på den nylagda snön...ja, alla förutom Marko som mest låg under.
Väl uppe igen hade skägget frusit till is men som tur va så var han oskadd.
Det har använts 2 meningar rätt så flitigt här nere under dessa 4 dagar. Den ena är: "Pass på!" och "På riktigt".
När Kenny eller Marko ger skri med orden "Pass på" ska man ta skydd. Då betyder det nämligen att det är en illaluktande doft som är under spridning eller så är det en panikuppmaning på att "nu är det dax att göra sig beredd att stiga av liften."
"på riktigt" vet jag inte riktigt vad det betyder, men jag antar att det är ett annat begrepp för "allvarligt". Eller hur kenny? :)
Efter att ha åkt flitigt under hela förmiddagen skulle vi o ta oss ner till en värmestuga..
Det fanns bara en väg dit, nämligen genom "helvetesbacken" som Marko kallar den.
Måste faktiskt medge att den var snäppet värre idag då man sprängt bort laviner i just det hanget under natten.
Jag och Kenny åkte puder medans Marko sick-sackade sig ner för branten.
Själv slutade dock min färd på nacken... vilket var sådär halvskönt.. Inställningsmanicken som sitter precis bak i slutet av skallbenet skar in fint då jag dök med huvudet före. Men jag lever..
Lunchen bestod av sallad och lax för min och mias del. Marko och Kenny däremot beställde skälvklart det mest onyttigaste som fanns på hela menyn. Förätten bestod av en korg Pommes. Huvudrätten var stekt rösti med osttäcke, bacon och ägg.... 
Efter lunchen beslöt sig jag kenny och mia för att ta ett sista åk ända uppifrån, marko var dock helt slut och öm i varenda muskelcell i låren så han åkte in till värmestugan för att värma sig med en öl.
Vårat sista åk blev ingen höjdare, dålig sikt och även vi kände att alpluften tagit ut sin rätt i våra kroppar.
Under nedfärden kom vi till den berömda stubben.
Kenny fick hela befolkningen som skulle passera ner att stanna upp.
Han klev upp på stubben och tog ett djupt andetag...
"Hertlich wilkommen Minen damen unt herren. Ich haise Kenny. Ich vone in schweden unt Ich bin 40 yare alt.
Das is aine "Stubbstaret". Alen susammen; 1, 2, 3!
Översatt till svenska så bad han om allas uppmärksamhet för att demonstrera en "stubbstart".
Det mest sjuka av allt är att han fick med hela den uppstannade folkmassan att räkna in honom.
Det han dock inte själv hörde var en tysk som åkte förbi oss andra efter hans "uppvisning" och utbras i den inet allt för okända meningen: "dumme schwede!"
Självklart kunde inte jag vara sämre så jag testade oxå på en "stubbstart".
gick fint!
Under de sista fem minutrarna på vägen ner möter plötsligt upp Micke som tydligen varit ute på egna äventyr och åkt sjukt bra puder.. Efter att ha jobbat på förmidddagen skulle han möta upp oss uppe på berget....jo tjena, lätt att mötas upp då ahn inte har en mobil...fråga mig inte varför men han hade iaf gjort ett tappert försök och genomsökt nästintill hela området. Dock letat efter min oranga jacka som jag såklart INTE hade på mig denna dag... too bad. Men som sagt, han hade haft en toppendag trots allt och Kenny blev lagomt besviken då han fick höra om hans äventyr..
Synd Kenny..
Väl nere och skiddagen var till ända skulle bara skidprylarna lämnas tillbaka på skiduthyrningen. Marko kommer då på att han glömt sina skor hemma i huset. (surprice!?) Kenny även kallad alisa "Mr jag -fixar" ställde självklart upp som hjälpreda. "Hoppa upp här Marko.
Kenny med hjälm, pjäxor och full skidmundering stapplar fram genom folkhavet som lyssnade till afterskin med en 35årig Marko (iförd endast strumplesten på fötterna) på ryggen skrikandes "Achtung!, achtung!".
Nu fick väl allmänheten ännu en anledning att kalla oss "dumme schwede".
Vi har haft en toppensemester!
Till sist vill jag med Marko och Kenny tacka så enormt mycket för 4 underbara dagar här nere i schweiz.
Tack snälla Micke och Mia för gästfriheten och äventyrliga dagar.
Men hörni! tro oss, We will be back! ;)
Ciao!
Crazy Frog
Men efter en stadig och god frukost var vi mer än redo för att ta oss ann snöovädret och bege oss ut på nya äventyr.
Kenny (alias crazy frog) fick låna hjälm+ glasögon idag av Micke.
Grejen var den att hjälmen var liiite för stor för glasögonen, eller så var glasögonen för små för hjälmen? Hur som haver så fick en sån där charmigt snygg glipa mellan hjälm och brillor.. (Om ni inte vet vem crazy frog är, sök upp det på internet så förstår ni vad jag menar. Kenny gör ju här en brilljant look a like på just crazy frog.)
På vägen upp i kabinen möter vi ett gäng japaner som kenny mer än gärna underhåller.
Han drar ner glasögonen från hjälmen och ger ljud som crazy frog; dam dram dam dam dram dam dam....
Japanerna ler stort och nickar på huvudet samtidigt som dem letar efter kamerorna i diverse magväskor.
I andra kabinen upp blir Marko akut törstig och utbrister; "Jag är så törstig så att jag skulle kunna äta snöbollar"
"Jessica, är det farligt att äta snö?".
Kenny kontrar med att "det är tur det inte växer några levande växter här, för då skulle dem vissna fortare än kvickt av din jäsande och grodda ost-andedrät från gårdagen"
"Tulpanerna skulle tappa alla blad, det skulle bara finnas den lilla pluppen i mitten kvar efter ett andetag från dig"
Nu sitter nog de flesta med djupt rynkad panna och tänker :What?
Låt mig förklara.
Igår bjöds det på kex, ostbricka och vin efter maten.
Dock var det bara Marko som åt, och det var inte lite, därav kennys återkoppling till växterna..
Okej, Vädret var som sagt inte med oss idag men vi försökte göra det bästa av situationen.
Marko satt under hela sittliftsfärden (dryga 10min) och komenterade allt som åkte under oss... det var nämligen bara han som såg ut igenom fönstret.
"Happ, här kommer en snowboardåkare"
"oj, oj här kommer en telemarkare"
"Nämen, där kommer en Marko...shit va skranglig"
Efter 2 åk var det dax att gå in och värma sig med lite varm choklad och gulachsoppa.
Dyngsura och mindre laddade gav vi oss sedan åter igen ut för att "njuta" av regn och rusk.
Väl ute i stormen ser vi med förvåning att dem stoppat hela liftsystemet.
Alla utbrister; "neeeej, men vad tråkigt..."
Så detta skulle få bli vårat sista åk för dagen, men även det längsta.
Jag tror nog att allt hände under denna sista halvtimme.
Kenny skulle som vanligt utmana ödet på de mest riskabla områdena.
Han och Micke skulle testa offpisten men glömde att det är rätt så svåråkt i djup blötsnö.
Båda slutade lätt begravda under snön.
De 2 små prickarna är Micke och kenny.
Marko blev såklart sugen att testa lössnön han oxå.
Dock råkade han pricka in det enda stället på hela glaciären som INTE hade någon snö.
Han for som en vante och landade i stenröset..
Ibland blir jag lite fachinerad över hur Kenny som är fyllda 40 kan ha lika mycket energi som en 5-åring.
Han ska prova på allt som kommer hans väg. Är det inte hopp ut över kanter och buskar så ska han upp och klättra på stubbar osv.
Här nedan gör han en "stubbstart" som han så fint själv benämner det.
Duktigt kenny! Det gick vägen.
När vi väl kom ner till byn hade vi fått mersmak och bestämde oss för att åka vidare till barnparken, det var det enda stället där liftsystemet fortf gick i rullning.
Marko var mer än överlycklig och skrek "Det här, det är det här gillar jag, precis min smak av backe!"
Jag och kenny hade våran farttävling... behöver jag säga vem som vann?
Grattis Jessica.
Kenny kunde inte förstå hur fan det gick till.
Jag har svaret,men jag säger inget så har jag ingenting sagt :)
Idag har vi verkligen provat på allt i liftsystemets utbud. Till och med ett ståband.
(Som vanligtvis är till för 2-5 åringar, men det gick ju bra det med)
Här, Kenny och Mia.
Efter en timme i barnbacken var vi mer än nöjda och begav oss mot bussen som skulle ta oss hem, hem till värmen.
Men nej, nej nej nej! Hur bär du skidorna Marko?
Turist? Ja visst.
Trots dåligt väder har vi haft en kanondag som bjudit på många skratt och sköna stunder.
Nu ska här njutas framför brasan, det är vi värda.
Ciao!
Paradiset
Visst att Österrike kan erbjuda grym skidåkning, men jag säger bara ;HERREGUD vilken vintervärld!
05.30 ringde klockan. Jag klev med vana troget upp, käka fruskost och plockade ihop de sista prylarna medans jag hörde hur Marko gång på gång snooza väckarklockan.
Kl 06.30 skulle vi hämta upp Kenny.
Marko kliver upp 06.15..
Vi kommer iväg 06.52 efter att ha letat i HEEELA huset efter markos bortsprungna skidglasögon som han förlagt NÅGON STANS. Innan han kom på att han inte packat ner dem i väskan kommer den inte allt för ovanliga komentaren; "men la inte du ned dem?" Ibland undrar manju ifall han är 15 istället för 35....jisus.
Ja, ja. Passen var iaf med så vi kom igenom tullen och kunde borda planet för avresa mot schweiz.
Resan gick fort då vi hade med oss datorn för att kunna se en "så himla bra film" som marko fixat för att få tiden att rinna iväg... Å visst gjorde den det, dock med slutna ögonlock.
När hjulen slog i backen vaknade både jag och Marko med skavande öron efter att vi somnat in med hörlurarna inpluggade för dryga 2 timmar sedan. Marko lämnar en härlig snusfläck på min vänstra axel så visst hade han sovit gott.
Våran skjuts hä'mtade upp oss för att sedan ta oss raka vägen upp till skidområdet.
Vart vi än tittade omgavs vi av enorma snötäckta bergskedjor. Kändes som att man åkte omkring i en sagovärld, sååå mäktigt.
På väg upp till glaciären..
Efter att marko och kenny har hyrt till sig en utrustning med de absolut "värsta" prylarna schweiz kunnat erbjuda satte vi oss i den första gondolen på väg upp för att möta den högsta toppen på 3029m över havet.
Den vyn var helt sjuk. Klarblå himmel, vindstilla och korpar som seglade ut över dalarna.
Kenny tyckte vi skulle "provköra" våran tävling.
Vilket skämt, haha.
När jag nåddemålet hade knappt kommit halvvägs.
Självklart kom alla bortförklaringar "det var ju värsta puckelpisten ju"
Eller så så var det lite uppkört som jag skulle kalla det.. men men..
Under natten hade det kommit ca 1m nysnö så Kenny fick sitt efterlängtade puderåk, han jodlade så hela glaciären kom i gungning, coolt. Å där måste jag medge att han är duktig.
Marko fick sig oxå en upplevelse..
Han försökte förbrilt leta efter gröna nedfarter, som skulle leda oss ner till byn hela vägen ner från 3029m.
Dock var vi tvugna att passera en svart backe med skylten ovan som varnade för "farlig nedfart"... eller backe...det var snarare en offpist.
Med skräck i blicken klarade han sig undan med ungefär 5 vurpor bara :)
Han fick även syn på ett litet hopp som han snyggt skulle stajla ut över.
Samtidigt som han tog fart och flög ut över kanten skrek han "kolla här jessica"....
Såg bra ut ända tills landningen kom för att möta honom.
Liiite för mycket framvikt och han landa med ena skidan i luften.
Vi fick oss ett gott skratt.
Sista åket tog oss drygt 45min.
Så efter hälften av vägen stanna vi till för att ta oss allt i från the´, öl, vin, varm choklad med mackor,kakor osv.
Efter det var vi redo för resten av nedfärden.
Nu har vi nyss avsmakat en enormt god middag med gott vin..
Snart dax för uppladdning inför morgondagen då vi tydligen ska ut på heldags offpist.
Auf wider sen!
Schweiz nästa
-japp, det är med.
Jo ra, imorn bär det av med plan över molnen. Nämlingen till Schweiz (Engelberg), där väntas grym skidåkning med skinande sol och blå himmel, shit va nice!
Under dessa 4 dagar väntas två tävlingar. Marko har fått för sig att han lätt (notera lätt) tar mig i störtlopp (alltså, bara rakt ner). Hur han får ihop det när han säger att han absolut inte ska åka branta backar och trivs bäst i transprtsträckorna mellan själva skidbackarna förstår jag inte riktigt, men men vi får väl se.
(Här ska rejsas :)
Kenny som oxå ska åka med har även han utmanat mig i skidbacken. Han har klart och tydligt artikulerat till mig att han faktiskt varit S K I B A U M ett år i alperna...ett år?..
Jag artikulerade tillbaka; K E N N Y, J A G H A R T Ä V L A T I U T F Ö R S Å K N I N G I 8 Å R.
Men han är fast besluten och övertygad om att jag inte kommer ha en chans mot honom i nedfarterna..yeah right...
Dock vet jag att Kenny mer eller mindre lämnar hjärnan hemma innan vi står redo ute i skidbacken, så ja, vinner han så vinner han på mer dumdristighet än jag.
MEN! glöm inte att jag är näst intill jordens största tävlingsmänniska.. hehe.
Fast vänta, Det finns iof en till. Min Faster Carina.
Tro mig, det går hett till under kub-tävlingarna som brukar vara en tradition under våra "släktträffar".
Då är det på liv och död, det både syns och hörs över området, så vi brukar stå för grym lag-anda hon och jag... :)
Undrar hur denna resa kommer att ta form egentligen?
*Marko vill bara åka i gröna backar (platta), eller han sa att han kan sträcka sig till blå backar (kanske).
*Jag åker gärna i de svarta och låter det mer än gärna susa i öronen, vilket marko ser som ett tecken på att nu är det dax att slänga sig på mage för att få ner farten lite.. Han åker även hemskt gärna med uppknäppt jacka, allt för att få så mycket motvind som möjligt. Alltså, helt tvärtemot oss andra..
*Kenny däremot vill säkerligen hoppa från klippkanter och gärna stå så nära en glaciärspricka som möjligt och picka lite nyfiket längst sprickan med staven för å se om den verkligen håller..
Ja, ni ser. Kanske ni ska fråga var och en sen hur vi haft det, för som det ser ut just nu så kommer vi att semestra på tu man hand.. kul....kul...jättekul.
Dock kom Kenny till mig förra helgen och tog mig åt sidan och försökte lite snyggt förklara för mig att; "vore det inte roligt att få åka lite snabbt när vi är i Schweiz? jag menar, du och jag är ju vana skidåkare..Visst kan vi åka nåt åk med Marko... men sen kan vi väl åka i lite brantare backar och åka fort? Ora dig inte för Marko, han har ju mobil."
Schyrre, det är en riktig kompis va?! haha.
Misstänker att även denna resa kommer bli oförglömlig, likt de föregånde resor vi gjort.
Om jag inte kommer åt något internet där nere så kommer ni få smaslig läsning då jag kommer hem på söndag!
Don´t worry.
Go tur!
Väckarklocka..
Kom hem 23.30 från dykkursen igår och skulle upp 05.30 då jag skulle stå pigg och allert på jobbet klockan 07.00.
Klockan (mobilen) ringer mycket riktigt efter den tid som jag snällt ställt in den på.
Jag minns att jag kikar på luren och konstaterar att klockan är 05.30 och det är dax att kliva upp.
Jag konstaterar.... men inte min hjärna. Den vänder ryggen till luren rent demonstrativt för att glatt sova vidare.
Vaknar till, känner den där äckligt jobbiga känslan av; Ehm...Hur länge har jag nu sovit, är det tio minuter eller är det 1 timme? Hastigt drar jag av mig täcket och stirrar ett bra tag på displayens små siffror som efter ett x antal sekunder kommer fram sakta men säkert ur dimman som lagt sig på ögonhinnan.
06.45!
Jag skriker det vackra ordet: H-vete!
Marko vaknar men fattar ingenting. Jag ger honom en hastig puss på kinden medans ena halva benet kommit i ett av byxbenen. Jag hoppar som en iller mellan de olika stationer som min hjärna är inlärd med att den ska (hinna) göra på mornarna innan jag drar till jobbet.
STOPP! har du tid med rutiner nu? Nä, trodde väl det..
Jag tror att jag aldrig varit så snabb från sängen och ut i bilen som jag var i morse.
Så koncentrerad och snabb som jag var bakom ratten ute på vägarna idag skulle kunna jämföras då jag och Marko fick provköra superV-carten på gotland i somras. Även om inte min lilla pärla går i 220km i timmen som carten gjorde så gick det snabbt, dock lite för snabbt.
Halvvägs till jobbet ringer mobilen (den förädiska mobilen..). Med en hand på ratten och en blick som sveper febrilt från sida till sida över vägen och mellan backspeglar för att undvika en katastrof på vägen hittar jag mobilen och möts av Marko på andra sidan. Med yrvaken röst frågade han vad fan det var som hände.
Jag försöker förklara men vet nog inte ens själv vad jag säger.
"Men hundarna då?"
Ja jäklar, dem hade jag ju lovat att ta med till jobbet för att Marko skulle iväg.
Trött? svar JA!.
En sådan här start på dagen gör att stressen håller i sig under hela resten av dagen, vilket var rätt skönt iof, man kände sig jäkligt effektiv.
När jag dock väl klev innan för dörren här hemma igen var det som att bli nockad på första slaget.
2min i soffan och jag var borta... borta i drömmarnas värld.
Inte riktigt så här pigg och allert såg jag ut då jag mötte upp min kund i morse..
Men hann i tid gjorde jag allt.
Bra jobbat Jessica. -Man tackar!
Idrottsgalan...
Nej, för jag ska ju ligga på en bassängbotten och öva andning heeeeela kvällen. Hur sugen e jag på den aktiviteten just nu på en skala från 1-10? Tja, en sis sådär -1 kanske, med andra ord riktigt osugen.
Men men, ska det bli en mästardykare av mig så är det väl bara att bita i det sura äpplet och åla sig i den trånga maskdräkten och genomlida cyklopets tryck i fejjan.
Kom ihåg förra måndagen på kursen då läraren sa att spänn inte cyklopet för hårt för då kan ni få gå med märken i ansiktete hela morgondagen. Å det skulle vara snyggt.
"Hej det är jag som är Jessica din nya PT, Ja som du ser så dyker jag ganska ofta"... i bassäng..så oroa dig inte över de glasögonformade märket som jag har i ansiktet... det är lite jag bara"
Nej det senariot ska jag försöka undvika.
För övrigt har jag haft världens tråkigaste dag på jobbet tror jag. Haft sjukt många avbok och ont i kroppen som i sin tur bjudit på ett härligt humör..
Hänt något positivt i dag? Ja faktiskt.
Var in på vårdcentralen idag igen, och se på tusan. Nu har man blivit stammis så nu fick jag ett sånt där litet fräckt frikort som det så sött heter. Så nu kan jag tillsammans med alla panchisar gå och vifta med det lilla blå om att vi har förtur och slipper BETALA, hehe.
Jag säger bara, "here I come!"
Så fort jag får en ny krämpa ska jag utnyttja min gratisvistelse i sjukvården på direkten,belive me. ha! kul!
Hänt något neggo förutom att det varit en tråkig dag på¨jobbet? Ja.
Nu har man fastställt att jag är övertränad och har muskelinflammation i både bröst- armbågar-mage-knän-rumpfästen och ryggslut.
Å Vad gör man då åt detta? Man tränar i den mån man kan och de muskler som inte är inflammerade.
Vilka muskler finns kvar att träna?.. Nacke och vader,oh happy day..
Så ser ni någon med tjurnacke och enorma vader på en annars förtvinad kropp så är det väl jag. Suck och pust.
Men men, man får väl trösta sig med att det kunde varit värre.
Nu ska jag börja röra mig mot dykkursen.
Simma lugnt.
Sköna dag
Känns lite gammalmodigt varje gång man ligger i sitt gamla flickrum, men jag sover alltid lika bra och vaknar varje gång helt utvilad då jag sovit där. Jag gick och la mig inte allt för sent för att vara en Lördagskväll, runt 23.30. En snabb blick med beundran över mitt konstverk på min garderobsdörr (har även gjort en liknande tavla som jag gett bort) drog jag upp täcket lite högre upp än till hakan, lite så där myslångt upp.
Kom ihåg att jag tänkte: "Kanske man skulle läsa lite så man blir lätt sömnig?" Jo tjena, den boken braka i golvet innan jag ens hann bläddra. Vet inte vad det är som gör att sängen, kudden och täcket där "hemma"får mig att slappna av till 100%. Det är rena drogen att lägga huvudet på kudden.
Kl 10.57 slog jag upp ögonen och fick en smärre chock när jag såg vad klockan var. Men gu så skönt, och perfa tajming till det att WC i utförsåkning skulle visas på tv.
Efter tv-tittande och god frulle gick jag och pappa ner i boden för att kolla efter mina skidprylar. (drar till schweiz på Torsdag:) Dem gick precis in i min lilla kärra. Därefter bar det av hem till syster. Vi hade bestämt att genomföra en långpromenad, och visste blev den lång! Tror att vi gick igenom hela Tullinge. Efter en promenad på närmare 90 min var syrran helt slut och även jag hade känningar i ljumskarna måste jag medge.. Shit asså,nu måste jag komma igång med lite work out igen.
Tillbax vid bilen rullade jag hemåt för att mötas av ett hus som skrek "hej-kom-och-hjälp-mig" då jag öppnade dörren. Hade lust att bara stänga igen och försöka ljuga eller låtsas för mig själv att jag inte sett nåt, och sen bara åka därifrån. Men jag visste ju att förr eller senare så måste skiten städas bort i vilket fall.
Så jag rullade upp tröjärmarna och sen var jag igång..
3 timmar senare satt jag som en zombi i soffan och njöt, ja jag njööööt av god mat och av en duktighetskänsla som infann sig.
Nu väntar jag bara på att marko ska komma hem så är denna helgen fulländad.
Änglar
Hon finns idag inte med oss här "in real life", men jag är övertygad om att både hon och super-farfar Nisse som också han för övrigt fyllde 77år den 15:de november -08 håller ett vakande öga på oss nära och kära, vilket vi älskar dem för.
Stort grattis till er båda. Tänker på er.
Kramar i massor!
(Visst brukar man tända ett ljus vid graven eller minneslunden på speciella dagar som ett tecken på att dem som "lämnat" oss finns kvar i våra hjärtan och tankar. Men eftersom att jag inte har varit i närheten av kyrkogården och vårat samhälle utvecklas i en hej dundrandes fart så skickar jag här ett litet internet-minnes-telgram med min hälsning istället. :)
Sov gott.
Vilodag
Först jobb, sen städa, duscha, handla och gasen i botten hem till kenny för att fixa käk.
Kenny själv var på "high school musical" med sin dotter. Så jag Marko och Philip tog oss friheten att påbörja matarbetet i kennys kök.
Jag stod för matlagningen, Phille assisterade utomordentligt bra medans Marko försökte Trimma huvudet med Kennys inte allt för fräsiga trimmer... Den tog lite som den själv tyckte var lagom. Jag och Phille stod dubbelvikta över skärbrädorna när Marko visa skalpen in genom köksöppningen. Stackarn såg ut som en munk! Ha ha.
Som tur var hade Philip en kompis som bodde i närheten som ägde en bättre trimmer, så munkfrillan fock bara bli ett substitut till ett gott skratt, och må det så också förbli tack.
Efter en god förrätt beståeende av en chiliost och kalkonsmörgås som gjordes i ugn väntade en god varmrätt av bakade rotfrukter och potatis med ungsstekt kyckling inlindad i bacon, tillsammans med en fräsch sallad och tzatsiki.
Till det bjöds även vin.
Niklas skötte sig fin fint som inhoppare istället för Mojje i Lets dance.
Vi fick tillfälle att gratulera honom då vi senare på kvällen mötte upp hela gänget inne i stan.
Kvällen avslutades en sväng på Cafe´t. Efter Mycket dans och roligt sällskap satte vi oss nöjda, glada men trötta i en taxi som skulle ta oss hem.
Idag har jag verkligen inte gjort ett jota. Jag har....ehm... ja vad vad har jag gjort egentligen?
Jag har setat lite i soffan, kollat lite tv, stirrat ut genom fönstret, legat lite mer i soffan och så hann jag nog med ett kik till ut genom fönstret.. Ja, herre min skapare vad jag har ansträngt mig idag..Eller så inte.
Eftersom att Marko åkte ner till Växjö idag på lite jobb (lite sådär lagomt bakis...hehe) så passar jag på att vila ut mig lite till ute hos mamma och pappa på mörkö.
Nyss varit ute och försökt mig på en promenad i friska luften. För er som aldrig varit ute på Mörkö så kan jag berätta att här går man normalt inte ut efter kl 15.00 såhär på vintrarna. Det finns nämlingen inga gatubelysningar och eftersom att det är mitt ute på vichan så kan jag oxå tala om att det var svårt att lokalisera sig. Men jag kom hem igen iaf. Phu.
Blev dock skitskraj där jag gick i min ensamhet med ficklampan i ena handen. Eftersom att jag inte orkar gå och lysa med ficklampan med rak arm framför mig hela vägen så låter jag den lixom gunga med i armpendlingen. Mitt i armpendlingen ser jag något skymta i ficklampans ljus. Jag lyser upp det skräckinjagande som gestaltar.... en människa!? Ja, där stod en grabb helt tyst vid busshållsplatsen utan att säga ett knyst förrän jag lös upp honom. Tror ni ficklampan gick som en fyr på vägen hem? oooo ja. Ända tills batterierna tog slut...
Nu är det snart dax för middag.
Här vankas lax har jag hört, mumma.
Cykel nästa?
Som idag.
4000 spänn fattigare efter att mekanikerna stuckit in huvudet i min bil och pillat lite på nån skruv och smörjt nån axelled..eller vad det heter?.. H-vete, ska nog byta ut bilen mot cykeln snart, om jag så måste kämpa i snöstorm eller i ur och skur för att ta mig till jobbet. Måste bara börja planera mina dagar lite bättre då.. Vanligtvis går jag ju upp vid 5 om jag börjar halv sju.. så om jag ska börja bika (läs bajka) till jobbet innebär det att jag måste upp vid SENAST tretiden.. hmm..då har jag ju nyss nästan somnat..
A men nä. Det kommer ju faktiskt inte. Då slutar det väl med att jag ligger i ett dike pga envist trötta ögonlock som inte orkat ta mig hela vägen fram till målet. Å det skulle ju vara snyggt..
Komma haltandes inspringande i gymets reception på jobbet i sista sekund med andan i halsen, trasiga byxben och hjälmen på sne´. Leran skulle väl ha letat sig upp någonstans i halshöjd då jag försökt kravla mig upp ur diket med cykeln släpandes i byxbenet som fastnat i cykelkedjan. När jag väl står där med smuts och svett (för jag har ju trampat som en tok för att verkligen hinna i tid efter att ha sinkat tid under vurpan) droppandes från kläderna försöker jag förklara att det hände en olycka på vägen... som om man inte skulle misstänka det kanske?...Hemska tanke, Nej tack.
Så ja. Bortser man från alla kostnader som JAG HADE KUNNA GJORT SÅ OOOOOOTROLIGT MYCKET MER ROLIGT FÖR så är väl bilen helt underbar. Den tar mig trots allt dit jag vill, när jag vill.
Hurra för bilen.
Bu för lapplisor, jobbiga regelskyltar, kostnader och allt annat som gör livet liiite mer ansträngande och komplicerat.
Låååång dag
Vad fan gör jag uppe nu? Kom iof hem för drygt 2 timmar sen men innan man kan hoppa i säng och koppla av så måste man ju berätta dagens händelser för sin partner, kolla lite tv, fixa käk, äta, låta maten smälta... ja you name it innan man som sagt kan känna sig klar för sängen. Så medans maten landar mjukt i säcken passar jag på att skriva några rader.
Idag har det verkligen varit en lång dag. Hade ställt klockan på 07.00.
08.53 hör jag att marko vrålar "va fan har inte min klocka ringt för? Jag blir stel som en pinne under täcket och låter mina ögon möta ljuset...ljuset!? Ja! Det sken rakt igenom mörkläggningsgardinerna,och lyser det igenom dem så är det verkligen ljust ute. Och det innebär att klockan INTE är 07.00. Hatar att försova mig.
Är det någon gång som man är snabb på att göra sig i ordning så är det när man sovit över tiden.
Jag hade min första kund 08.30. Ångest!
Som tur var så va det en av mina bundis-kunder som hade förståeelse, puh puh puh.
Trots trötta ögon och en "jag-har-inte -försovit-mig-look" så rann resterande dag på rätt fint faktiskt.
Mycket att göra på jobbet så tiden sprang på bra.
Efter min sista kund åkte jag fullt vinterpåklädd ut till Hammarbybacken för att möta upp Marko. Han skulle spela in en sketch tillsammans med Josefin Bornebush. Kallt som tusan var det men man fick sig några ordentligt värmande skratt trots allt.
Imorn SKA jag upp kl 05.30 så nu är det mer än dax att trycka på Off-knappen.
Simma lugnt.
Utredd till max
Efter en dags arbete så mådde jag fortf inte 100, ont i hela kroppen och andningen vill inte som jag.,. :(
Men jag kände att jag var tvungen att gå på dyket iaf eftersom att den redan var betalt och inplanerad för att hinna bli klart tills vi drar till COSTA RICA i april! Däremellan ska vi ju hinna med melodifestival mm. Så det är bara att bita ihop.
På kursen var vi full klass, 8 pers, 7 tjejer och 1 kille. :)
Innan vi fick skriva på alla papper för att få godkänt av läraren att vi får gå kursen så frågade han alla om det var någon som svarat ja på någon av hälsofrågorna. Jag räckte upp handen och svarade att jag har astma. Men eftersom att jag inte är beronde av mitt astmaspray dagligen så var det inga problem. Efter mig räcker en av de andra tjejerna upp handen för att hon oxå kryssat i en Ja-ruta. Dock pga av att hon haft en hjärntumör.................... Hur allvarlig kändes min astma på en skala då? Typ - 7.
Hallå ja!? Här klagar man över onda leder och muskelfästen och så sitter det en tjej, 1 år äldre än mig och säger att hon haft hjärntumör som 21-åring? Det är då man känner att "va fan,vadå svårt att andas? jag kan nog springa ett marathon iaf trots lite pain in the as".
Vi hade iaf mycket gemensamt hon (ebba) och jag, båda jobbar på gym och har träning som intresse, kul!
Angående cancer. Börjar snart tro att det är någon form av förvarning till mig? Inom perioden av typ 2månader har jag säkert stött på 6pers som berättat om att dem nyss genomgått en behandling för hjärn eller bröstcancer?? Lite läskigt? svar: JA.
Trots att jag blivit lite nedtryckt i skorna efter hjärncanceravslöjandet under kvällen så vaknade jag åter inatt med bröstsmärtor och tung andning. Så efter ynka 2 timmars sömn satt jag på akuten ännu en gång. Ytterligare några rör blod fattigare så konstaterades det att jag är "frisk". Dem har nu utrett mig till max, vilket känns skönt. Det som orsakat mitt måeende på sista tiden är Ett segt virus med sviter från lunginflammationen + astman som får mig att känna mig hängig och öm i kroppen. Och visst är jag väl medmeten om att jag kanske borde börja lyssna lite bättre på min kropp oxå..Men har man hög smärt och tålgräns (och lite ignorant och envis oxå kanske) så vet man inte riktigt vart gränsen går förrän det är försent...Men denna vecka blir det inte någon träning för min del. Måste verkligen bli frisk och få läka nu, få känna mig pigg. Pigg.... hur känns det egentligen?..hmm..
Nu är det 100% fokus på jobbet istället, ska till och med jobba en del av helgen har jag bestämt.
Så nu ska jag ta min 1,5liters vattenflaska, rena kroppen och slappa lite till..
Ett händelserikt 2008
Jag satt och funderade här i dagarna ( får ju mycket tid till sånt nu då jag ligger hemma och tycker fortsatt synd om mig själv här i sjuksängen) om att: "Fasen vad det hände grejer år 2008." Nästan lite för mycket för att verkligen kunna ta till sig allt på en gång och njuta av det just då. Såhär i efterhand inser jag iaf att jag fått vara med om mycket.
1) Januari: Året fick en bra början då jag träffade min underbara stjärna i början av året . Dr Mugg.
2) Februari: Jag och syrran åkte med mormor och morfar till Thailand i 2v vilket kändes som 2år. Nästa gång reser vi nog ensamma..
3) Mars/April: Ett flertal resor med marko som giggade en hel del med "smalare än tord" runt om i landet. Gud vilket härligt gäng och jesus va grymma dem är! (Mycket gud och jesus nu va?)
4) Maj: Här började en lååång diet att ta sin början. Bara 4månader kvar..
Följde även med Marko på ett gigg till Mallis.
5) Juni: Vi hade en fantstisk midsommar här ute på Ingarö med goda vänner. Marko gick en match mot Robin Borg. Gissa vem som vann?..
6) Juli: Här började mina Lungor knasa. Första Lunginflammationen. Kom ihåg att mitt liv rasade samman för ett tag då en inplanerad (endast 2 veckor kvar till målet då sjukbeskedet kom) tävling gick åt pipsvängen... Men nu fanns bara fokus på den stora debuten i Athletic ftness SM. Bara 2 månader kvar av deffen....
7) Augusti: Denna månad blev istort sett rehab för min del pga av lunginflammationen. Blev tvungen att släppa deffen och bara ta det lugnt. Åkte till Gotland för att umgås med Marko som jobbade på Burmaister hela sommaren.
Gotlands kullersten.
8) September: Debut i Athletic SM. För att vara nybörjare och endast tränat gym seriöst i ca 2år så var jag nöjd med mina prestationer och min 4:e plats.
Glad att dieten var över.
Denna månad var vi bjudna på ett så ofantligt oerhört stort och påkostat bröllop utan dess like. Det tog plats i Marbella i Spanien. Det var nog ingen som anade vad som komma skulle. Såhär i efterhand kan nog de flesta av oss 300 gäster som var bjudna konstatera att vi nog ALDRIG kommer få uppleva en sådan tillställning igen. Det kändes som att vi flög in i en drömvärld där vi i 4 dagar blev serveade och uppassade dygnet runt. Inte nog med att vi bodde i en tvåvånings svit med jacuzzi uppe på taket så var dagarna planerade in i minsta detalj med händelser och äventyr som kommer bli svårt att glömma.
9) Oktober: Efter Marbella-vistelsen fick jag ett samtal där man frågade om jag ville följa med en alpin slalomklubb ner till alperna för att coacha ungdommar. Jag tackade ja. Så medans Marko var i Jamaica åkte jag till Österrike för att få bli påmind om hur kul det faktiskt är att åka skidor! 
jag sliter i österrike medans 
marko vilar i hägmattan.
10) November: Grattis Jessica 25 år! Hade en helt totallyckad födelsedagsfest med nära och kära. (Finns ett tidigare inlägg om den) Jag och syster gjorde även en syskontatuering. Fick den i födelsedagspresent.
11) December: Både november och december månad hade jag otroligt mycket att göra på jobbet. Enormt tryck vilket var kul. Träffade Markos mamma för första gången (Vilken härlig människa säger jag bara!). Hon hann inte mer än att komma ner hit till stockholm för att fira jul med oss innan hon började tjata om att hon längtade hem till Kramfors igen. Men jag förstod henne, en jul utan snö är ju skittråkigt! I och med att jag själv bott i Sollefteå i 4 år (ligger 4 mil från kramfors) så hade vi lyckligtvis mycket att prata om. Julen var verkligen en jul att komma ihåg. En jul utöver det vanliga. Inte alla som hamnar hos björn borg på ett glas champagne :) eller får ett dykcert med falfri destination i julklapp!
björn borgs lya. 
boken 
Så visst var år 2008 ett händelserikt år.
Inte sant så säg?
2009 kommer inte bli så dåligt det heller... ;)
Datorkrångel..
Vad hände igår? hmm...
Ja inte något allt för upphetsande.
Här hemma är det ju fortfarande sjukstuga. Marko ligger i feber och jag låter som 7 svåra år. Täppt och ingen röst. Vaknar väl en si sådär 5-6ggr per natt av att det känns som att jag har ett lock i halsen.
Men men jag e glad för d! ;)
Trots att vi var hängiga igår pallrade jag mig ut på en promenad och efter den mötte jag och Marko upp Kenny för bowlingmatch. Kenny kom gladare än gladast, gjorde glädjeskutt och sånt?? Why? A ja. Han får gärna vara glad, smittar ju lätt av sig och det behövdes ju på två vita, bleka och trötta själar som oss.
Första matchen vann kenny så han blev lite galdare än jätteglad. Grattis kenny.
Jag tog dock hem andra matchen. Marko blev plötsligt ännu sjukare och sa att han andrig tyckt bowling varit rolit... haha. Bra försök.
Efter bowlingen åkte vi hem för att göra en kycklinggryta. Å herregud vad god den blev...efter många om och men. Jag telefonterrade My stup i kvarten (som innehaver receptet) för att jag inte tyckte att grytan såg ut som hennes.
Men till slut blev det som sagt tipp topp.
Tack mysan! :)
Mätta och belåtna avslutade vi med en kladdkaka och glass. Sen var det hopp inunder täcket i soffan och godnatt.
Idag har vi legat och tittat på WC i utförsåkning.
Jag fick spasmer på att ligga still så jag drog av en storstädning i huset och åkte sen och handla.
Nu står köttsoppan på spisen och det doftar ljuvligt!
Imorn har jag tänkt att sammanställa år 2008 som var ett händelserikt år.
Heipa!
Räddingspatrullen..
"Här kommer piff och puff, varje gång nu..
"Här kommer världens bästa räddnigspatrull, som löser fallen för din skull, här kommer piff och puff!
Imponerad va? Visst kommer jag ihåg sen barnsben, det sitter i ryggmärgen. Ha ha.
Jo ra såatte...
Dessa figurer har underhållit mig idag.
Vaknade upp snorigare än snorigast imorse.
Anade dock att det skulle inträffa efter att jag först fick en ordentlig genomkörare på kroppen iform av kiropraktisk behandling igår. Sen senare på em så började jag som sagt ana oro..
Frös, trött och lite tung i andningen.
Innan en ordentlig förkylning bryter ut brukar jag få svårt med andningen pga min astma.
Så inatt, närmare bestämt runt 03.00 vaknade jag kippandes efter luft.
Jag hade förberett inhalatorn vid sidan av sängen i fall att... vilket var tur!
MEN, jag hade glömt att hundarna inte gillar när jag tar min medicin. Vet inte om det är ljudet som dem tycker låter farligt, hotande eller rent av läskigt? Hur som haver. Precis då jag sätter munstycket intill läpparna och suger in luft ställer sig båda två upp och rent av ylar..
En yrvaken marko reser sig sittande upp i sängen och skriker: "VAD FAN HÄNDER, VAD GÖR DU?"
När han fått förklarat för sig att jag bara tog min behövliga medicin kunde han slappna av och åter falla in i sin drömvärld..skönt för honom.
Jag däremot låg och vred och vände mig tills markos klocka ringde och det var dax för honom att kliva upp.
Då intog nisse och hugo position på varsin sida av mig samtidigt som vi blev underhållna av de små gnagarna och deras räddningspatrull på tv.
En räddningspatrull är verkligen vad jag skulle behöva nu, en sån patrull som kan göra mig frisk, nu nu nu!
Hoppas att det är denna förkylning/virus/infektion/bakterie....(kalla det vad du vill) som kanske legat i grundet till allt skit och långa tråkiga dagar hemma i sjuksängen.
Tror att jag aldrig längtat så här mycket efter att få börja jobba som jag faktiskt gör nu.
Sååååå ledsamt att bara va hemma, blä!
Har nog gjort allt, precis allt som min fantasi tillåtit mig och fått mig att komma på att göra. Så ska det fortsätta så här så kommer nog en session av tumrullning att ta sin början. Fast jag kanske ska skippa det. Då slutar det väl med inflammationer och överarbetning av tummarna oxå..
Nä, Nu piper ugnen. Dax att ta ut det nybakade brödet och invänta markos middag.
So long!
Full rulle, pigg och ångest
Jag vaknade av solen inskinandes från havet och isen spegelblank, mysigt, mycket mysigt!
Under en längre tid har jag lidit av en förbannad värk och smärta längst höger sida av skulderbladet och upp i nacken. Av känt fenomen bidrar det ofta till en sjukt jobbig huvudvärk som också ägt rum.
Så idag har jag varit hos en kiropraktor som sammarbetar med min kinesiolog, riktigt duktiga killar!
Det är verkligen beundransvärt hur mycket dem kan om människokroppen. Själv tycker jag att jag har enorm kunskap men den är bara en fis i rymden jämfört med deras, här snackar vi näst intill vetenskapsmän. Och ändå finns det nog HUR mycket mer som helst att lära.
Jag tackar iaf gud för att ett yrke som deras låtits uppfinnas.
Hur som haver så tror jag att han fått loss varenda liten kota som låg på fel plats. Bäckenet var tydligen helt vridet så det är justerat och jag känner mig som en ny människa. En lagom bra start på det nya året med löfte :D
Efter en välbehövlig genomgång och allt ligger på sin plats så tog jag bilen och rullde vidare mot nacka forum för att försöka hitta tillbehör till en kamera. Marko har en nästan nyss sprillans ny men har dock (såklart) tappat bort laddare, minneskort och sladdar. Det är bra jobbat!
Men nu har jag iaf styrt upp tillbehören, så nu ska här fotas.
Väl hemma igen väntade hundarna på att få komma ut och kissa.
Marko glömmer jämt lämna deras koppel hemma så jag gör mina egentillverkade.
Prima med småhundar där snören räcker till för deras kraftmotstånd :)
Efersom kylan biter i ganska hårt tänkte jag bara gå en 10mins runda med herrarna. Men efter 5 min tvärstannar Nisse. Drar först upp ena baktassen så långt upp mot magen han bara kan, precis som en flamingo-fågel . Därefter åker även samma sidas framtass upp. Sen kan ni ju tänka er själva hur lätt det är att hålla balansen på två tändstickor till ben, som dessutom ska hålla upp hela hans barma kropp. Han tittade på mig med sina stora klot till ögon och förlitade sig till100% på mig att jag skulle hinna fånga upp honom innan han föll i backen, vilket jag också hann och gjorde. Resten av vägen hem satt han parkerat innanför min jacka. Då var han nöjd.
Ännu en skön dag till ända.
Dax att börja plinka lite gitarr.
Perfektionist vs Harmonist
Tränat, kollat på wc i utförsåkning, dammat, diskat, tvättat och så har jag gått och slitit med damsugaren i hasororna.
Jag kommer på mig själv varje gång jag går och förbannar mig över damsugarsladden som fastnar mellan blomkrukor, i hörn eller runt ett stolsben att det var fasen inte så länge sen sist som jag städade..
Varför är man sådan jäkla "perfektionist" ibland?
Om någon skulle fråga mig om jag var en perfektionist skulle jag utan tvekan svarat -Nej!
Men tänker jag efter så är jag nog det, i VISSA fall.
För några år sedan snöade jag in i en viss typ av livsstil vare sig jag ville eller ej, som i sin tur gjort att jag vant mig vid att ha kontroll på saker och ting. Blir inte saker och ting som tänkt så kan det kännas som att nästan hela världen rasar samman.
Så idag har jag satt mitt nyårslöfte.
Nyårslöte: Att bara leva, njuta och ta dagen som den kommer.
Jag ska bli en harmonist! :)
Fast vänta, Njuta?
Vad är det egentligen. Det satt jag senast idag och diskuterade. Eller nej, jag lyssnade till en klok man som verkligen rådde mig till att börja njuta av livet, släppa på handbromsen och inte göra småsaker till världsliga problem.
"-Är det något som bekymrar dig? Om det är det, fråga dig själv: "är/var det verkligen så farligt?" eller
"trivs JAG med det här?" Om inte, gör något åt saken. Annars kommer problemet ligga och gnaga dig i nacken och blockera dig från att släppa fram den glada och välmående energin som behövs för att leva framåt och växa som person."
"Det är dax att börja unna DIG själv godasakerna här i livet och inte bara tänka på allt och alla andra i din omgivning och deras aggerande.
Gör det som du tycker är roligt och mår bra av." Hakar du upp dig på någon småsak så borsta bort det,sträck på dig och gå vidare. Tänk på något posivit, det som gör dig glad, du är ju för fan stark!"
Det orden/meningarna kommer jag gå tillbaka till många gånger och påminna mig själv om. Han har ju så rätt.
Visst låter det lätt men som vanligt så är många saker lättare sagt än gjort.
Men öppnar man munnen och sinnet så ska det inte vara så svårt, så pass klok är jag.
Alla är vi födda med en mun och en röst som är till för att kunna förklara sig med och göra sig hörd med.
När vi nu har den unika förmågan att kunna prata så varför inte lösa de bördor som hänger över oss och gå till botten med allt som irriterar och gör oss oroliga? Då har vi ju löst problemet med oroliga magar och tyngda axlar av negativa känslor.
Ja, det är lätt.
Vill man så kan man.
Och det är det som jag intalat mig själv nu.
Att vara öppen, ärlig (både mot mig själv och andra), tillmötesgående och Inte krångla till allt så jävligt.
Att inte göra saker och ting svårare än vad dem är.
Allt detta VET jag att jag kan bli bättre på och det är det jag ska jobba på.
Jag ska verkligen försöka att inte göra något "bara för att".
Det har jag gjort i såååå många dagar dock till en början omedvetet.
Sen blev det bara en vana.
Så nu är det dax att göra saker med mening.
Se till saker som gör mig glad och ifrågasätta
Vad jag tycker jag om?
Vad tycker jag inte om?
Varför gör jag det här? osv.
Så från och med nu ska jag bara segla bland molnen på glaciärerna och le mot var morgon med siktet inställlt på nya möjligheter.
Harmonisten har nu tagit över tronen från Perfektionisten.
Grattis får jag väl säga!
Tack. :)
Snygg pose!?
Ni skulle bara se dem som står och drar i mina armar och ben för att jag ska uppnå denna position...
Men visst håller jag masken rätt bra :P
Skämt o sido.
Detta var en bild som togs under en fotografering på jobbet.
Vi skulle ta en profilbild och en "fysisk" bild.
Å Så sär blev resultatet, helt ok :D
Välkomna hem nisse och hugo!
Ja nu e dem små rackarna hemma igen efter en liten tripp över nyår.
-VI HAR SAKNAT ER GRABBAR!
Känns verkligen tomt då dem små liven är borta. Blir så tyst här i huset.
När inte nisse skäller åt fåret "sheep" på tv eller när hugo inte längre kryper upp i famnen och snarkar ljudligt så fattas lixom något.
Sur-farbrorn Nisse...
...och kramgoa Hugo.
Dem är verkligen 2 helt underbara personligheter.
En (Hugo) som är livlig, älskar natur och bus medans den andra (nisse) för en stund rakt upp och ner kan sitta i minuter och stirra in i en vägg.. Många gånger man undrat vad han ser? eller ännu mer, Vad tänker han?
Ropar man på hugo kommer han som ett skott, uppmärksamhet är det bästa han vet, ska gärna stå i centrum JÄMT. Det har nog tyvärr nisse blivit varse om. Ropar man på nisse så hoppas man ju att han ska komma, men det är som om han vet att hugo hinner först så han skiter i att lyssna. OM man nu inte råkar prassla i köket vill säga. Hans största passion i livet är nog mat, mat i alla dess former. Han äter nog allt som kommer hans väg, det kvittar om det är svamp, frukt, grönsaker eller potatis, bara han slipper äta hundfodret. :) Inte direkt en hund med karaktär av finsmakare. Skulle han få väla mellan en fin nyss nedtappad bit skinka på golvet och en skrumpen morot som man kanske tappat dagen innan skulle allt vara borta innan man blinkat, jo, så glad i mat e han.
Killarna har iaf vant sig att få börja röra på sig lite mera sedan jag kom in i deras liv. Visst har dem det otroligt bra som hundar här ute då dem kan springa med fri passage ut och in genom dörrar och balkonger. Men mina promenader slipper dem inte alltid undan.
Under sommaren skuttar dem gladerligen med mig ut på mina skogspromenader som dem numera vet kommer att bli av (nästan) var dag. Nu på vintern är man dock inte lika poppis vilket jag iof förstår. Inte skulle jag heller tycka att det var så skoj att springa omkring i bh och trosor i minusgrader, kallt! Så under dessa perioder travar dem ut en sväng på alltan för att snabbt skutta ner på tomten och göra sina behov fortast möjligt och rusar sedan snabbare än snabbast in igen för att gosa ner sig i varsin armhåla.
Eller varför inte under en filt? Bara det är varmt. :D
Väl ute på promenader så e Hugo snabb som en iller och sprudlande av energi. Båda reagerar på minsta lilla ljud, vare sig det är en fågel eller ljudet från deras egna tass-steg.... Underhållande? Skoja inte!
Nisse tror han är lika stor som en rotweiler och tror att han lätt skulle kunna gå en match mot hästarna i hagen, you wish.
I höstas då det var sånt regnväder blev det några turer in i duschen. Speciellt nisse var prickig ända upp i pannan då han travat/töltat som en fisförnäm häst (vilket faktiskt är sant). Detta ledde till enorma skrattanfall efter brottningen med handduken.
När dem är nytrimmade och blöta ser dem ut som små råttor, man verkligen häpnas av hur SMÅ dem kan bli då pälsen avlägsnats. Som lurvtroll ser dem snarare ut som en enorm hårboll efter torkningen.
Ovanför nosen en bit över ögonen som finns där under ruffset ser man nisses lilla flint som bländas i blixtljuset, haha.
Herrarna e dock ganska snabba på att ge igen. Dem kommer springandes glada och vill gosa, kryper upp nästan näsa mot näsa(nos) med en. Stirrar en i ögonen och sedan laddar... Sedan fyrar dem av en nysning som heter duga, vilket händer rätt ofta i och med deras intryckta nos. Happ, iväg till badrummet för av-vaskning.
Men som sagt, dem är ena riktiga charmtroll även om dem i bland bjussar på lite snor-rester :P
Nä. Nu ska jag nog gå och gosa lite, sen sängen.
ZzZzZzZzzzzz...
Naturliv
Jag har iaf inte direkt tappat någon muskelmassa men den snarare lägger sig i "lä" för att sedan dra på sig en ordentlig träningsvärk vid det första återupptagna träningspasset.
Så här såg ryggen och magen min ut för drygt 2 månader sedan, helt ok ;)
Har alltid varit ganska smärt och smidig i kroppen och har väl på senare tid insett att jag har en ganska bra kropp som gillar att bygga muskler. När man väl börjat med muskelbyggning, eller för all del: TRÄNING, och därmed får resultat är man oftast fast. Som i mitt fall då jag från en ganska så okunnig gymråtta utan några som helst definierade muskler (dock starka från skidåkningen) på kroppen fann nyfikenheten och motivationen för gymets tillgångar har jag nu stenkoll på hur min kropp fungerar med olika träningsmetoder och i olika situationer. Kroppen är ett otroligt instrument som kan formas på all världens olika sätt, bara man har rätt kunskap och om inte ännu bättre, har erfarenheten. Alla är vi olika skapta och har olika förutsättningar utifrån genitik m.m. Vissa metoder fungar inte på alla, på vissa bättre och på andra sämre. Men någonstans där ute i stora vida kunskapsvärlden så finns en metod för oss alla för att nå våra mål, vare sig det är inom träning eller ren kunskap. Oftast är viljan A och O för att lyckas komma dit man vill. Är man nyfiken, envis , målmedveten, diciplinerad och då har viljan rätt fram så kommer man oftast väldigt långt.
Som idag. Idag kom vi väldigt långt med våra långfärdsskridskor. :) Från att igår ha varit dryga 200m från havets iskant var vi idag bara 100m ifrån, kenny skulle naturligtvis åka längst fram. Han stod väl en sis sådär 50m från kanten till slut, farligt!
Men med solen skinandes på oss och med ett helt fantaskiskt skridskoföre hade det kvittat om någon av oss druttat i, bara vi fick utmana ödet lite grann :)
Här nedan kan man se havets öppning bakom mig och marko där det inte hunnit frusit till is ännu.
Dagen var som sagt helt helt supermysig!
Kenny hade slitit hela morgonen med att göra en ordentlig matsäck att ha med oss ut på vidderna.
Han hade gjort skink,ost och patanegrasmörgåsar med varm choklad och vispgrädde. Några burkar julmust slank också ned. Jag hurrade för den varma chokladen, riktigt god! Efter fikat gav marko upp och åkte in för att koppla in det nya buzz-spelet medans jag och kenny beslöt oss för att bara ta 1 runda till ut mot havet. Precis som en 6-åring så var han ju bara tvungen att testa om inte isen skulle bära honom en liten bit till ut mot havskanten. Jag började förbrilt planera hur jag skulle hala mig fram på mage för att rädda honom sprattlandes ur isvaken... uh.. hemska tanke!
Tur att Kenny gav oss en demonstration igår om hur man bär sig åt med ispiggarna IFALL man skulle braka igenom isen. Tack kenny!
Ser att Marko intagit fosterställning i soffan. Jag ska krypa ner en stund jag med, sen blir det Markos suveräna köttfärssås med chilipasta, gott gott gott!
Simma lugnt.
Mening med livet
Idag fick jag äntligen slita i mina vikter igen, så skönt att känna orken, piggheten och få knna svetten lackas igen. Känns som år och dar sedan sist. Min pigghet kan nog också bero på att jag fick en ordentlig lång och välbehövlig sömn i natt, somnad framför tv:n kl 21.00 och vaknade utvilad och redo för gymmet kl 07.00 i morse. Energin sprudlade...
Jag är ju en väldigt filosoferande person och kan på något vis ha inre dialoger med mig själv, vilket kan va ganska bra i många fall :) Som idag då vi var på gymmet hörde jag en mycket klok kvinna prata ur radions sorler. Det diskuterades om personlighet. Om att man inte kan bli en komplett individ så länge man inte är till freds med sig själv. Det huvudsakliga samtalsämnet kretsade kring hur ytligt vårat samhälle är idag. Det jag speciellt fastnade för var meningen då hon uttalade sig : "Självklart kan en människa ha ett fint yttre men den biten måste även klaffa med det inre för att få fram den egentliga och "verkliga" personligheten."
Visst kan man ha ett väldigt vackert yttre men så länge man inte inte känner sig och är säker invändigt så blottas det av beteendet, dessa två tillsammans grundar en individ. Och jag tyckte Hon hade så rätt.
Min coach sa idag att han äntligen tycker att jag snart är där han vill ha mig kroppsligt sett. Vad han menar med det är att jag "vågat" lägga på mig lite "extra" kilon efter tävlingsperioden i fitness, vilket är mer än behövligt för att jag ska orka med både träning med tävlingar, arbete och det vardagliga livet. Även jag själv kunde sträcka lite extra på mig och ge mig en inre klapp på axeln för att jag verkligen har kunnat och tillåtit mig själv att unna mig det där lilla extra och framförallt lyssnat på vad min kropp vill ha respektive inte vill ha.
Ett idrottsutförande som fitness kan väl inte bli så mkt mer än just ytligt. Har dock väldigt svårt just för detta ytliga moment "bikinironden".
Säkert ett roligt moment för de som gillar att stå i rampljuset och trivs med att visa upp sig. Visst, jag känner mig inte grinfärdig när jag står där på scenen för då hade jag nog aldrig ställt upp, men jag trivs inte till 100% med det heller. Dessutom ogillar jag även ronden för att den är så enormt SVÅR, kanske den svåraste av dem alla. Inte nog med att du ska ha tränat upp en jämn och lagom hård muskelmassa. Du ska även se glad och pigg ut samtigt som du ska spänna exakt alla muskler på en och samma gång utan att det ser ansträngt ut...
Att spänna muskler kan också låta ganska lätt, men innan man kan spänna dem rätt, dvs att få ut varje muskels maximala vidd så måste man lärt sig få kontakt med musklerna i fråga. Jag vet, låter jätteknepigt, och det är det även.
Att stå på en lineup är både obekvämt och energikrävande speciellt då man oftast inte fått äta ordentligt på månader. Men denna rond måste genomföras om man vill vara med på resten, fysikronderna (Dips, chins och hinderbanan, har inga bilder på det ännu). De ronderna som gör att jag över huvud taget ställer upp i detta.
Om man ska se något roligt till symetrironden ( bilden) är att man på något vis får ett kvitto på allt slit i gymmet och inte minst all förberedelse som ligger i grunden till resultatet.
Att mer eller mindre utsätta sig för svält, diciplin till 1000 + enorm press både psykiskt och fysiskt kräver att man vet vad man vill.
Nu har jag bara utövat seriös "byggning" i ett år så visst finns det massor att jobba på om man vill vara i absolut toppklass. Men för att vara nybörjare och klarat ett års inrutat tränings/tävlingsår till punkt och pricka så är jag mer än nöjd. Inte många som vågar sig upp på scenen under första satsningsåret. Men det gjorde jag, hade ju inte direkt något att förlora. :)
Trots fitness stora påfrästning för både kropp, knopp och inte minst för omgivningen så finns där faktiskt en tjusning med den också. Kanke inte för alla, men för oss tävlingsmänniskor som gillar utmaningar finns det något som lockar även om det innebär en livsstil med enorma planläggningar.
Önskar som sagt dock att det inom snar framtid kommer en fitnessgren med BARA fysiskronder.
Om något år kanske jag gör comeback inom detta... kanske. :)
På tal om ytlighet.
Jag får ofta förfrågningar om hur jag känner inför medias "förväntningar" osv gällande mig och Marko.
"Känner du inte press på dig att ständigt hålla dig i bra shape med det arbetet och idrottsintresset du har?"
"Tänk om Marko skulle slöa till sig och gå upp massor i vikt som i sin tur media skulle haka upp sig på i tycke om att det är ditt ansvar med tanke på att du är/var hans personliga tränare osv?"
Dessa frågor fick jag senast ställda idag.
Jag har aldrig tänkt så mycket kring media och vad dem ska säga och om dem nu överhuvudtaget skulle intressera sig för en sådan sak. MEN! om dem nu skulle så har dem som i så många andra fall ingen aning om VARFÖR man kanske ser ut på ett visst sätt, VAD som hänt eller HUR bakgrunden till vissa ting ter sig och orsakat deras synbild. Dem KÄNNER helt enkelt oftast inte personen i fråga som dem skriver om.
Nu är det tack och lov min kille som är känd och inte jag, men visst åker jag med på ett bananskal in i kändisvärlden eftersom jag tagit ett beslut att dela mitt liv med honom. Men jag menar, om Marko inte vill träna så är det väl upp till honom. Om jag däremot kommer eller vill lägga på mig extrakilon trots att jag anses ska vara fit som
en tränare "SKA" vara så är det väl upp till mig. Förmodligen kommer jag behöva det och på så vis mår jag nog också bra utav det om så nu skulle vara fallet :). Personligen skulle jag aldrig börja leva eller sträva efter att se ut på ett visst sätt för att andra tycker/förväntar sig det, aldrig. Jag skulle heller aldrig förvänta mig det av någon annan.
Jag behöver inga önskemål eller tycken från andra, det räcker så bra med dem turer och krav jag haft på och med mig själv. Att jag en gång fått kämpa med min egen acceptans om att jag duger som jag är.
Det är lite sorgligt att samhällets ytlighet ska få styra och få folk att tappa fästet från jorden. Vissa blir höjda till skyn medans andra försvinner lite defust tillbaka. Det finns så mycket mer under en yta som i sin tur också skulle kunna få komma till svars för många gånger så lösaktiga och falska rykten som oftast bara är tagna ur luften för att skapa uppmärksamhet och uppsjåpade rubriker.
Varför man skulle ändra utseende eller liknande kan ju bero på allt i från "sambotjockan" till en sjukdom. Alltid finns det någon anledning och förklaring, Som tyvärr oftast inte framgår eller får komma till tals.
Tänk om alla kunde tänka simpelt och lite mer verklighetsrealistiskt. Alla åldras och med det vårat utseende. Precis som var dag, ingen är sig lik den andra.
Jag har själv påverkats mycket utifrån sett, att alltid nå upp till vissa egna satta mål och tankefnurror. Men det känns nu skönt att en gång för alla verkligen vara på väg ut från en tung, lång och krävande period i mitt liv som jag en gång hamnade i... Det har inte varit lätt att ta sig tillbaka och vägen har varit lång och krokig. Men nu tycker jag mig se en väldigt klar raksträcka med många härliga och roliga stunder att ta till vara på och njuta av.
"En tung period kan få många att nu sitta med rynkande pannor och inte riktigt förstå vad jag menar med det men det är inget jag kommer gå in på här. Det ända jag kan förtälja är att det varit en period på både gott och ont. Någonstans har den gett mig enorm insikt i hur JAG och kanske många andra i min sits fungerar. Jag är absolut en erfarenhet rikare och fått otroliga kunskaper under vägens gång.
Förhoppningsvis kommer ni kunna läsa om allt detta i min bok som jag hoppas ska få godkänd och ge ut nu under år 2009/20010. Det kommer bli en självbiografi som vänder sig till allt och alla. Den handlar om hur lätt man kan hamna i fallgropar och ekorrhjul utan att ens vara medveten om det. Även om jag nu skrivit den ur en elitsatsandes perspektiv så går den att personifiera med många andra situationer och tankesätt inom andra områden.
Jag tror tyvärr att det finns så många andra där ute som känner eller känt som jag har gjort. Lyckligt lottad som jag varit har jag haft ett enormt stöd som fått mig att verkligen bli vän med problemet och vara ärlig mot mig själv.
Jag har verkligen hittat mig själv och funnit enorm lycka och mening med livet!
Vi konstaterade idag under eftermiddagens äventyrade på havets isflak i 3 timmar under månens sken att detta, detta är livet! Äventyr med vänner och skratt.
Nu ska jag hoppa in i en dusch sen väntas taccos och tv-spelskväll hos kenny med vänner. Kul!
Imorn börjar jag med bildinlägg, haft knas med kameran men nu e den fit for fight!
So long.
Inväntar träningsvärken
Klockan ringde 07.30. Trodde inte det var sant,kändes som att jag nyss slumrat in.
Dagen startade med att åka och lämna lite nya prover till mr doktor, därefter åkte jag och Marko för att införskaffa pipelspö, varma stövlar, krokar, mask m.m.
jag tror att hela sveriges försäljare önskar sig en sådan kund som marko. Lägger dem ut rätt ord och låter självsäkra på sin sak köper han allt! Tur att jag var med. Nu kom vi bara ut med halva butikens innehåll....?..
Glada och förväntansfulla med förhoppningar åkte vi vidare till stadium och köpte de efterlängtade långfärdsskridskorna, äntligen! Med nöd och näppe fick vi till slut ihop 2 HELA set. Vi gick från superglada till mellanglada till glada till inte så glada men tillslut superglada! Det började med att vi skulle hitta rätt storlek i kängorna som skulle passa till skenorna. För det första fanns dem inte i markos strl. När han väl hittat ett par som passa så fanns inte min strl...typiskt. Men jag hade inte gett upp hoppet. Mitt hököga letade sig bort mot hyllan där skenorna hängde, på en av dem satt en sko fast. Självklart var det min strl, roligt!
När vi väl fått ihop till var sitt par skor så väntade nästa problem, skenorna..
Naturligtvis fanns det bara ett par av den rätta längden som vi skulle ha.
Vi hann halvt släppa ifrån oss alla prylar för att gå där ifrån med hängade haka just då jag vänder mig om och gladerligen ser hur en äldre herre ställer ifrån sig en kartong med skenor i den rätta längden, dagen var räddad!!! haha.
Marko var ivrig för att vi inte skulle hinna hem och prova de nya prylarna innan solen gått ner.
Ja, som vanligt ska allt prövas med en gång..
Jag försökte iaf lugna ner honom och förklara att solen inte går ner före kl 12.00 här i söder..
Trots hans ivrighet tvingade jag marko att stanna till på stadium i sickla, jag skulle promt ha min hjälm (en hjälm som jag suktat efter ända sen jag tävlade i utförsåkning) som jag sett ut tidigare. Den fanns och med lite för mycket pengar avdragna från kontot konstaterade jag att: "har jag köpt den här hjälmen så ska den fasen också användas". Näsatn så att jag överväga att sova med den s att den verkligen utnyttjas för den summa pengar som spenderades.
Väl ute i bilen igen börjar Marko gnälla om att det tog sån tid och jag försökte åter igen förklara att det INTE bara var jag som spatserade inne i gallerians affärer.. Nöjd och glad över våra inköp rullade vi tillslut hemåt.
Jag slängde i mig en snabb lunch medans Marko fixade lite fika, skogaholmsmackor med ost och prickig korv och till det självklart varm oboy (obligatoriskt så här i vinterkylan). Kenny kompletterade fikastunden med några kexchoklad.
Lite oroliga över isens tjocklek tog vi oss fram längst kanalen. Ispiggarna var på plats runt halsen så vi kunde känna oss lite lugna, men framförallt duktiga.
En ordentlig smäll (varifrån den kom vetti tusan..) fick oss alla att stanna upp som 3 rädda harar, alla stod i princip och vänta på att isen under oss skulle välkomna oss ner i det svarta, men vi klarade oss som tur var.
Kanske var det den här sprickan som mullrade?
Kenny kände sig tvungen att testa ispiggarna, så nerkravlandes på alla fyra tillslut liggandes på mage hackade han ner piggarna framför sig och drog sig fram längst isen. Marko skulle prova ett överstegsskär men glömde bort att dessa skenor var lite längre än på vanliga grillor så han for i backen. Jag rusade fram och tillbaka som en tetting över isen och har nu konstaterat att jag kommer få träningsvärk. :S Men oj oj o j vad kul det var!
Inte är det alla som får åka skridskor på havet till månens glans!? Det fick iaf vi.
Efter dagens "tunga" ansträngning och den stora mängden frisk luft som inandats är nu marko helt utmattad och somnat på soffan.
Jag ska nog ta mig en stretch innan jag ska dra iväg och köpa lite lax till kvällen.
Imorn har vi förhoppningar på egenfångad abborre till middag för då är det pimpeltajm!
Tjingeling!
Var hälsad år 2009!
Precis avslutat städandet efter gårdagens spektakel så nu är det skinande rent, så skönt att ha det gjort.
Nattens få timmar av sömn börjar nu göra sig påminda.
Nu till gårdagen:
Maten blev så jäkla lyckad, riktigt gott blev det.
Svamprisotton som var premiärtilllagning för min del blev förvånadsvärt asgod. Köttet som man i vanliga fall hoppas ska bli så där gott saftigt och lite rosa invändigt blev det också, oj oj oj. Matgudarna var verkligen på min sida igår.
Efter mycket beröm och mätta magar var slitet med alla köksförberedelser värt all möda.
Kenny hade planerat 5-kamp som även den blev succe´!
Vi delades in i 4 lag där man sedan skulle ge namn till var och ett.
De 4 lagen var: "Team armageddon", "Ya man", "Finska maffian", och mitt lag "Världsklass".
I potten låg 50 spänn per skalle så prestationen var allt annat än oseriös.
Självklart vann mitt lag som bestod av Lina, Fredde (min chef för övrigt) och Kenny the man, å så jag.
Från att ha varit en rätt så förtegen fest utbyttes den nu mot tävlingsanda och glopord flygandes kors och tvärs mellan lagen. Eter ett sjukt bra teamwork och bra peppning oss medlemmar i mellan så var vi plötsligt 200 kr var extra rikare på fickan. Vi var helt klart mer än nöjda.
Efter avslutad 5-kamp och kaffe med tårta samt presentöpnning för markos del så var alla killars längtan över. Äntligen skulle dem få bege sig ut i mörkret och rigga raketpjäser.
Fyrverkeriet var utöver det normala, helt sjukt. Samtidigt som klockan slog tolv och raketlådan for i vädret såg jag hur alla dessa tusenlappar seglade långt där uppe i himelen, men oj så vackra dem var, även om alla dessa färger och ljus bara varade för en kort stund. Tusenlapparna bringade trots allt mycket kärlek och glada skratt och rop oss vänner imellan.
Så tack min guldklimp för ett spektakulärt fyrverkeri!
Precis som anat så slogs våran fest därefter ihop med grannens. Under denna tid förstår jag inte riktigt vad som hände och vart tog tiden vägen, kanske slank en del minuter iväg mellan alla tårar, skratt och fortsatta lekar?
Med lite alkohol i blodets omlopp så vet nog de flesta hur sentimental man kan bli. Tårar kan sippra fram bara hur som helst. Å precis så var det denna gång. Dem bara kom utan någon som helst speciell anledning och förvarning, skumt.
Jag och Lisa kom in på ett smärre tungt och uppenbarligen ett ganska blödigt samtalsämne vilket då resulterade i dessa blöta kinder från min sida. Helt plötsligt hamnade jag i fokus på festen trots att jag satt i en sketen hörna för att inte synas. Såklart man syns som mest då man absolut inte vill synas, offcourse!
Så här i efterhand är det rätt komiskt hur allt utspelades. Där satt jag halvt rögråten i ögonen med maskaran droppandes från ögonfransarna samtidigt som jag emellanåt utbrast i skratt, för det var ju inget eller ingen som gjort mig direkt sårad, utan det var helt enkelt något som bara behövde komma ut (lite illa vald tidpunkt och plats dock, men vill dem ut så kommer dem ut, vare sig man vill eller ej :). Därefter kom i princip alla fram och skulle trösta mig utan att det igentligen fanns någon anledning, vilket jag också försökte förklara.
Förstår dock att det kan bli halft förvirrande för en berusad person att förstå när man förklarar att man inte är ledsen trots tårarna drypandes ner för kinderna och samtidigt skrattar? Ja, jättekonstigt var det. Men som man brukar säga: "Ur allting ont kommer något gott" och ja jäklar så är det verkligen. Och så var det verkligen igår.
När jag sitter där som mest ledsen kommer Lina som var med i mitt lag på 5-kampen fram. Och OJ vad vi pratade och OJ vad skönt det var. En heeeeelt underbar tjej! Så cool, glad rolig och smart. Tänk hur underligt en relation kan skapas, på det mest underligaste ställena.
Tack Lina för att du fanns där igår, förstår att du behövde en powernap under kvällens sentimmar efteråt för att ladda batterierna på nytt efter att ha delat med dig av alla goda råd och där du satt med idelt öra och lyssnade på en "icke bölande" jag :). (Powernapar i samband med alkohol är de, likt som tårar väldigt oberäknerliga:)
Jag och min räddare i nöden. Lina!
Efter torkade tårar, djupa samtal och powernapar så tog festen fart på nytt. Natten förgylldes åter igen med mer dans, dricka, oförglömliga historer och ordentligt mycket SKRATT. När klockan slog 07.00 var huset nedsläckt, soffor upptagna med trötta och fulla övernattande själar och jag sov som en stock. Gud sicken kväll! En fest med all världens känslor, ingredienser, utlopp av lycka och värme, den innehöll och bjöd verkligen på allt.
Även denna speciella dag, kväll och natt kommer bli HELT oförglömlig.
En bättre start på det nya året konstaterar både jag och marko att det faktiskt inte kunde ha blitt.
Tack alla som var här, utan er hade det aldrig blivit en så lyckad och givande tillställning!
Vi vaknade idag av att solen sken på oss, helt underbart vackert väder med isen blank och speglande på havet.
Lite lätt bakis och trötta bestämde sig jag och marko för att åka och införskaffa oss ett par längdfärdsskridor imorn.
Så ser du 2 skrangliga själar trippandes fram på isen imorn så är det vi! ;)
Nu ska jag inta position i soffan, det är jag värd. :D
Heipa!
